Det är nu 80 dagar sedan svenska folket gick till val och valde nya riksdagsledamöter för de kommande 4 åren. Efter valet samlade sig M, KD, L och Cp och röstade med stöd av SD gemensamt bort den sittande regeringen, varefter landet gick in i en regeringskris. Observera att alla de övriga partierna tacksamt tog stöd av SD för att kunna avsätta Stefan Löfvens regering.
Text: Lars Bern, Antropocene
Jag hävdar att ansvaret för att landet fortfarande inte har någon regering vilar nästan helt på en enda politiker – Centerledaren Annie Lööf.
Hon påstår sig nu efter 80 dagars intrigerande, på vissa villkor vara beredd att stödja Löfven som hon tidigare varit med om att avsätt med stöd av SD. Den fråga man måste ställa sig är varför hon inte direkt efter valet erbjöd sig att stödja Löfvens fortsatta regeringsinnehav om han uppfyllde samma villkor? Varför 80 dagars meningslöst intrigerande?
Jag har en hypotes om en orsakskedja som går några år tillbaka.
Sedan Anna Kindberg Batra tagit över som moderatledare efter Fredrik Reinfeldts snöpliga valförlust 2014 fortsatte moderaterna att backa i opinionen, vilket oroade ledande personer i finansvärlden. Man hade förväntat sig att opinionen skulle vända efter att Löfven bildat sin svaga regering med stöd av Decemberöverenskommelsen.
Men den vändningen kom inte, varför man började misströsta om en kommande alliansregering ledd av Batra. Golvet rycktes undan under henne. Blicken riktades då istället mot Centerpartiets ledare Annie Lööf som seglade upp i stark medvind i opinionen. Hon var därtill en svuren anhängare av det globala politiska program som den internationella finansvärlden lobbat för i decennier. För den internationella finansvärlden var hon en idealkandidat till statsministerposten.
Strategin från finansvärlden blev mot denna bakgrund, att istället för Batra backa upp Lööf. För att säkra henne för sina politiska mål bjöds hon som brukligt in till ett möte sommaren 2017 med den slutna globalistiska lobbyorganisationen Bilderberggruppen. Den som höll i inbjudan var sannolikt Jacob Wallenberg som sitter i lobbygruppens styrelse. Vid detta möte fick Lööf möjlighet att frottera sig med några av världens mest förmögna finansmän. Det visade sig inte svårt att få Lööf att lojalisera sig med de rikaste av de rikas mål och syften. Man lyckades till och med få henna att låta sig inväljas i en annan av globalisternas slutna lobbygrupper – den Trilaterala kommissionen.
Umgänget med detta rika och mäktiga sällskap blev sannolikt för mycket för den unga Annie Lööf. Hennes självbild svällde upp och hon drabbades av vad som nog bäst kan beskrivas som storhetsvansinne. Hon såg sig som utvald av världens mäktigaste finanselit till att leda Sverige.
Med ett kraftigt uppblåst självförtroende stormade hon sedan in i den svenska politiska debatten. Det är bara att gå tillbaka ett år och studera hennes uppträdande i bland annat partiledardebatter, så förstår ni vad jag menar.
För Jacob Wallenberg och de övriga Bilderbergarna blev nog valet en besvikelse. Deras statsministerkandidat fortsatte inte att segla uppåt i opinionen som planerat utan hennes parti pös ihop till bara 8 procent, knappast ett tillräckligt underlag för en blivande statsminister. Problemet är dock att Annie Lööf själv inte insett detta, utan fortfarande ser sig själv som utvald.
För att kunna nå statsministertaburetten måste Lööf alltså till att börja med få bort Löfven från den stolen. För det ändamålet tog hon stöd av SD och den övriga alliansen.
Eftersom Moderaterna var näst största parti gick budet att bilda en ny regering till deras partiledare Ulf Kristersson. Kristersson var beredd att utnyttja ett passivt stöd från SD på samma sätt som man gjort när man avsatte Löfven. Eftersom Lööf ju inte var intresserad av att låta Kristersson bli statsminister markerade hon att nu var det slut med att ta stöd av SD. Hon lyckades locka med sig den vilsegångna Björklund i Liberalerna och röstade nu emot allianskollegan Kristersson.
Efter detta svek mot Kristersson erbjöd Lööf planenligt sig själv som regeringsbildare. Hon tvingades dock tillfälligt att erkänna att hon inte lyckats få ihop något regeringsunderlag och skyllde detta på att de två partier som är två-tre ggr större än Centern, självklart ansåg att det var något av dem som skulle utse statsminister.
Nu gör hon detta falska utspel, där hon låtsas kunna stödja en ny Löfvenregering på vissa villkor. De villkor hon satt upp är att socialdemokraterna skall ge upp i stort sett alla sina hjärtefrågor. Detta för att vara säker på att Löfven skall tvingas tacka nej hur gärna han än vill komma tillbaka.
När Löfven planenligt tackat nej går så bollen tillbaka till alliansen, som inte längre är en allians. Lööf kommer i det läget att säga sig gå med på att de fyra partierna på nytt försöker bilda en regering, men hon kommer då att kräva att Miljöpartiet skall ingå i den regeringen. Och vips så kommer Miljöpartiet att säga att det kan vi tänka oss på ett villkor. Nämligen att man inte utser en moderat statsminister utan att Lööf blir satsminister.
