Paul Craig Roberts: Var är skammen i dessa krigsförbrytelseregimer?

9
1023
Paul Craig Roberts - Foto: Boom Bust RT.com
Paul Craig Roberts – Foto: Boom Bust RT.com

Nu när Trump-, May- och Macronregimerna har visat att de utan tvekan är laglösa krigsförbrytelseregimer, vad kommer härnäst? Kommer den ryska presidenten och utrikesministern att fortsätta att tala om ”våra västerländska partners” och söka en gemensam grund med bevisligen laglösa brottslingar? Vad skulle den gemensamma grunden vara?

Paul C. Roberts (1939-) är en amerikansk nationalekonom, författare och kolumnist. Han tjänstgjorde som biträdande finansminister under Ronald Reagans presidentperiod och är en av skaparna av den nationalekonomiska skolan Reaganomics. Han har tidigare varit redaktör och kolumnist för bla Wall Street Journal och Business Week.

Text: Paul Craig Roberts (Paulcraigroberts.org) | Översättning: Öystein Rönne, redigerad 1 maj kl 11:55 av NewsVoice | Originaltext: Where Is The Shame?

Hur kan andra regeringar acceptera de amerikanska, brittiska och franska regeringarna som avsiktligt ljugit om en rysk kemisk attack mot Skripals och om en Syrisk kemisk attack på Douma, och därmed riskera ett tredje världskrig, och sedan själva angripa Syrien på grundval av en uppenbar lögn och utan stöd av någon som helst bevisning? Exakt hur bygger du diplomatiska relationer med krigsförbrytare?

Det gör du inte. Du drar dem inför rätta. Varför har detta inte skett med Trump, May och Macron?

Anledningen är att världen har blivit betingad, som Pavlovs hundar, att förvänta sig och acceptera Västs krigsförbrytelser som vanliga ingredienser i livet. Västs brott är skyddade av prejudikat som etablerats under årtionden i misslyckandet att hålla Väst ansvarigt. Väst har tagit på sig ockupanternas rätt [squatters rights] att begå oansvariga krigsförbrytelser.

På grund av hindrandet av ansträngningarna att störta Syrien, fokuserar nu Netanyahu på att få Trumpregimen på att förnya Washingtons konflikt med Iran. Kommer Washingtons vasaller att fortsätta skydda Washingtons kriminella brott, eller börjar vissa av européerna inse att de risker som de tar på sig för Washingtons skull överträffa de pengar som Washington betalar dem?

Hur kommer Ryssland förhålla sig om Washington förnyar sitt angrepp mot Iran?

Trots luftattacker mot Irans allierade part Syrien utförd av USA, NATO och Israel, har den ryska regeringen ännu inte funnit beslutsamhet i att sälja sitt luftförsvarssystem S-300 till Syrien. Syrien hejdade 70% av de amerikanska missilerna vid den senaste attacken med hjälp av föråldrade sovjetiska luftförsvarssystem. S-300 skulle ge Syrien ett bra skydd mot luftangrepp och därigenom minska risken för attacker från Israel och USA.

Rysk obeslutsamhet i kombination med resten av världens tolerans av pågående amerikanska krigsförbrytelser tyder på att fler provokationer kommer att orkestreras, att fler laglösa attacker kommer att äga rum och att en eventuell ödesdiger konflikt kommer att vara i görningen

Tänk på det. Britterna är fångade i Skripal-lögnen. Washington, britterna och fransmännen är fångade i Douma-kemattacklögnen, och det är inga konsekvenser för de regeringar som genomförde bluffarna och sedan använde bluffarna för att rättfärdiga sina krigsförbrytelser.

Hur kan det komma sig att det amerikanska folket är oberört av regeringens 17 år av krig baserade helt på uppenbara lögner? Hur kan det komma sig att det amerikanska folket och de evangeliska kyrkorna är oberörda av de miljontals oskyldiga människor i sju länder har blivit mördade, lemlästade, föräldralösa och fördrivna av det vinstdrivande amerikanska militär-/säkerhetskomplexet och den neokonservativa ideologin i Israels tjänst?

