Sajten Medialeaks är menad att vara en möjlighet för mediaprofessionella inom main stream media att kunna läcka sådant som media annars inte publicerar. Det kan vara artiklar, krönikor som inte är ”korrekta” enligt nuvarande mediakultur eller avslöjanden om den kåranda, kvävande och likformiga samhällssyn som gett oss opinions- och propagandajournalistiken.
Medias värderingar, identiteter och känslor har sakta getts samma viktning som den journalistiska ursprungstanken, att förmedla en idémässig mångfald och bildning till gagn för medborgarna och demokratin. Rapporteringen av Brexit och bevakningen av presidentvalet i USA synade medias förmåga till balans och förmåga att lägga sina egna värderingar åt sidan. Resultatet var och är lika dokumenterade som förödande.
När Donald Trump sa: Journalisterna är några av de mest oärliga människorna på jorden, så tror jag att det var många människor som kände ett sting av revansch. Det finns journalister och journalister, men framförallt, det finns journalister å ena sidan och den journalistiska kårandan och deras koncensusåsikter å andra sidan.
Medialeaks syfte är inte att sätta dit media, tvärtom, det är att bidra till en journalistik som gynnar kunderna/medborgarna med information, nya perspektiv, intressanta analyser, spännande infallsvinklar i syfte att skänka en berikande och allsidig syn på vad som sker i vår omvärld.
I den gamla ordningen uppfattade människor alternativ och mångfald. Media bevakade politiker och det rådde en balans.
I det nya politiska och sociala landskapet så har allmänheten delvis förflyttat sig bort från det gamla ramverket och sörjt för nya politiska alternativ. Det gamla ramverket syns grått och likriktat.Media är dock kvar i den gamla världen istället för att hänga med i utvecklingen och positionera sig (tunna gråa cirkeln) i en oberoende position. De har förlorat sin analytiska och objektiva spänst och bedriver nu ett opinionskrig mot det nya.
Vad som blivit tydligt de senaste åren är att journalister inte längre enbart bevakar politiken. De har klivit in i den och därmed förlorat en del av sin trovärdighet. Bakgrunden är att de inte har hängt med i ett förändrat politiskt landskap. De har av gammal vana bara ”hängt på” etablissemanget istället för att stå fria vid sidan om och göra spännande och åsiktsbefriade reflektioner.
Det har gått oerhört snabbt såväl med förändringen av det politiska landskapet som med medias oroliga mobilisering. Liksom i alla kårer, brödraskap eller liknande sällskap så är det förnekelse och smaken av makt som står i vägen för förändring och självinsikt. Och som vanligt är det omgivningen som ser förfallet. Det är läsare, prenumeranter, licensbetalare och befolkningen i allmänhet.
Två undersökningar förra året berättade om allmänhetens insikter.
- Endast var fjärde svensk har förtroende för journalister.
- En majoritet tror att media skapar de nyheter de själva önskar.
Det här är fullständigt katastrofala omdömen om en yrkesgrupp som har en sån viktig betydelse för demokratin och att nu sluta sig samman ännu mer kan vem som helst räkna ut, innebär en katastrofkurs.
Men det senaste året har jag märkt något som kan liknas vid mindre utbrytningsförsök. Åsiktsprioriterande media debatterar mot sakprioriterande men också enstaka journalister som vågat trotsa koncensusåsikterna har märkts. Och inte minst syns det allt tydligare att när journalister får prata för sin sak utanför redaktionerna så är de ändå medvetna om den nya trubbiga eller obefintliga bevakningen av de senaste årens nya politiska och sociala strömningar.
Det är likgiltigheten inför globaliseringen, inför EU, trenden med trasigare och trasigare människor, lönsamhetssamhället och oförmågan att se det söndervittrande samhälle som medborgarna upplever.
Medialeaks är för journalister som vill produktutveckla journalistiken och media
Jag är därför helt övertygad om att det finns åtskilliga journalister, reportrar och till och med redaktörer som förstått att journalistiken måste byta kurs och som vill göra upp med nuvarande.
Huruvida Medialeaks kommer att spela en roll återstår att se. En sak är säker, att ta kontakt med kollegor inom samma gebit är en stor risk. Att få något radikalt kritiskt sagt om media i media är omöjligt.
Medialeaks är en möjlighet för dissidenter inom mediavärlden att säga sin mening och få sin sak publicerad på många kanaler och på ett säkert anonymt sätt.
För mer information om hur man kontaktar medialeaks, vilka vi är, vad vi står för med mera, Medialeaks.se
Text: Mats Sederholm | Källa: Klar Sikt
Birgit
Tack för exemplet, mycket intressant.
Margareta
Tack du också för detta exempel.
Har man svårt att hålla med eller?
Mats Sederholm
Artikelförfattare
På tal om fri press – den amerikanske journalisten John Swinton, fd journalist på New York Times sade följande vid sitt tal på sin avskedsmiddag:
Det finns ingenting sådant, till dags dato som en oberoende press
Ni vet och jag vet det
Det finns inte en av er som skulle våga skriva
sin ärliga åsikt
och om du skulle göra det
vet du redan på förhand att det aldrig skulle gå ut i tryck
Vem som helst av er som är så dum och skriver ärliga åsikter
åker ut på gatan och måste söka att annat jobb
Journalistens uppgift är att förstöra sanningen
att ljuga rakt ut
att förvränga, förtala
och att krypa framför Mammons fötter
att sälja sig själv, sitt land för sitt dagliga bröd
Vi är verktyg och legosoldater
åt politiker och rika män
som finns bakom scenen
Vi är marionetter
de rycker i trådarna och vi dansar
Vår talang, våra möjligheter, våra liv
är dessa mäns egendom
Vi är intellektuella horor
För över 10 år sedan pratade jag med en lärare på journalisthögskolan. jag frågade varför man inte utbilda flera ” ”Walraffer”. Walraff var namnet på en journalist i Tyskland som klädde ut sig och gick inkognito in i kontroversiella områden, på den tid t.ex visade han utklädd som tyrkisk arbetssökare hur dålig dessa blev behandlat. Det hängdes ut och blev en skandal, men ledde till bättring. Han gjorde flera lyckade insatser.
Läraren svarade att man visst utbilda Walraffer men när de sedan försöker att få ett jobb då blir det konformitet som gäller eller inget jobb. Detta verifierades av några unga journalister som kom från universitetet. Tiden var slutet på 90 talet början på 2000 talet. Under alla dessa år har åsiktskontrollen bara befästs. Vi får hoppas att de finns några journalister kvar med integritet för då kan det med Medialeaks blir en ändring.
Eftersom svenskar är så fega är det säkert bra att det kommer att finnas en kanal, Medialeaks, där en del av journalisterna, som är rädda att förlora jobbet, anonymt kan berätta om alla misstag och fejkade nyheter som de varit med om att skriva!
Vi hör i inte, vi ser inte, vi pratar inte.