Kvinnor får chefsjobb när risken är stor att misslyckas

Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en direktdonation via Paypal.
publicerad 9 juni 2014
- Torbjörn Sassersson red.

Christy Glass UtahSvD. Begreppet ”glass cliff” betyder att kvinnor (och folk ur minoritetsgrupper) får chefsjobb i lägen där det uppstått problem och det föreligger risker för misslyckanden. Alltså att knuffas utför ett stup.

Bakom studien finns professor Christy Glass vid Utah state university.

Läs mer i SvD | Foto: sswa.usu.edu

 


Donera till NewsVoice

Så här kan du stötta Newsvoice

    • Mmm, det är svårt att veta. Jag har kanske varit lite snabb här. Ingen är perfekt, inte heller jag. Kanske är det som du tror…jag kan inte svara på det.
      Tråkigt i så fall, men det är det ju oavsett vad jag skrivit, tråkigt att vi inte finns för varandra alltså.

      Men det kanske är ensam är stark. Vi får börja med oss själva.

  • Att se helheten och välja bort makt som ändå alltid slutar i dyn.

    Lyssna på Russell Brand -Människan och kulturen kan nå andlig mognad.

    Helt klart och tydligt en ny sorts man och människa. Hoppas han inspirerar alla inför vårt nya samhälle i empati och medmänsklighet!

  • Jag klickade vidare och överst på svd var nyheten http://www.svd.se/naringsliv/branscher/energi-och-ravaror/olofsson-man-ansvariga-for-nuon-jag-kritiseras_3578428.svd – Maud Olofsson får ta hela smällen för Nuon-affären fast många män, däribland statsministern varit inblandad.

    Jag känner igen de isande vindarna i situationen och inser att jag befunnit mig där själv ibland och sett andra medsystrar göra detsamma, om än i mycket mindre offentligt ljus. Man snackas in i att man ska ingå i en grupp som ska “lösa problemet” och man jobbar på, men när bubblan spricker så står vuxna karlar och chefer och petar med tårna i sanden och tittar sig förstrött omkring medan de håller ett anklagande finger i ens riktning, och man känner sig fruktansvärt utsatt och ensam.

    Kan det bero på en grundläggande skillnad i sätt att samarbeta och resonera mellan män och kvinnor? Är det så att vi programmerats till de sociala kön vi har och därmed lärt oss att värdera ord på olika sätt? Att vi tror att vi pratar om samma sak fast vi inte gör det? Är det i så fall inte dags att inför en kvinnligare modell än pyramiden för samarbete så att det finns lite valfrihet?

    • Det hade varit underbart om vi alla kan få vara människor först och främst.
      Naturligtvis finns det stora skillnader mellan kvinnligt och manligt. Troligtvis behövs vi alla som vi är oavsett programmeringar.

      Men det jag tycker är trist är att kvinnor alltid ska efterlikna män och väljer bort att stå för sin kvinnlighet. Vi kan minst lika mycket och dessutom föda barn. Så var är problemet?

      Är män inte lojala? Har de svårt att se att vi är människor med resurser och kvalitéer precis som de?

      Att låta kvinnor och barn stå i skottgluggen är inte värdigt en riktig man enligt mig.

  • Tack. Jag har anat mönstret och det är trevligt med en bekräftelse ibland.

    Under åren har uttrycket “damned if you do, damned if you don’t” följt med mig. Att man hamnar i situationer där man är stekt hur man än gör. Det verkar vara en del av härskarparadigmet.

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *