NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
DEBATT. Professor Adrian Parker som forskar på telepati vid Göteborgs Universitet kom in för sent med sin replik till Svenska Dagbladets debatt om Lundaprofessuren och svensk forskning på parapsykologi. Repliken publiceras istället här i NewsVoice.
Forskarna går som katter runt en het gröt och den ständiga frågan är, finns det vetenskapliga bevis för att tex telepati existerar? Här finns även grindvakterna, skeptikerna, som är beredda att hoppa på den forskare som först uttalar de magiska orden: ”ja, det finns bevis”. Intro: NewsVoice redaktör
Debatten mellan Etzel Cardeña och de nio Lundaprofessorerna som startade med rubriken ”Pseudovetenskap sprids okritiskt” och som vidare fått stöd av professor Henry Montgomery och docent Joakim Westerlund vid Stockholms universitet (31 okt; 2 nov. 2012) kan ge läsaren intrycket av en rättegång med hot om arkebusering av Cardeña som till synes har avvikit från vedertagna vetenskapliga normer.
Text: Adrian Parker | korrigrad 2012-11-20
Det finns här behov av ytterligare ett perspektiv för att balansera diskussionen, nämligen syftet med inrättandet av en parapsykologiprofessur, vilket var att bringa äkta skepticism och gedigen vetenskaplig belysning till detta kontroversiella område.
Parapsykologi är ett etablerat forskningsområde på många universitet i Storbritannien och utförs även på Göteborgs och Lunds universitet. Den aktuella debatten fokuserar på Ganzfeldtekniken, en metodik som jag under min tid som doktorand på Edinburghs universitet ansvarade för att utveckla.
Ganzfeldtekniken framkallar drömliknande bilder hos deltagarna och är en teknik som tillåter oss att i laboratoriemiljö och under kontrollerade former studera vad som kallas ”psi”, vilket är ett neutralt paraplybegrepp för exempelvis telepati.
Men fungerar Ganzfeldtekniken?
Henry Montgomerys och Joakim Westerlunds slutsats är att det inte helt säkert går att bevisa att psi finns med Ganzfeldtekniken. Det är korrekt. De väljer dock att tona ned det mest slående resultatet, dvs att det finns en påtaglig ”psi-effekt” tvärs över en mängd olika studier. Cardeña framhåller helt korrekt att det finns ”ett starkt statistiskt stöd för psi”, vilket är en slutsats som även stöds av andra forskningsgenomgångar publicerade i väletablerade tidskrifter (se t ex vinternumret av ”Journal of Scientific Exploration”, 2011).
Skeptikerna vill dock att kausala relationer om hur psi fungerar måste visas inom databasen för att resultaten ska ha någon relevans och för att vidare forskning ska finansieras. Det är som att domaren skulle flytta bak målstolpen samtidigt som han skar ned på antalet spelare. Med tanke på att de befintliga vetenskapliga insatserna inom seriös parapsykologi hittills har varit nästan obefintliga i jämförelse med andra grenar inom psykologin borde huvudslutsatsen snarare vara att en stor satsning inom området behövs för att ta fram de efterlysta förhållanden och teorier som kan belysa hur psi fungerar.
Bortförklaringar kommer att finnas kvar, men dessa kommer allteftersom tiden går att blir alltmer långsökta. Henry Montgomerys och Joakim Westerlunds försök till bortförklaringar, som går ut på att det sker en selektiv publicering av positiva resultat, har för länge sedan förkastats av skeptikern Susan Blackmore som visade att de relativt få opublicerade resultat som finns inte skulle kunna ha nollställt dessa resultat.
Joakim Westerlunds erfarenhet inom parapsykologi är lärorik. Westerlund har så vitt jag känner till alltid fått statistiskt signifikanta resultat. Bortsett ifrån att han drabbas av många märkliga sammanträffanden båda i och utanför laboratoriet är de flesta av hans resultat av den art som Etzel Cardeña drar för stora växlar på. Westerlund har helt riktigt betraktat dessa rön som eventuellt märkliga slumpeffekter eftersom dessa resultat först skall visas vara replikbara.
Jag har därför all förståelse för skeptiker som anser att det är en dödssynd för en seriös parapsykolog att skylta med den här typen av resultat och det är inte heller den arten av resultat som jag imponerades av.
År 2003 medverkade jag till att publicera ett kompendium över alla seriösa forskningsrön inom det parapsykologiska området. Kompendiet finns tillgängligt på min webbsida och de nio professorerna och andra intresserade läsare kan om de så önskar använda det till att själva bedöma läget.
Vi står således inför ett svårt val.
Om samtliga lovande parapsykologiska resultat skulle anses som utfall av metodologiska fel undergrävs även vårt förtroende för den stora del av socialpsykologisk forskning som i princip använder sig av samma metodologi och som får likartade resultat, men som däremot sällan undergår samma skeptiska granskningar som forskningen på parapsykologi.
Skepticism är nödvändigt inom psykologin, men historien gagnar dock inte ultraskeptikerna.
En rad häpnadsväckande fenomen som t ex djurintelligens, subliminal perception, immunsystemets påverkan av psykiska faktorer, hypnotisk analgesi, och förekomsten av lucid dreams har tidigare förnekats, men tas numera upp som fakta i läroböckerna.
Det finns tom bevis att de som visar en övertro på skepticism och en övertro på paranormal tro, delar samma egenskap, nämligen en intolerans för ambiguitet (se mitt inlägg i Folkvett 2011, 3, 36-53 ). De delar också samma förmåga att manipulera sanningen. Läsaren som såg programmet Skavlan då skeptikern Richard Wiseman var gäst, kan kanske erinra sig hur Wiseman lyckades att lura många i publiken, däribland även skeptiker, att tro att han demonstrerade hur spiritualistmedier läste av kroppsspråk för att ge det korrekta svaret.
I själva verket låg förklaringen till Wisemans spelkortsövning inte i hans påstådda makalösa förmåga att läsa kroppsspråk utan i en mer pålitlig metod, dvs enkel kortkonst. Det jag argumenterar för här i mitt inlägg är behovet av en äkta skepticism som omfattar öppenhet och nyfikenhet. Äkta skeptiker är ju som bekant tvivlare och de är inte övertygade om att de har rätt.
Adrian Parker, Professor i psykologi med specialistkompetens i klinisk psykologi, Göteborgs universitet
Debattserien
NewsVoice: Nio intoleranta professorer vid Lunds universitet sparkar på kollega
NewsVoice: Nio professorer vill psyka ut parapsykologin från Lunds universitet
Humanism & Kunskap: Naturalismens intolerans sänker humanioran och urholkar humanismen
Se även: Debattartiklarna i SvD
Adrian Parker betonar centrala perspektiv på vetenskap i allmänhet och området i synnerhet. En seriös vetenskapsman är i grunden skeptisk.
Ultraskeptiker (pseudovetenskaplig) som blundar för allt oavsett trosinriktning skulle kunna ignoreras om det inte vore för att de emellanåt lyckats med sina destruktiva avfärdanden. Vad som är angeläget idag är att fler vetenskapsmän och vanligt folk får utrymme och stöd att redovisa sina resultat så att området genomlyses på ett konstruktivt sätt.