Pappa överraskas av sin son som kom hem från 14-månaders militärtjänst

1

En hjärtvärmande video om en pappa som återser sin son Cory Harris som dyker upp som restaurangkypare när hans föräldrar ska beställa mat. Pappan är helt ovetandes om vad som ska ske. Cory Harris har tillbringat sin militärtjänst 14 månader i Japan.

 

“According to the filmer, the marine had a short speech prepared but barely got a word out before his dad recognised him and dived quickly around the table to give him a massive hug.”

Videon spelades in i Austin, Texas.

NewsVoice kommentar

Videon visar vad de flesta pappor och mammor i världen allra mest önskar av sina söner och döttrar som anmäler sig frivilligt till militärtjänst ute i världen, åk inte alls eller försök åtminstone komma hem så fort du kan, helskinnad.

Källa: NewsFlare


Lämna Twitter - Byt till Twitter och friheten
  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Se reglerna.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd.
Föregående artikelNewsVoice senaste nyhetsbrev – 5 mars 2016
Nästa artikelNATO:s överbefälhavare: IS infiltrerar migrantströmmarna
Torbjörn Sassersson är redaktör på NewsVoice.se. Bakgrund inom bla internet media, webb-PR, IT, kommunikations-, miljö- och energibranschen.
Prenumerera
Notify of
guest
1 Kommentar
Äldst
Nyast Mest röstad
Inline Feedbacks
Se alla kommentarer
Pia Hellertz
14 mars 2016 kl 08:35

Stark videosnutt! Det får mig att minnas den gången när jag INTE kände igen min egen son. Han hade rest runt i världen nåt år, Australien, Israel, Storbritannien med mera. Jag visste att han “just nu” var nånstans i England. En dag bestämde min dotter att vi skulle äta lunch på stan. Men först skulle vi kolla på Myrorna om det fanns nåt fynd. Jag gick runt och kollade lite kläder. Vid ett tillfälle var den en grabb som trängde sig förbi mig och jag steg undan för att ge honom plats. Sen gick min dotter och jag till restaurangen i närheten. Efter en stund kommer samma grabb som trängt sig förbi mig på Myrorna och sätter sig bredvid mig. Och jag tänkte: “Vilken konstig grabb, det här är ju vårt bord” och flyttade mig undan lite. “Men Mamma sa han, det är ju Magnus”. Jag hade inte känt igen honom. Min egen son… Kanske för att han var i England, kanske för att han hade solblekt hår och ring i örat. Jag försöker förklara bort det pinsamma… Det ligger kvar och gnager i mig fortfarande. Hur kan man INTE känna igen sitt eget barn… Även om barnet nu var vuxet…