Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör. 
Tidigare val är det egentligen bara ett par av opinionsinstituten som lyckats komma i närheten av de faktiska röstresultaten som redovisats för Sverigedemokraterna. Det finns två förklaringar till det. Det skriver Jan Norberg som även räknat på olika valresultat. I ett fall får SD 50% av rösterna.
Text: Jan Norberg, Portugal
Varför misslyckas de flesta opinionsinstituten med att ställa rätt prognos?
Primo är svenskens ovilja att redovisa sina partitillhörigheter i skuggan av den stigmatisering som alla så kallade SD-anhängare utsatts för i MSM och av ledande politiker.
Secundo ligger det i sakens natur att opinionsinstituten väl känner till sina respektive uppdragsgivares politiska hemvist och anpassar därför resultaten därefter, dvs SD får alltid lägre mätresultat för att detta gagnar uppdragsgivarens agenda.
Konstitutionellt ska talmannen ge uppdraget att försöka bilda regering till det största partiet med beaktandet av de realistiska möjligheterna att bilda en koalition om partiet inte har egen majoritet (över 50%). Om vi nu antar att SD blir största parti med ca 30-35% så bör talmannen ge regeringsbildningsuppdraget till Jimmie Åkesson och då lär han i första hand vända sig till M med ett förslag om att bilda gemensam regering. Jag antar att KD hamnar under 4%-spärren.
Socialdemokraterna och Moderaterna måste slå knut på sig själva
Med Moderaterna på cirka 15-20% blir det tillsammans väldigt nära 50%. Det är i och för sig inte säkert att de tillsammans når 50%, men låt oss hypotetiskt anta att de når strax över 50%. M:s retorik inför valet, trots att en majoritet av deras väljare gillar tanken på samarbete med SD, så skulle M aldrig sätta sig i regering med SD.
Låt oss vidare anta att M därför tackar nej till samarbete med SD, då måste ju SD för ordningens skull vända sig till Socialdemokraterna med samma fråga, och många av S väljarna kan nog tänka sig ett samarbete med SD.
S har ju lika kategoriskt som M sagt nej till allt samarbete med SD, då blir det talmannens uppgift att ge regeringsbildningsuppdraget till det näst största partiet, dvs S.
S måste då vända sig till M med ev stöd av C och L (om de senare kommer över 4%-spärren), eftersom C genom att stödja gymnasieamnestin för 9,000 lycksökande Afganer kan man räkna med att C i alla fall är positiva till att sätta sig i regering med S.
M får emellertid stora problem med trovärdigheten om de sätter sig i en regering tillsammans med S och C, och detta främst därför att med sin nya retorik anser sig själva stå för en mer restriktiv flyktingpolitik.
Om M kräver en renodlad samregering tillsammans med S (som i Tyskland) så faller detta på att de tillsammans inte får 50%, dvs det blir ännu en minoritetsregering. Antagandet bygger på att S får ca 15-20%.
4%-spärren
Om S och M ändå väljer att regera tillsammans blir de helt beroende av att V stödjer dem i kammaren. För ordningens skull har jag antagit att MP inte kommer över 4%-spärren.
Rent matematiskt hänger frågan om utfallet i valet på hur många partier som inte når över 4%-spärren.
Låt oss anta att MP, KD, och L inte når 4%, men att de tillsammans representerar ca 11% samt att AfS, Fi och andra småpartier tillsammans står för cirka 4% så utgör ju alla dessa tillsammans ca 15%.
Dessa röster tillfaller då enligt mandatutjämningsprincipen de partier som tagit sig över denna 4%-spärr i fallande ordning, dvs största partiet får de flesta rösterna, osv. Därmed ändras hela spelplanen plötsligt. SD kan då som största parti sannolikt tillgodoräkna sig ytterligare cirka 5% och åker därför upp till närmare 40%.
Nyval kan ge SD +50%
Kaoset som uppstår kommer att kräva ett nyval då förutsättningarna för en regeringsbildning i olika konstellationer inte är möjlig. Känner jag de svenska väljarna rätt kommer de att reagera kraftigt på detta apspel och vid ett nyval ge SD ännu mer stöd. Med andra ord finns det en möjlighet att SD vid ett nyval skulle kunna nå otroliga +50%.
Vore intressant om vi i kommentarsfältet kunde diskutera olika hypoteser beträffande valutfallet och dess konsekvenser.
Text: Jan Norberg, Portugal
Hej.
En kommentar lite ”off topic”. Är alldeles förbluffad över att ingen ens varit i närheten av varför de 9000 + okänt antal anhöriga, min 40.000 fick stanna.
Enligt mina källor var det S mening att förslaget skulle bli nedröstat men, som vanligt, var det sk borgerliga liiiberala elitistiska överlöpare som förorsakar fullständigt vansinniga skrattparoxysmer bland främst Afghanistans klaner som planterar dessa i Sverige av div ekonomiska skäl.