Hur kan det komma sig att de amerikanska medierna är en lika effektiv propagandamaskin för Washington som den tyska pressen var för nazisterna?

Hur kan det komma sig att de europeiska, kanadensiska och australiensiska regeringarna och medborgarna i dessa länder inte skäms över deras deltagande i dessa oändliga brott?

Var är Indiens röst? Kinas? Sydamerikas?

Varför är världen tyst inför stora, långsiktiga, pågående krigsförbrytelser?

Varför anser den Ryska regeringen att de kan ha ett partnerskap med en krigsförbrytande regim? Varför skulle Ryssland vilja ingå i ett sådant skamligt och förnedrande förbund?

Var är Rysslands motsvarighet till NATO?

Var finns beslutsamheten att stoppa Västs kriminalitet?

Varför är världen belåten med Washingtons väg till ett världskrig?

Text: Paul Craig Roberts (Paulcraigroberts.org) | Översättning: Öystein Rönne, redigerad kl 11:55 av NewsVoice

Regler för kommentarsfältet: Du har personligt ansvar för vad du skriver. Nedsättande kommentarer raderas. Max ca 300 ord och tre externa länkar. Läs mer

9 KOMMENTARER

  1. Doktor Paul Craig Roberts var biträdande redaktör och kolumnist för den välkända The Wall Street Journal http://www.wsj.com. År 1993 rankades Forbes Media Guide Roberts som en av de sju toppjournalisterna i USA. President Ronald Reagan utsåg Roberts till biträdande finansminister för ekonomisk politik.

    Roberts har inget emot översättningar av sina texter, men vill inte att kommentarsfälten ska användas av anonyma internettroll som angriper hans person, samt att de ska hålla sig till ämnet.

  2. Översättningen är så dålig att den är ett hån mot upphovsmannens och hans avsikter.
    Det har diskuterats på NV huruvida det Syriska försvaret lyckades att skjuta ner några av de inkommande missilerna eller ej. Syriens försvarsmakt säger sig ha skjutit ner 70% av de attackerande missilerna och USA säger att inga missiler skjöts ner. Det har inte påståtts av någondera sidan att anfallande flygplan har skjutits ner, i den disciplinen kammade Syrien noll poäng och det minskar förtroendet deras uppgift om att de minsann skjöt ner 70 anfallande missiler. Upphovsmannens ställning klargörs av hans val propaganda, han väljer den Syriska försvarsmaktens uppgift att 70% av missilerna hejdades av Syriens föråldrade försvarsmateriel.
    Då kan NV’s motvallsgäng snabbt plocka in Roberts artikel till sin korg av körsbär. Metoden är känd från filmen ”A beautiful mind” där den mentalsjuka Nash letar efter bevis för sin villfarelser.
    Ni måste kunna motbevisa era teser, hittar svagheterna i era påståenden.
    Ingen utanför konflikten har tillgång till sanningen, knappast ens de som är i konflikten heller eftersom båda sidor gör vad de kan för att lura motståndarna.

  3. ”Varför är världen tyst inför stora, långsiktiga, pågående krigsförbrytelser?”

    Den frågan är avgörande! Mitt eget enkla (måhända cyniska) svar är att de aktörer som bedriver nämnda krigsförbrytelser också äger de nyhetsorgan (nyhetsbyråer) som skulle kunna protestera.
    Och är media tyst, är världen tyst.

    Men så behöver det inte nödvändigtvis vara, OM bara folket är såpass medvetet och alert, att deras vilja ej längre enkelt kan köras över.
    Trots allt, är all makt ytterst beroende av massorna (folket). Det är därför det läggs stor vikt i vilseledning och undanhållande av fakta. Samt att skapa polarisering.
    Alla metoder som några få kan använda för att påverka väldigt många, används!

    Det är skillnad i att vara medveten OM, och leva ett tillbakadraget liv, mot att leva i total ignorans (eller i rädsla) och leva ett tillbakadraget liv.
    Vi kan inte längre bara vänta på att nån ”därute” ska fixa allting. Newsvoice fyller härvid en oerhört viktig funktion.

