Ogudaktiga religioner

”Om Gud fanns skulle han aldrig tillåta allt det onda som händer i världen!” Sådana uttryck hör vi ofta bland bittra ateister eller skeptiker. Ett annat sätt att se det är att om Gud finns måste allt, ont som gott, komma till uttryck för att människan ska lära sig vad hon vill ha och inte vill ha.
Börje Peratt:
I min värld har alla rätt till sin tro och sin livsåskådning. Jag har till och med startat en förening för att försvara dessa rättigheter och utveckla både egna och andras kunskaper, Humanism & Kunskap.
Den har varit oerhört värdefull på många sätt med nya vänner och spännande event, inte minst nu senast då flera av oss reste till Toward a Science in Consciousness i Tucson Arizona.
Men det finns också en del saker med dessa religioner och trosföreställningar som jag undrar över.
Först och främst det här med kreativitet och skapande. Visst kan man tro att det är en Gud som har skapat allt eller att allting har uppstått av en slump från ingenting men vi kommer inte ifrån att både tro och inte tro på Gud är trosföreställningar.
Det finns också en trosföreställning som innebär att skapandet finns i allt liv och i minsta organism. Man kan kalla det för en panteism om man vill och då innebär det att Gud finns i allt liv.
Guds gnista
Enligt gnosticismen och vissa mystiska traditioner såsom den judiska kabbalan och den muslimska sufism har alla människor inom sig en gudomlig gnista från den andliga världen. Enligt dessa trossystem är meningen med livet att låta den gudomliga gnistan frigöras från kroppen för att till slut återvända till Gud. I den gnostisk-kristna traditionen ses Kristus som en inkarnation av Ljuset som har tagit mänsklig form för att leda mänskligheten tillbaka till Ljuset. (Wikipdia)
Den Schweiziska psykologen Carl Gustav Jung menade också att Guds gnista fanns i allt liv och det kanske är samma sak som panteism även om Jung inte uttryckte det så.
Så om det nu är en gudomlig gnista eller alternativt en universell livskraft som möjliggör för var och en att råda över sitt eget liv så innebär det också ett eget ansvar. Det ligger nära den ateistiska existentialism som Sartre beskrev. Och som även Humanistisk psykologi uttrycker. Valet och beslutet ligger hos varje enskild individ och därmed är det fria valet en universums eller en Gudagåva.
Ja jag betraktar det som en gåva även om andra kan betrakta det fria valet som orsaken till sitt och andras lidande. Jag har svårt att se den fria viljan som ett ont lidande men förstår att val kan vara ångestfyllda.
Så det fria valet har ifrågasatts.
Hos de allra flesta stora religioner har man tagit över människans fria val och med olika maktmedel bestämt mer eller mindre hur människor ska tänka, handla och leva sina liv.
Jag anser att det är ogudaktigt.
Skulle det vara så att Gud är en metafor för skapande så innebär det att varje ideologi och religion som klappar sig för bröstet och anser sig ha patent på sanningen är ogudaktig.

Det reser frågan om de Abrahamistiska religionerna som alla baseras på grunduppfattningen att ”Du skall inga andra Gudar hava jämte mig”.
Innebär det att det att man anser att det finns andra Gudar än en eller avser man avgudadyrkan till andra påhittade Gudar.
Det förekommer dessutom många olika riktningar från dessa religioner. En del är toleranta och säger att alla religioner dyrkar samma Gud men att det bara är olika kulturella uttryck. Och återigen andra anser sig ha den enda rätta exakta formen för att dyrka Gud. Den senare är ofta dömande och beteendet mot omgivningen kommer till uttryck i rigid intolerans. Ibland till och med anser man sig ha rätt till att egenmäktigt döma andra till döden, även för banala ”synder”.
Intoleransens uttryck finns både bland religiösa utövare och bland ateister.
I indiska religioner som Hinduism säger man att de har hur många Gudar som helst. Frågar man en lärd så får man svaret att, nej det finns bara en Gud men denna Gud är omöjlig att uppfatta i sin helhet så då har människan skapat olika ansikten för att kunna vända sig till den aspekt av Gud som för tillfället är mest relevant.
Men eftersom denna Gudsförebild inte ens har ett namn så blir det istället ett ljud och det är Ohm.
Och här förenar sig kanske troende och ateister i någon mån. Ateismen är också ett uttryck för tro.
Däremot om man som ateist anser sig veta att Gud inte finns så har man inte bara begått en vetenskaplig blunder utan tappat bort sig i pseudoskepticismens okunniga och dogmatiska mörker.
Vi har också frågan om själen. Jag frågar varje ateist, som har barn, om man anser sitt barn vara själlöst.
Nästa fråga till ateisten är anser du dig ha rätt att idka religionsförföljelse, döma dem som tror och sabotera deras livs- och yrkesmöjligheter?
Börje Peratt
Börje Peratt officiell hemsida
Om Medvetandets uppkomst