Det blev fel länk på första frågan i min kommentar. Här kommer rättelsen:
Oavsett hur du själv tänker rösta: Vilket parti kommer att bli störst i höstens val, tror du?
https://detgodasamhallet.com/2018/05/26/svenskarna-och-deras-asikter-2/
För att nyansera bilden, finns en undersökning gjort av Anders – Det goda Samhället
Oavsett hur du själv tänker rösta: Vilket parti kommer att bli störst i höstens val, tror du?
Länk: https://newsvoice.se/2018/06/29/sd-roster-nyval-2018/
En ennan viktig fråga:
Tror du att invandringspolitiken blir mer restriktiv efter valet eller tror du inte det?
Länk: https://detgodasamhallet.com/2018/06/22/svenskarna-och-deras-asikter-4/
Jan Norberg: ”Mot bakgrund av detta scenario så kan det löna sig för SD att tvinga fram nyval då detta sannolikt gynnar dem”.
Håller med dig. Det är en sak att i agera bekväm oppositionsrollen och slå sig fram till makten, en annat att hantera makten och regera landet. Vi lever som alla känner till i en globaliserad omvärld. Vad som sker i Sverige berör inte bra EU, över altanten utan också i övriga världen. Skulle politiska seendet i vårt land vända tvärt, skulle intresset omvänt stegras. Skulle massinvandringen radikalt förändras, med ett massivt repatrieringsprogram. Vidare skulle Sverige folkomrösta om ett EU-utträde där swexitsidan vann. Skulle Sveriges djupa massövervakningssamarbete med andra globaliseringsförespråkade länder brytas, kommer inte globaliseringsvärldsomspännande makten sitta med armarna i kors och låta det ske, utan förska göra motstånd.
Vet någon hur SD har tänkt sig framtiden? Utanför EU. I konflikt med globaliseringspolitiken? Har SD tänkt sig några olika scenarier här hur ska de hantera de smärtsamma konsekvenser som lär drabba landet?
@ Ale 29 Jun, 2018 at 11:24
Du ställer två frågor och jag antar att det är fritt fram och försöka besvara dessa frågor för vem som helst.
Du frågar:
1.) Dels har SD dränerat bort mycket av de skarpaste hjärnorna från partitoppen samt dessutom avpolletterat hela sitt eget ungdomsförbundet – ett parti utan ett ungdomsförbund har ingen framtid. Har dem kvar kloka hjärnor nog för att tänka så långsiktigt?
Min reflektion: Det var ett uppenbart misstag att göra sig av med SDU-gänget, konsekvensen stavas AfS. Enligt min egen och högst personliga uppfattning så flirtar SD lite väl tydligt med Sosseväljare, ok jag kan rent intellektuellt förstå att det krävs en viss överströmning av Sosseväljare för att nå ännu bättre siffror men det ligger en risk i att profilera sig för långt till vänster. Det kan komma att straffa sig längre fram. Så mitt svar blir att även SD är lite väl kortsiktiga, möjligen för att kunna nå regeringsmakten kan man tänka.
2.) Har SD mod, uthållighet och djärvhet nog för ett sådant arrangemang? Vi är inte danskar. Vi är svenskar. Det är stor skillnad på danskar och svenskar, kanske inte de yngre generationerna men väl de äldre. 2 000 000 äldre väljare kommer att avgöra valet, och dem sitter nog mer fast i sina invanda tankebannor, Jan till trots.
Min reflektion: Det krävs både mod, uthållighet och djärvhet av SD för att göra som DF gjorde i Danmark. Det finns dock en skillnad mellan danskar och svenskar i detta avseende. I Danmark har transformationen gått lugnt och städat till samt att det tagit relativt lång tid att i mindre steg övergå till en mer sansad migrationspolitik. Numera finns det ett hyggligt stort konsensus över partigränser i den frågan.
I Sverige så sitter hjärntvätten lite hårdare, men när det väl vänder i Sverige så kommer det att gå snabbare (den sk ketchupeffekten). Svensken får till slut nog av allt tramsande inom 7 klövern och när väl SD nått en tillräckligt stor kritisk massa så kommer svensken att göra som vanligt, dvs följa med strömmen och rösta på SD. Det har tagit synnerligen lång tid men när det väl vänder så kommer det att gå fort. Mot bakgrund av detta scenario så kan det löna sig för SD att tvinga fram nyval då detta sannolikt gynnar dem.
Detta tillsammans med en massiv nationell propaganda, som möjligen starar ett inbördeskrig i landet mellan nationalister och vänsterextremister. @Ale det är detta är målet för bakgrundsmakten slita sönder Sverige för då blir mycket lättare för de att genomföra en massa skit som kontanternas utfasning m.m. för att kunna visa upp för världen vilken väg de ska följa eftersom Sverige alltid har varit ett gott exempel för välden.
