Debatt. Professor Elisabeth Rachlew som är fysiker på institutionen för fysik på KTH och vice ordförande i föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) ger sig in i debatten med avsikten att dra ett streck över de elöverkänsliga i samhället.
Text: Torbjörn Sassersson
Förra året utsåg VoF miljönämnden i Mora-Orsa kommun till Årets förvillare 2011 för att nämnden hörsammat de elöverkänsliga, men VoF:s medlemmar har i flera, ofta sarkastiska uttalanden, fortsatt att göra nedslag på elöverkänslighet även under 2012. VoF anser att elöverkänslighet bara rör sig om nocebo dvs inbillning. De drabbade ska ha psykiatrisk vård eller kognitiv beteendeterapi, anser man. Föreningen tycks finna drivkraft i sin retorik genom att marginalisera ett problem som om det bara gällde en grupp av psykologiskt missanpassade individer som behöver vård.
I själva verket är hälsoriskerna skapade av elektromagnetiska fält och mikrovågor från mobiltelefoner och basstationer ett problem för alla människor i samhället.
När Mona Nilsson, som är undersökande journalist och specialist på frågan om den trådlösa teknikens hälsorisker [blogg], ser hur styrelsen och medlemmar från VoF förhåller sig till elöverkänslighet, kommenterar hon:
”Här skriver VoF:are att man borde håna elöverkänsliga med att sätta på mobiler och läsplattor. Föreställ dig jämförelsen med att sitta och ha roligt åt att man ska sprida malet hasselnötspulver över allergiker som har möte och ”samtidigt må riktigt bra” trots att det är välkänt att allergikerna får svåra symtom av pulvret”.
Mona Nilsson syftar på en serie Facebookinlägg där bland annat Elisabeth Rachlew (KTH) den 23 oktober skriver:
”kan vi alla ha med påslagen mobil, läsplatta, ficklampa (behövs ju i detta mörker)- och må riktigt bra?”.
Det är Rachlews förslag riktat till åhörare som ska gå på Mona Nilssons föredrag om hälsorisker med trådlös teknik den 5 november 2012 på ABF-huset i Stockholm.
Styrelseledamot Per Edman [Piotr] från VoF skriver i föreningens debattforum [vof.se/forum] i ämneskategorin ”Pseudovetenskap och sekter” att elallergi är en hittepåsjuka som bör översättas till en psykiatrisk diagnos enligt den psykiatriska manualen DSM-IV. Övriga VoF-deltagare i debatten är överens om att elöverkänslighet är inbillning och de drabbades symptom kallas för idioti.
Mona Nilsson tillägger:
”Till skillnad från dessa VoF:are har jag träffat många elöverkänsliga och med egna ögon, om och om igen, observerat tydliga smärtor och svåra symtom som uppkommit då de exponerats för mikrovågsstrålning från trådlös teknik. Ofta har de tidigare varit storanvändare av tekniken. Allt fler unga och välutbildade drabbas – de är inte sällan ingenjörer som jobbat med IT-teknik.”
Samarbeta och utred istället för att häckla
Föreningen Vetenskap och Folkbildning borde lyfta sig i håret upp ur sin tröttsamma mobbningsfåra. Istället borde föreningen använda sin kapacitet kreativt och ställa sig neutral till sakfrågorna och från den nya mentaliteten bistå individer och föreningar som söker klarhet i sakfrågor, relevant uppmärksamhet och stödjande engagemang från myndigheter vars primära mål borde var att hjälpa medborgarna.
Idag har vi fått ett samhälle där den enskilda individen och grupper av enskilda måste pådriva kunskapsläget framåt medan myndigheter, den akademiska världen och politikerna är upptagna med konservatism, industrifinansierad teknikforskning respektive egennyttiga mål och anpassning av folket för att passa industrin.
De elöverkänsliga – vår tids kanariefåglar
Problematiken med elöverkänslighet är ett perfekt mått på hur väl de styrande i samhället anpassar sig efter sitt folks behov. Hela samhället är idag bestrålat av mikrovågor från mobiler, läsplattor, trådlösa kontors- och hemtelefoner samt basstationer. Vi alla badar i elektomagnetiska fält i stads, kontors- och hemmiljöer. Miljönämnden i Mora-Orsa är ett av de få exemplen i landet på genuint engagemang, ett försök att erkänna problemens existens.
