Jens Jerndal (1934-2024), nationalekonom och statsvetare, tidigare förste kanslisekreterare i UD, förste ambassadsekreterare och chargé d´affaires a.i. i Pakistan, professor i holistisk medicin vid Open International University of Complementary Medicines i Sri Lanka. Egen företagare i Spanien och Argentina. Författare och föredragshållare. Styrelseordförande i partiet Enhet.
I företagssammanhang finner vi sedan ett par decennier en tendens till lagarbete, brainstorming och networking med beslut genom samförstånd, eller ”consensus” som det heter på engelska.
Text: Jens Jerndal, f.d. professor i holistisk medicin | Läs mer av Jerndal
Alla dessa är typiska vattumannafenomen. Outsourcing, s.k. intraprenörskap och produktionssamarbete mellan olika företag är ytterligare exempel, liksom personalvård och särskilda avdelningar inom större företag för tillvaratagande och utveckling av de mänskliga resurserna.
Från vertikal till horisontell organisation
Det gamla hierarkiska systemet är på väg ut. Det representeras mest typiskt av det militära med sin vertikala ordergång från överordnad till underordnad, och med specifika order om vad som skall göras.
Det nya paradigmet föredrar i stället ett horisontellt arbetssätt i kollektiv form, där en arbetsgrupp, ett ”team”, får ett uppdrag, t.ex. uppgiften att lösa ett bestämt problem, inte att utföra en viss beskriven handling. Arbetsformerna är fria, men det bör finnas en koordinator med uppgift att samordna de olika gruppmedlemmarnas insatser, och att sammanfatta och rapportera resultatet till uppdragsgivaren. Detta sätt att arbeta ligger till grund för de mest framgångsrika IT-företagen, som med hjälp av datateknologin på kort tid blivit miljardföretag.
Mångfald
Ett sådant ”team” eller arbetslag bör normalt inte sättas samman av experter med en och samma specialitet, utan av experter på olika relaterade områden, med olika talanger eller specialiteter, som alla ”tvärvetenskapligt” kan bidra till en helhetslösning av problemet.
Det är också viktigt att rekrytera gruppens medlemmar på sådant sätt att de inte bara kompletterar varandra kunskaps- och erfarenhetsmässigt, utan också att de fungerar väl tillsammans, psykologiskt och emotionellt. Tankesmedjor, ”think tanks” och tvärvetenskapligt samarbete hör till samma kategori.
Transparens
En viktig facett av det nya paradigmet är s.k. transparens eller genomskinlighet. Detta är delvis ett resultat av informationsteknologins framsteg, i synnerhet internet, men även av en ny mentalitet i samhället, som numera inte håller något för heligt, och där media ivrigt söker exponera alla kändisars mest intima hemligheter för att ”ge allmänheten den information den har rätt till”.
De politiker och företagsledare som fortfarande tror att de kan komma undan oupptäckta med mygel och korruption, kommer att bli grundligt besvikna och brutalt avslöjade. Vattumannaparadigmet tillåter inga hemligheter. Något vi blir varse om så gott som dagligen genom media.
Om någon sörjer över att privatlivets helgd snart är ett minne blott, kanske det kan vara en tröst att den nuvarande situationen är ett övergångsstadium. Det nya paradigmets legitima krav på upplysning och genomskinlighet i politiken och det offentliga livet, utnyttjas fortfarande journalistiskt för att profitera på andras glamour eller olyckor.
När det nya paradigmet väl slagit igenom helt och fullt, då minskar sensationslusten, och informationstjänsten kommer att inrikta sig på väsentliga ting inom det offentliga, medan man lämnar enskilda personers ovidkommande privatliv i fred.
Acceptans för olikheter och mer tolerans
Vattumannaparadigmet är mycket tolerant och accepterar alla människor som de unika individer de är, med sina olikheter, fel och brister, så länge de inte skadar någon annan. Redan idag har det blivit naturligt att ofta strunta i äktenskap och vara öppen med sexuella relationer.
Sådana avslöjanden hade lett till enorma skandaler för bara 50 år sedan, och ingen hade kunnat stanna kvar som minister i en regering, om det kommit fram att han eller hon haft sex med någon av samma kön. Även om det inte var olagligt, och även om de inblandade inte var gifta.
Globalisering inte bara av ondo
Globaliseringen är ett hett ämne, och det finns stark opposition mot den i vida kretsar. Dock menar jag att oppositionen mest beror på att man blandar samman två begrepp. Globaliseringen i sig är neutral, ungefär som energi eller pengar; den kan användas på olika sätt, och av vem som helst, på gott eller ont.
Vad protesterna vänder sig mot är att den används för att stärka de multinationella företagens, oljeindustrins, läkemedelsindustrins, vapenindustrins och storbankernas finansiella och monopolistiska intressen.
Detta är ett övergångsfenomen i skarven mellan de två paradigmen, där det gamla paradigmets företrädare ogenerat och cyniskt använder det nya paradigmets metoder för att behålla makten och gynna sina egna intressen. Men det är inte globaliseringens fel. Globaliseringen är en central del av det nya paradigmet och är här för att stanna.
Bland globaliseringens positiva effekter för alla, företag såväl som enskilda, har vi internet och mobiltelefonins utveckling dithän att var och en idag kan utbyta information och tala i videokonferens med i stort sett vem som helst var som helst på Jorden utan att det kostar ett öre, utöver den fasta kostnaden för telefonen och internetuppkopplingen.
I nästa avsnitt redogör jag för Vattumannaparadigmets utveckling sedan 1770-talet och fram till idag.
Text: Jens Jerndal, f.d. professor i holistisk medicin | Läs mer av Jerndal | Boka Jens Jerndal som föredragshållare
