Uppskattning och beröm framkallar människans bästa sidor. Ändå tycks det för många vara så svårt att visa detta. Eller att ta emot det för den delen. Men de flesta människor blir glada om man uppmärksammar något man gillar hos dem.
Alla får vi kämpa med tillkortakommanden och sånt vi inte är helt nöjda med. Därför är det så angeläget att ge en liten puff framåt ibland. Det kan räcka med att uppmärksamma ett försök på ett positivt sätt.
I allt detta har vi även den tragiska nidbilden som förs fram av dem som fastnat i sin låga självaktning och som i sin självdestruktivitet inte vill tillåta andra att må bra.
Idag såg jag en tjej i tolvårsåldern som närmade sig en grupp tjejer som verkade skratta och ha trevligt. Den nyalända tjejen började bråka, lite på låtsas, med en av tjejerna som satt i gruppen.
Hon som satt i gruppen gillade inte den nyanlända tjejens retliga påhopp. Och den nyanlända hade inte varje sig uppmärksamhet eller social kompetens nog att inse att hennes sätt ogillades av alla de andra. Efter en liten stund försvann den ena tjejen efter den andre och lämnade bråkstaken ensam. Där satt hon och ropade på den hon bråkat med. Egentligen handlade det nog om att hon tyckte om den hon bråkade med men förmådde bara att skrämma bort henne.
De flesta ogillar att bli retade. Ingen vill bli påhoppad. Naturligtvis väcker det försvarsmekanismer då vi själva upplever oss angripna alldeles oavsett den andre bara menar det som skämt.
Tyvärr kan dessa från början inte så allvarligt menade skämt få ödesdigra konsekvenser. Så rullar snöbollen på och blir ett slags spel som kan bli alltmer grovt och elakt.
Att man själv blivit plågad kan sedan vändas i en hämnd mot helt oskyldiga.
För en del blir detta en besatthet. Hela dagarna ägnar de sig åt att på nätet kränka och bråka med andra i hopp om att slippa från sin egen underlägsenhetskänsla. Detta fördjupar problematiken och kan kanske vara en orsak till näthat och stalking. Jo jag vet det kanske är långsökt men hur ska man annars förklara den envetenhet som en del visar då de dagligen och stundligen ropar på hjälp i sin mörka ensamhet men gör det genom att varje dag sitta i timmar och attackera andra på nätet.
Näthuliganismen missbrukar yttrandefriheten
Jag gjorde en utredning om näthat i februari som jag lade upp på min utforskar blogg. Naturligtvis blir då reaktionen från de som känner sig påhoppade att kalla mig för alla nedsättande begrepp de kommer på. Så man måste vara stark när man utmanar dessa individer som vigt sitt liv till att driva Jantelagens tyranni.
Vad vi istället vill åstadkomma är ju dess motsats, samspelets och erkännandets positiva och uppbyggande kraft. Det är mer angeläget en någonsin och jag drar mitt strå till stacken genom Coacha Unga med Livskompassen och genom att delta i och skapa förutsättningar för konstruktiv samverkan.
Börje Peratt