De elöverkänsliga fungerar som vår tids kanariefåglar i kolgruvorna. De reagerar först av alla. Här finns inte tid eller det minsta anledning att häckla de som först förser oss med tidiga varningar om riskerna med det mikrovågsbestrålade och elektromagnetiserade tekniksamhället.
Elisabeth Rachlews sakkunskaper i molekylär fysik blir i sammanhanget användbara, men tyvärr väljer hon att bete sig ovetenskapligt genom att istället uttrycka fördomar och besserwisser-mentalitet. Nej, det håller inte. Gör om. Gör rätt.
Vetenskap och Folkbildning är för närvarande kandidat till att bli Årets förvillare 2012 i den folkliga omröstningen. Föreningen förtjänar priset, men i framtiden kanske VoF är självsanerad från oempatiska besserwissers.
Text: Torbjörn Sassersson
Om resonemanget i min föreg kommentar har relevans skulle man kunna tänka sig att det vore bra att undvika att stående vågor från em-strålande apparater uppkommer i kroppen.
I praktiken lättare sagt än gjort men något att ta fasta på vid val av frekvenser och platser där man använder apparaten.
Nocebo är inte inbillning det är en ofrivillig inlärning. Eftersom inlärning sker genom att nervsignaler korrelleras via hjärnceller finns det en teoretisk möjlighet att elektromagnetiska fält skulle kunna tänkas koppla svagt till nervpulserna. Speciellt stående vågor som består av en fram och återgående våg som överlappar.
Exempel nervpulser med repetitionsfrekvens 20/s och hastighet 1m/s får ett pulsavtånd av 5cm. En stående våg med en halv våglängd av 5 cm motsvarar i luft frekvensen 3GHz men inne i kroppen kanske 1-2 GHz.
Det räkneexemplet var på en och samma nerv. Om man tänker sig en mix av olika nerver kan mycket bredare frekvensband leda till kopplingar.
Förstår jag kommentaren rätt om jag tolkar det som att;
a) det kan finnas belägg för att det finns effekter (sk nocebo) av svaga fält och vissa frekvenser och,
b) att det är detta som Rachlew och andra anför som ”bevis” för att elöverkänslighet är psykosomatisk sjukdom?
Om jag tolkar det rätt, blir jag förvirrad. För om det accepteras att fälten har EN sorts påverkan, varför skulle de inte också kunna ha en annan sorts inverkan som t ex autoimmun reaktion?
Stella
Berättigad fråga av dig. Jag vet inte vad andra har tänkt om detta utan det var ett spontant infall av mig för att finna en möjlig förklaring. Och jag tänkte ungefär som du gör i frågan att det blir ett visst överlapp mellan ’inlärning’ och den andra aspekten.
Min tanke med att skilja ut noceboeffekt var att i det fallet kan det ju bli en kvarstående verkan som är oberoende av fortsatta yttre em-fält.
Dvs om hjärnan betingats enligt den hypotesen i en viss typ av miljö kommer den miljön att trigga igång obehaget även om en forskningsutrustning dubbelblint kopplar bort alla em-källor.
Jag har under många år arbetat med olika kommunikationstekniker och automation
i olika avseenden. De senaste åren har jag arbetat på olika skolor i olika roller.
Tänk er ett klassrum med 20 elevdatorer och lika många mobiler igång samtidigt.
Vägg i vägg sitter en på samma sätt utrustad klass.
Efter ett par timmar i denna miljö känns hjärnan urblåst och åtminstone jag får svårt
att koncentrera mej och hitta tråden till nästa pass. Inte sällan får jag hjärtklappning
eller andra obehagskänslor under tiden. Högerhanden svider när jag rör touchpaden
på datorn eller tar i mobilen.
Jag gillar tekniken och tyvärr kan jag inte helt slita mej från den.
Har flyttat långt ut på landet där täckningen är en punkt och inga wifi
utöver våra egna prylar som vi styr över själva.
