I lördags var jag på ett stort party. Jag har kohydratintolerans, sa jag när jag såg de ”utsökta” och ”välsmakande” blandningarna av tonfisk och pastakringlor. Hur yttrar sig det, sa en liten tjock kille i 50-årsålern?
Jo, man blir tjock och fet och sjuk, alla här runt bordet som har lite övervikt har kolhydratintolerans. Om man inte bryr sig så mycket, utan tycker det är fint, när man står framför spegeln och speglar sig, så vände jag sidan till, så att man skulle se riktigt ordentligt hur tjock man blivit och tog mig för magen, en 15-20 cm utanför min nuvarande mage och sa ”Ojdå va tjock och fin jag är nu.”
Då kom det fram 2 st brieostar, alltid något, men det var konstigt att jag inte fick någon tonfisk till. Hon skulle kunna ha tagit 2 burkar och låtit bli att blanda ihop det med pasta. Och sätta fram det, så jag kunde ha fått lite kött till, utan de utsökta pastakringlorna. Nu fick jag nöja mig med brieost.
50-åringen tittade sig nervöst omkring och man såg på honom hur han funderade: ”Jag kanske skulle tänka på att inte äta så mycket kolhydrater”. Även ett par andra.
Det är verkligen underligt att inte samhället och sjukvården hjälper till och talar lite sanning. Talar om att man har kolhydratintolerans och berättar hur det yttrar sig och hur det hänger ihop i ett lite större sammanhang, din kosthållning.
Istället utbildar de dietister som på fullt allvar sitter och talar om för sådana som redan har blivit sjuka att de ska äta enligt tallriksmodellen, lite fett och mycket kolhydrater 60-80 %. När det rätta vore att ändra på tallriksmodellen och säga att fett, mättat fett är det bästa och du skall absolut se till kolhydraterna inte överstiger 30 %. (Om du är frisk)
Har man ätit enligt tallriksmodellen och blivit sjuk, som jag, får man gå ner till maximalt 5 % kolhydrater. När jag var 28 år skulle jag definitivt ha fått reda på detta, istället fick jag vänta i 26 år tills jag blev 54, innan jag kunde börja med att äta max 5 % kolhydrater och mycket fett, mättat fett. Jag hade fått en hjärtinfarkt och 2 strokes och hade antagligen varit död nu, om inte en kompis sa till mig, köp en bok, Skaldeman, ”Hur man äter sig ner i vikt”.
Det gjorde jag och beslutade att, det måste jag prova. Jag började den 17:e juli 2008 den andra dagen var jag tvungen att slänga insulinsprutorna. Jag tänkte att det är nog bäst att dra ner lite på insulinet, jag drog ner med hälften, men fick en ordentlig insulinkänning och fick vräka i mig 2-3 tallrikar med sockrade frukostflingor för att bli av med insulinet, då hade jag bara tagit hälften så mycket som jag brukade ”Usch då”.
Den andra dagen tog jag inget från insulinsprutorna och slapp vräka i mig sockrade frukostflingor. Jag har inte haft någon insulinkänning eller för högt sockervärde allt sedan dess, det är 5½ år sedan nu.
Efter 2 veckor gick vattnet ur kroppen, jag märkte det när jag tappade en ring. Efter 5 månader fick jag tillbaks mitt blodtryck, det sjönk och blev normalt. Vikten gick ner till 100 efter 1½ månad. Efter 7 månader hade den gått ner till det normala 80-83 kilo, jag är rätt lång.
Jag tillhör väl dom som blivit ovanligt sjuk, tidigt. Men är inte alls ensam, om detta har t.ex. Lars-Erik Litsfeldt skrivet en bok ”Det är underligt hur samhället inte talar om för sådana som fått diabetes typ 2 att inte äta kolhydrater.” Är ett utdrag ur hans första bok.
Nu säger socialstyrelsen att lågkolhydratkost är att föredra om man har fått diabetes typ 2. Varför vänta så länge, de flesta får lite övervikt innan. Och fortfarande så säger inte samhället att du har kolhydratintolerans, när du har det.
Text: Rolf Bergdahl () | Bild: Corbisimages.com
Mycket, mycket intressant. Det låter som LCHF för mig. Själv har jag utvecklat Hashimoto Hypotyreos. Alltså autoimmunitet i sköldkörteln för att göra det kort. Har mycket svårt med Levaxinet då det ger mig biverkningar som inte är roliga för omvärlden och ett litet h-e för mig själv. Vad göra? Jo jag jobbar för att lägga om kosten och undvika: stärkelse (potatis, ris, pasta majs), gluten och även glutenfria mjölsorter. Socker – alltså raffinerat och behandlat socker. För den som vill veta mer om hur kosten kan hjälpa den med sköldkörtelsjukdoma rekommenderar jag verkligen Eva Renners hemsida:
http://www.vikt-igt.com/ och hur hon blev helt frisk från något läkare i allmänhet påstår är något man får dras med resten av livet. Även här är viktuppgång vanligt. Och vanliga blodproverna kanske säger att man är frisk – men egentligen inte.
