En amerikansk PR-firma i Washington grundad av en tidigare skribent på Wall Street Journal uppger att denne producerat 1000-tals spökskrivna artiklar (op-eds*) för USA:s största handelsorganisationer, universitet och multinationella företag. “Vi placerar i runda tal 3000 op-eds per år”. Det avslöjade journalisten David Swanson den 1:a september.

Text: Torbjörn Sassersson

En “op-ed” (opposite the editorial page), som ibland översätts till “opinion editorial”, är en artikel publicerad i en nyhetstidning eller ett magasin, som uttrycker en åsikt av en namngiven artikelförfattare som normalt inte tillhör redaktionen.

PR-företaget som heter Keybridge Communications hävdar öppet i sin marknadsföring att det har kapacitet att få in sina alster i vilken stor stad som helst i USA. Lite mindre öppet uppger bolaget i en PDF, inför sina potentiella kunder, exempel på artiklar som de i verkligheten lyckats få publicerade. NewsVoice illustrerar dessa exempel nedan.

Spökskrivna artiklar

Här finns tex artiklarna“Your helpful Colleague the Robot” av Bill Ingram i The Wall Street Journal och artikeln “Virginia can’t afford its population boom” av Doc Woods i The Washington Post.

Mycket riktigt finns också artiklarna publicerade i tidningarna.

För 5000 USD dvs knappt 43,000 kr skriver Keybridge en upp till 800 ord lång artikel och de lovar att om artikeln publiceras i en tidning med nationell spridning nås garanterat minst 50,000 läsare. Priset inkluderar en efterföljande bevakning av hur artikeln nått ut. 

Keybridge avslöjar själva i sin reklambroschyr för vilka personer de spökskrivit. Här finns Bill Ingram (vice ordförande, Adobe Analytics och Adobe Social), Doc Woods (Virginians for Quality Healthcare), James G. Nondorf (vice ordförande för “enrollment and student advancement”, University of Chicago), Jarrid J. Whitney (förvaltningschef för “admissions and financial aid”, Cal Tech), Patricia Morton (dekanus och professor, University of Utah College of Nursing) och Kevin Chou (VD på Kabam.com).

Både företag och universitet finns alltså på listan över organisationer som betalt 43,000 kr för att få in en artikel i mainstream media i USA.

David Swanson resonerar att det finns miljontals personer med viktiga budskap att förmedla som inte har dessa 5000 dollar över att spendera på PR-byråer som spökskriver och distribuerar artiklar till redaktörer på tidningar som villigt tar emot texterna.

David Swanson - Foto: Davidswanson.org
David Swanson – Foto: Davidswanson.org

“Even worse, it’s paying for the insider skill of churning out or transforming an op-ed into just the sort of familiar, boring, cookie-cutter columns that clutter up the dying institution of the daily, dead-tree, advertising-and-rewritten-government-statement sheets we call major newspapers.”

Swanson beskriver nyhetssystemet som korrupt och han frågar retoriskt om redaktörerna vet om artiklarna de får in är spökskrivna eller inte alternativt är helt eller delvis spökskrivna. Det kanske är något för en kommande Wikileaks-läcka att avslöja, skriver han.

Swisha Sassersson valfri summaSlutligen uppstår den naturliga frågan, hur vanligt är detta i Sverige? Kan du lista ut vilka artiklar i de svenska gammelmedierna som är spökskrivna av svenska PR-byråer?

Text: Torbjörn Sassersson

Källa: Public Relations Firm Claims to Have Ghost Written Thousands of Op-Eds in Major U.S. Newspapers

I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.

1 KOMMENTAR

  1. Det är inte svårt att gissa att varje gång det går ett mediadrev så är det sannolikt regisserat av en reklambyrå som även rattar vad för slags inslag som SVT ska ha på programtablån, dvs uppföljande marknadsföring av den PK korrekta produkten/åsikten för att nå ut även till dem som inte läser tidningar.

    Jag tror dock att det mesta som skrivs i tidningarna följer ett slags manus, en processplan, för att “banka in” vissa idéer och “fakta” hos läsarna. De fåtaliga ägarna, bakom mediakoncentrationen, står i kontakt med de som bestämmer vad som ska hända i världen och hur dessa fabricerade händelser ska presenteras i tidningen och har därtill PR-byråer till sin hjälp som drar upp de stora linjerna för plantering av olika omvärldsuppfattningar som ska matcha makthavarnas framtidsplanering. Det här var väldigt tydligt i samband med “flyktingkatastrofen” i höstas då man matchade “häftiga” bilder, rubriker, welcome-insatser av röda korset m m.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here