Per L. Larsen om siare – Människan spår men gud rår

KRÖNIKA. Det är inte lönt att sia om framtiden eftersom högre makter ändå bestämmer. Människor profeterar om allt möjligt och att vara förutseende är en dygd. Denna mycket mänskliga egenskap påverkar oss både bra och dåligt.

Om vår vilja att vara förutseende övergår i ett överdrivet kontrollbehov och rädsla för förändringar så är det inte längre någon dygd, då kan det bli en kraft som hindrar oss.

Förmågan att se in i framtiden är i vår tid förbundet med vissa förståndsgåvor, intelligensen är siargåvans moderna arvtagare. Intelligenta människor kan genom sanna och kloka resonemang visa vad framtiden bär i sitt sköte.

Första besvikelsen över presidentvalets resultat i USA är den oriktiga förutsägelsens skam, av två möjliga kandidater kunde jag inte förutspå den rätte. Intelligensen är blottad, man är tagen på bar gärning. Efter denna förnedring griper man alla halmstrån för att rentvå sin person och den siargåva man äger.

De första filosoferna titulerades meteorologer, män som skådar ting i skyn, närbesläktade med astrologerna som skådade genom molnen bort i en fjärran stjärnhimmel. De förstnämnda meteorologernas väderprognoser och de senares livsloppsprognoser, alltså hur livet skulle bli för den nyfödda utifrån himlakonstellationen vid födelsen, var både dubiösa och gav utrymme för tolkningar

Historiska siare

Vi kommer ihåg Oraklet i Delfi där Krösus frågar om sin anfallsplan och får till svars att ’..skulle han störta ett mäktigt rike..’, det blev hans eget rike som störtades. Orakelsvar bör undvikas, falska profetior och likaså osäkra prognoser är ett gissel då som nu.

Ett gammalt talesätt säger att vägen till helvetet är stensatt med goda föresatser, tillvaron har inte alltid varit en dans på rosor så utrymmet för goda föresatser är stort. Politikernas löften, näringslivets framstegsoptimism och lärosätenas sanningsmonopol öser ut sina goda föresatser utan att det påverkar våra liv i någon större utsträckning.

För i världen höll sig medvetna regenter och despoter med siare, Elizabeth den 1:a av England hade till exempel sin John Dee, astrolog, vetenskapsman och ockultist. Vår riksdag har SOU, Statens offentliga utredningar och dagens media har en hel hoper med mer eller mindre intellektuella aktörer som stensätter framtidens väg med allt från lycka till sorg.

Vår tids stora politiska företeelse är urbaniseringen, vi har flyttat in till städerna i en omfattning som ingen kunde förutse. Det finns massor av goda föresatser till varför man skall flytta till staden och nu kommer frågan om det är staden som är helvetet enligt det gamla talesättet? Politikerna hejar på urbaniseringen och förutspår tillväxt, urbanisering är förutsägbar tillväxt.

Kvartalsredovisningens tyranni härskar i näringslivet, prognoserna skall besannas redan i nästa kvartalsrapport om inte löftena infrias kostar det pengar och ansvar utkrävs. Goda föresatser är välkomna men granskas kritiskt, det ställs stora krav på dessa föresatser och de som förutses att bli framgångrika används. Idag så kommer CSR (Corporate Social Responsibility), företagsetik och arbetsmiljöcertifiering tillsammans med en rad kvalitetsnormer ofta benämnd ISO i ett försök till att skapa en förutsägbar varaktig utveckling.

Sanningens hemvist är våra lärosäten, där fostras framtidens människor eller åtminstone förses de med ett antal verktyg och metoder för att förutse, bemästra eller undvika problem. Det som skall läras ut är sådant man förutser ett behov för i framtiden. Här följer kursutbudet på Lunds universitet under bokstaven L; Latin, Litteratur-Kultur-Medier, Litteraturvetenskap, Litterärt skapande, Livsmedelsvetenskap, Logopedi och Luftfart.

Även när man ser hela listan är det svårt att förstå sambanden mellan kurs och vår verklighet men jag har förtroende för de som skapar dessa kursplaner och att kurserna kommer att tillgodose vår kommande generation av intellektuella med de nödvändiga verktygen för att profetera.

Från åhörarbänken kan det vara svårt att skilja en profetia från ett önskemål, de är nära ihopkopplade med de goda föresatserna som bindningar. Ideologier är en sorts goda föresatser som levt ett eget liv i politiken ihop med värderingar, som är en än starkare föresats en föresatsernas föresats.

Efter andra världskriget var politiken inriktat på att bygga upp de krigshärjade områdena men med början i sextiotalet och med 68 vänsterns uppror övergick politiken från att vara inriktat på samhällsfrågor till en arena för ideologier. Vi har fått feminister, EU, globalisering och klimatrörelse, detta har givit utrymme åt tiotusentals människor att söka arbeta och karriär just i politiken.

Att deras ideologier är illa dolda önskemål för sina egna intressen och framgång blir tydligt eftersom de aldrig kommer att leverera något, de har för längesedan släppt sitt samhällsansvar och söker endast sin bekräftelse och position i de virtuella ideologiernas makthegemonier. Lite hårt uttryckt men de arbetar alltid på lång sikt, oftast mot oklara mål och med påstående om att deras ideologier skall gagna framtida generationer långt bortom horisonten. Det har inte hänt förr i världshistorien att ledare av nationer eller kulturer har påverkat eller räddat framtida generationer, stormaktambitioner och skövlingarna i kolonialiseringens namn är exempel på motsatsen.

Vår förmåga att skåda in i framtiden är en funktion av vårt intellekt, men det är ett subjektivt intellekt som förvränger den bild av framtiden vi uppfattar eller ger uttryck för. Då kan det mesta alltså hända och det gör det allt som oftast också. Ryska revolutionen, första världskriget, börskraschen 1929, spanska inbördeskriget, andra världskriget, atombomben, FN, Israel och så vidare, dessa händelser är bevis för de tillfälligheter som styr världen.

Att dra lärdom av historien, verkar inte ha påverkat vår siargåva i någon större utsträckning, visserligen ger politikerna ett samfällt uttryck för att ’alltid ha sagt och varnat för’ men ingen har ju lyssnat på deras varningar, så de skapade katastroferna upprepar sig i ett.

Så tillbaks till ordspråket: ”Det är inte lönt att sia om framtiden eftersom högre makter ändå bestämmer” ger oss en bra fingervisning om den skyldige, i vår sekulära värld blir det de folkvalda potentaterna. Detta får medhåll av våra politiker fast då är det alltid de andra politikerna som skyldiga.

Mitt förslag är att det är si och så med den mänskliga siargåvan och vår intelligens vilket slutligen ger att det är ’omständigheternas tyranni’ som härskar och den har inget perspektiv på tiden den slår till när som helst.

Men för att vara politisk korrekt så får Trump skulden för det mesta de nästa fyra åren och då blir han ju en högre makt.

Text: Per Larsen