Jag är inte ett dugg förvånad över att läkare inte varnar för kolhydrater och stärkelsen i t.ex. potatis för diabetesdrabbade. Jag är inte förvånad ett dugg över att dietister inte får rekommendera annat än att sakta utesluta sig till vad man tål eller inte tål, samt allmänna råd om mat-och kosthållningen. T.ex. att minska portionerna….
Det är ju tyvärr så att långt ifrån alla har råd att gå till privata näringsterapeuter som alltså inte är anslutna till F-kassan och högkostnadsskyddet. Dessa kan dock betydligt mer än dietisten. I alla fall verkar det så på mig. Inte heller är de rädda för att rekommendera bra tillskott (om det behövs). inte heller verkar de vara rädda för att rekommendera ”radikalt” ändrade kostvanor.
Sedan är det ju så också att läkemedelstillverkarna, i antagligen de flesta fall, skulle förlora miljarder om människor plötsligt började äta och bete sig riktigt sunt och ve och fasa (!) skulle bli friska…
Så jag är inte förvånad. men det troligaste är att våra läkare faktiskt inte vet själva riktigt hur allt hänger ihop i våra kroppar. men även om det vet, så har de någonstans tappat förmågan att inse att 2+2 även vad gäller livet för det mesta blir 4. Sedan får de INTE rekommendera alternativ till läkemedel om jag förstått de halvkvädna visor läkare gett mig. Dags för en ändring. Dags att vi alla börjar kräva fler svar, mer INGÅENDE svar, samt fler alternativa behandlingar. Dags att vi slutar bocka och niga och säga ”ja Doktorn”. En riktigt BRA läkare inser att hen inte vet allt. En riktigt BRA läkare inser att patienter KAN ha kunskaper de själva inte har.
Dags att Näringsterapeuter får anslutas till högkostnadsskyddet. Dags att alternativen får tillåtelse att verka.
Om man inte äter frön i naturen så finns det inte så mycket kolhydrater i koncentrerad form. Frukt har fruktsocker och är något annat. Det är skillnad på olika sockerarter även om de har samma formel.
Bröd och mat kan ju ha haft samma betydelse, men egentligen är det ordet ”daglig” som diskussionen brukar gälla.
Det har översatts med panem quotidianum men också med panem supersubstantialem, av Hieronymus, som då tydligen ville mena att det var en andlig föda, en som var super substans, dvs som var över det materiella. Man vet inte vad det grekiska ordet epiousious betyder. Men Hieronymus kanske visste och han menade nog att det skulle vara epi-ousia, som han har fått till något transcendentalt.
I så fall menade man inte vare sig vanligt bröd eller vanlig mat.
Men bortsett från det så var väl sädesfälten våra första kalhyggen och monokulturer = Monsantos vagga! I en naturlig skog kan man inte äta en massa gräsfrön. Det är för svårt att både plocka och tugga (mycket lättare att äta blad och fisk). Men man kan spara frön och äta när man blir sjuk och det kan ju vara bra eftersom n-6-fetterna sätter fart på immunförsvaret. Kanske det enda som går att spara rakt ner i fickan.
Säd och bröd kräver att man blir bofast och börjar att försvara sin gård och sin kvarn och börjar äga sin mark.
”Våra dagliga frukter och gröna blad giv oss idag”. Vi kommer allt närmare den mat vi evolutionerades på, långt innan vi började odla och upphetta maten.
En korrekt översättning är ”giv oss vår dagliga mat” MAT!!
Detta påstår en amerikansk bibelkunnig, minns inte var jag hörde det dock, en webinar om kost gissar jag.
översättningsmissar kan ställa till det…..
i gamla tider åt underklassen mest bröd och de besuttna kött, ägg, fisk.
kanske därför man ”missade” att korrekt beskriva vad som stod i bibeln.
så fick grevarna och baronerna de götta näringsrikaste bitarna för sig själv.
Är det så konstigt när man är hjärntvättad i mer än 2000 år!? ”Vårt dagliga BRÖD giv oss idag!” Kanske dags att modernisera…. Vår dagliga intag av kolhydrater giv oss idag…