Där vi bodde innan hade vi 17 trådlösa nät i sovrummet.
Då vaknade man på morgonen och kände sig rastlös och ibland
nästan bakfull.
Att man inte redan stänger ner mobiler och wifi beror kanske på att
någon behöver det för att övervaka oss 😉
Alla är känsliga mot el. Tar man i en metalltråd som sitter mellan ett 12 volts batteri så skulle det förvåna mig om personen i fråga inte känner av det på precis samma sätt som om man skulle föra in fingrarna i ett vägguttag. Kanske låter förenklat men allt detta handlar garanterat om dosering.
Sänder vi ut energi på vissa frekvenser med hög effekt har det säkerligen en annan effekt på en människa än om vi sänder ut energi på lägre frekvenser.
Att man överhuvudtaget ens ifrågasätter detta förvånar mig oerhört. Det finns massor av människor i min omgivning som hellre pratar i head-set än i mobiltelefon eftersom de bli varma ”i hjärnan” eller får stickningar i händerna.
Jag minns hur jag fick elström genom handen då jag rörde vid änden på en vanlig kabel-TV-sladd. Jag sa det till styrelsen i bostadsrättsföreningen och de trodde det var el av misstag i husets kabel-TV-nät, men kabelmannen tittade på mig som om jag var en ”strålis”. 🙂
Tydligen är det spänning i kabel-TV-sladden, har jag anekdotiskt hört, men spänningen är låg. Jag tycker dock den är oerhört obehaglig att ta i metallen. (Eller inbillar jag mig bara?)
Bild på typen av kabel:
http://www.brl.se/bilder/artiklar/zoom/815TV0600100_1.jpg
Det kan vara rätt hög spänning i en kabel TV sladd beroende på att jordningarna är olika i olika delar av systemet. Det är sannolikt helt ofarligt dvs ingen hög ström är möjlig men det känns antagligen rätt obehagligt.
Vi borreliadrabbade attackeras nu hårt. Ja det är vissa som försöker stoppa att våra historier kommer ut och ni kan säkert gissa vilka 😉 http://borreliablogg.wordpress.com/2013/07/17/borrelia-skrammande-verkligt/
Det är detta som gör att människor tappar förtroendet för vetenskap och sjukvård, att de blir hånade när de behöver någon som lyssnar på dem och hjälper dem att hitta en lösning för sina besvär. Det håller inte att enbart ta till placebo eller nocebo som argument bara för att människor reagerar på ett annat sätt än vissa KTH-vetenskapares världsbild godkänner. Det är skamligt att håna människor som mår dåligt.
VoF föreningen som vill göra mobbning accepterat.
Jag förstår inte hur man kan håna och mobba andra el-överkänsliga? Det går bara inte ihop? Jag förstår bara inte. Hur är det möjligt att göra det? De lider fruktansvärt av detta. Att sen häckla dem, och håna dem? Det är ett förargligt brott mot empati och de utsatta individerna.
Skäms VOF.
de tycker och predikar efter som de har betalt
Svårt känna någon som helst respekt för den attityden mot överkänsliga. Kan bara hoppas utbildande, och andra myndigheter tar ansvar och visar den ödmjukhet de borde och reagera mot hennes uttalande. Det är skattebetalares pengar man tjänstgör under, men mobilindustrin t.ex. har andra intressen och har inga skyldigheter förutom att hålla sig inom de juridiska reglerna. Så kanske man hamnat i ett slags moment 22 när myndigheter på ett eller annat sätt blivit beroende av den industri man sätter de juridiska ramarna för. Fy skäms vilken avskyvärd attityd mot 1000 tal lidande, som inget annat hellre vill än slippa sina symtom. Hör vad Mona Nilsson säger i sina undersökningar! Det minsta man kan begära är respekt och människovärde. Det är där man borde börja innan man vet ”allt” och jag tror inte KTH eller Elisabeth Rachlew vet allt eller praktiserar sitt vetande på bästa sätt ens i den här frågan. När man vet allt, vilket är en utopi i sig, tror jag den största respekten infinner sig per automatik, men vem vet det 🙂