  4. Per Larsen at 08:03

    Översättningen av Paul Craig Roberts artikel är nu korrigerad på de platser där det behövdes förbättringar.

  5. @Jan Norén 07:48, i rubriken finn ett underliggande påstående i frågan ”Var är skammen i dessa krigsförbrytelseregimer?”.
    Det finns inga bevis för någonting, vare sig gasattacken eller om missilerna i motattacken hade fram eller motgång. Ni som har sett Stanley Kubricks stora vietnamepos ”Full metal jacket” och förstår att filmen i huvudsak är inspelad i ett förslummad industriområde utanför London inser att vilka bilder ni än ser har de föga betydelse för sanningshalten i de påståenden fälls i samband med visningen av dessa bilder.
    Medierna strör rubriker, bilder och intervjuer omkring sig. I bakgrunden finns det massor av krafter som vill påverka inklusive medierna.
    I Syrien finns det otal grupper som står mot varandra, utifrån står kapital och väntar på att släppas in i en lukrativ Syriska kommande efterkrigsekonomi, annat kapital återigen ber sina regeringar om att kräva ut sina redan gjorda investeringar som nu håller på att förloras och slutligen kommer en ny maktbalans att framträda i regionen som alla just nu ägnar sig åt att försöka forma till sin favör.
    Ryssland har stora intressen, militärt och ekonomiskt, med Assad regimen, det står mot västmakternas vilja att få en reformvänlig regim som underlättar för att deras kapital att få fäste och verka i landet.
    Nationalism, kapitalism och vetenskap är en modern framgångsmotor, kanske inte så konstigt att det var några forskningslaboratorier som sades vara missilernas mål, de stridande parterna vill åstadkomma trygghet, resurser och en grund för innovationer det är målet för allas strävan och vem den vinnande konstellationen blir är långt ifrån givet.
    Till dess bör man sitta lugnt i båten och följa spelet, det är en ny tid och nya spelregler! Dessbättre blir det inget nytt världskrig, globaliseringen fortsätter men kanske kommer den moderna tiden att kräva sina blodiga konflikter där den drar fram, människor i allmänhet tenderar att vara gammalmodiga, har svårt att förstå det nya och de gör motstånd.

  6. @Per Larsen

    0. Varför är det mer sannolikt att de sekulära demokratierna Syrien och Ryssland talar sanning om antalet nedskjutna missiler, än att aggressionspakten, av det Israel-lobbystyrda Washington och de andra extrema sekteristerna, gör det?

    1. Vilka av parterna tenderar att ljuga konstant och överdrivet?

    2. Vilka av parterna styrs av samverkande extrema psykopatiska sekter som bekämpar demokratier, samt har som doktriner att ljuga för otrogna?

    3. Varför skulle inte ett normalt missilförsvarssystem kunna skjuta ned missiler som flyger relativt långsamt, samt saknar motmedel?

    4. Varför skulle ryssar eller syrier inte kunna lyckas skjuta ned eller störa ut en enda missil av ca 100st, när Sveriges luftförsvarssystem har kunnat göra det i decennier?

  7. @Martin, svaret är enkelt, ingen vet! Att veta är inte detsamma som att tro och hoppas, vi får inte reda på sanningen heller.
    Om tjugo år kan vi se resultatet, då vet vi utgången av denna konfrontation men inte hur konflikten löste sig.
    Den sanna historien kommer att döljas mycket länge, kanske om hundra år kommer historikerna att skingra dimman runt propagandans verklighetsbild.
    Då har nya gränser ritats upp i och runt Syrien, stater har tillkommit, nya koalitioner har uppstått där gamla allierade har mist intresset för sina pakter. Välståndets maskineri har då sopat bort spåren av krig och förstörelse, kommer ens någon att fråga efter sanningen?
    Men sedan kommer nya tider igen och då skall vi igenom ekluten en gång till, men det är inget vi behöver bekymra oss om. Då har vi fullgjort vår sista plikt, nämligen den att agera skrovmål för likmaskarna.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here