Bra där Jan, det är naturligtvis en variant. Då skulle alltså SD vägra ingå i koalition, vägra regera, vägra ta ansvar för landets bästa och samtidigt göra sitt yttersta för att sätta landets framtid på spel genom att tvinga fram nyval efter nyval och samtidigt räkna med att väljarnas intresse bara stiger och stiger, till favör för dem själva ju värre det politiska valkaoset blir ju mindre dem tar ansvar? Det förutsätter att dem i så fall har tillgång till medierna och kan diktera de politiska villkoren, oemotsagda.
Två frågor:
1.) Dels har SD dränerat bort mycket av de skarpaste hjärnorna från partitoppen samt dessutom avpolletterat hela sitt eget ungdomsförbundet – ett parti utan ett ungdomsförbund har ingen framtid. Har dem kvar kloka hjärnor nog för att tänka så långsiktigt?
2.) Har SD mod, uthållighet och djärvhet nog för ett sådant arrangemang? Vi är inte danskar. Vi är svenskar. Det är stor skillnad på danskar och svenskar, kanske inte de yngre generationerna men väl de äldre. 2 000 000 äldre väljare kommer att avgöra valet, och dem sitter nog mer fast i sina invanda tankebannor, Jan till trots.
Sist vill jag nämna ytterligare ett scenario att Talman gör något väldigt drastiskt nämligen ger SD fullmakt att regera alternativt att en militär stadskupp tar vid – precis på samma sätt som skedde i 30-talet Tyskland, för att få ordning på kaoset i landet. En skrämmande liknelse.
När väl SD får över 50 % kommer troligen ett gigantiskt återvändsprogram för ensamkommande sjösättas. Detta program kommer att liknas vid en etnisk rensning norden aldrig tidigare sett maken till tidigare. Detta tillsammans med en massiv nationell propaganda, som möjligen starar ett inbördeskrig i landet mellan nationalister och vänsterextremister. Bägge parter kommer få utländskt ekonomiskt och militärt stöd. Så kommer Sverige att bli ett helt normalt land jämfört med andra länder som är satta under en sönderslitande stadsupplösning.
@ Ale 29 Jun, 2018 at 10:29
Jag känner också en viss ambivalens inför en koalition där SD ingår, riskerna är stora att SD då på olika sätt blir tagna som gisslan för att få sitta med i en regering.
I Danmark gjorde ju Dansk Folkeparti (SD:s danska motsvarighet) precis tvärtom när de fick inviter om att sätta sig i regeringen, dvs de valde att vara i opposition och istället utifrån påverka de andra partierna att genomföra DF:s politik.
Detta förutsätter att de tydligt i samhällsdebatten klargör för väljarna att det är DF som driver de olika politikområdena framåt från sin roll som oppositionspolitiker, DF litar alltså på sina sympatisörers intellektuella förmåga att förstå hur politikens djungler fungerar.
Frågan blir alltså om inte SD kanske skulle överväga samma taktik om de inte får egen majoritet, dvs 50 %.
Något som kan ligga inom möjligheternas ram om det blir kaos och nyval.
Jan, det är ungefär så jag reflekterar kring framtiden också, fast kanske har jag inte formulerat det så tydligt i detalj, som du gjort. Naturligtvis är alla som kan tänka i de olika partierna medvetna om det du tar upp. Det finns två hot mot SD som jag ser det. Antingen att alla partier (läs DÖ) tillsammans får över 50% och bildar regering. Väljarna orkar inte vänta ytterligare 4 år. SD självdör eller minskar i medianskuggan trista värld.
Det andra scenariot är att SD bildar regering med M (får övre 50 % tillsammans), men att M tillsammans med medierna lyckas stympa SDs regeringsduglighet genom att blåsa upp varje nybörjarfadäs, eller som fallet i USA där medierna driver frågan om eventuellt utländsk valpåverkan eller annat dylikt i absurdum och kväver SD; eller än mer troligare, att SD inte lyckas åstadkomma så mycket som väljarna hoppas på och minskar eller försvinner. Allt DÖ behöver göra, är ju se till att migrationsfrågan faller som aktuell politisk fråga, till exempel vid en allvarlig kris i landet.
Det troligaste seminariet blir nog att det kommer att ske omval efter omval och till sist kommer SD få över 50 %. Det blir då helt avgörande för SD fortsatta existens, att dem klarar att åstadkomma något mycket drastisk i migrationsfrågan, då partiet i mångt och mycket är ett enfrågeparti med det risker som de innebär. SD har ingen som helst regeringserfarenhet. Vi vet inget om dess regeringsduglighet. Det kan också tänkas att SD kommer på kant med globaliseringsagenda, och därför försätter dem Sverige i ett ekonomiskt kaos. Mest troligt anser jag.