Så nu vet ni varför den här regeringsbildningen kommer att ta över 100 dagar. Orsakerna är en ung oerfaren partiledare som drabbats av totalt högmod och bara bryr sig om sin egen egotripp och struntar i hur det går för Sverige. De kretsar i finansvärlden som blåst upp den unga damen har nog anledning att rannsaka sitt oskickliga agerande. De är medansvariga till landets allvarligaste regeringskris någonsin.
Text: Lars Bern, Antropocene
Lars Bern förklarar den besynnerliga situation som Annie Lööf försatt sig i, ypperligt i denna länk:
https://www.youtube.com/watch?v=Kishp6AIfMA
https://www.bibliotecapleyades.net/sociopolitica/esp_sociopol_committee300_01.htm#FOREWARD
http://www.geschichteinchronologie.com/welt/300/Coleman/Dt/000b-Komitee-300-mitglieder.html
Tack för dessa länkar Savalle!
Tack Öystein, de är verkligen enormt viktiga.
En mycket intressant artikel och tråd. Visst är det så att AL är en landsförrädare, uppbackad av kapitalglobalisterna. På ett sätt måste man tacka henne för att hon, för de som är vakna, har blottat vart den svenska s.k. demokratin är på väg.
Samtiditigt visar hennes agerande hur enkelt det är att föra en majoritet av den svenska befolkningen bakom ljuset. Det är bara att ånga på. Hon vet att hon har den svenska mediamakten (MSM) med sig. Deras tafatta försök att ifrågasätta AL inskränker sig till att anse att hon är en strulgumma. Detta är den köpta journalistiken av idag.
Dock måste man anse att AL är mer än en strulgumma. Hon utnyttjar sin situation till att sänka en hel nation för eget syfte. Lyckas hon kommer hon såklart av globalisterna att bli rikligt belönad.
Troligen anser hon att det är värt det, men det tragiska är ju att det svenska folket inte i tillräckligt stor grad genomskådar detta.
Strategin för att bli en statsminister eller annan inflytelske minister i Sverige idag är att bejaka en utveckling som skapar kaos i landet, såsom att exempelvis främja en massinvandring på flera miljoner lycksökare.
Man kommer då att hållas om ryggen av globalisterna som exempelvis Bilderberggruppen och den Trilaterala Kommissionen. Särskilt om man dessutom varit eller är medlem där.
De som ännu troligen inte har hamnat i denna klubb anstränger sig såklart för att nå dit. Se bara Jan Björklunds pinsamt desperata kamp. Han är beredd att inte bara offra nationen, utan även sitt eget parti i syfe att skapa sig en egen förmögenhet utan att behöva stå till svars för sin landsfientliga politik.
Detta är idag den ”svenska modellen”.
Who rules the world?
https://www.youtube.com/watch?v=QfnEiC2DSXE
Personlighet hos ledarna har förmodligen stor betydelse, men partier som C, L och MP försöker ibland utgöra vågmästare i syfte att få som de vill, ofta med stöd inifrån sina egna partier.
En annan orsak till misslyckandet kan kanske vara 4%-spärren eller en dålig konfliktskapande kultur i det offentliga samtalet, vilket påverkat människorna negativt? I Tyskland som har 5%-spärr har det också varit svårt att bilda regering. Med lägre reell spärr och fler partier, som i ex. Nederländerna tycks det ex. vara mindre problem att bilda regering. Kanske har det ett samband?
Jag föreställer mig att nya friska partier som reflekterar folkets verkliga åsikter, på olika vis, gör politiken mer levande och mindre låst i ohållbara positioner. Men det är inte kört för Sverige på något vis. Valsamverkan utsätts visserligen av fulmedia och fulpolitiker för olika ohållbara argumentationsfel, som jag beskrivit på Vlasamverkanspartiet, men eftersom folket allt mera slutat tro på olika argumentationsfel så finns det givetvis hopp för nya små partier med mandat redan nästa val.
Ber om ursäkt. (Valsamverkanspartiet ska det vara.)
”Med lägre reell spärr och fler partier, som i ex. Nederländerna tycks det ex. vara mindre problem att bilda regering. Kanske har det ett samband?”
Det tog Nederländerna åtta månader att bilda en regering-
Stort Tack för denna klargörande krönika, där alla bitar faller på plats med intrigmakerskan Lööf.
”Politiker i en sådan demokrati kan köpas, antingen för pengar, löften om makt”?
Det är mycket mer allvarligt och en katastrof för landet när min och andras grannar säljer sina själar för att ge politikern rätt att stjäla våra LIV och våran EGENDOM.
Det blir ingen ordning förrän väljarna får rätten att sparka korrupta politiker. Den rätten har man tagit ifrån oss.
Jag tror du säger något väldigt viktigt där. Det är en sak att välja ett parti eller person, men vad som är långt viktigare är att kunna sparka ut dom om dom inte sköter sig. Vad vi borde införa är krav på kvalifikationer för kandidater, som erfarenhet och mognad, och ett system för att avskeda olämpliga befattningshavare. Även tjänstemän. En gång diskuterade jag med en politiker vars åsikt var att man skulle ha väldigt långa mandattider så att politiker kunde genomföra impopulära beslut. Mitt motförslag var att om det var målet, varför inte avskaffa mandattider helt. Diktaturer är effektiva att införa impopulära beslut. Macron är väl ett exempel varför avsked av politiker bör finnas. Hans skatter har inget med miljön att göra, det är bara retoriken. Han vill åt mer pengar.
Historien med Lööf visar även varför den form av demokrati Sverige har inte fungerar. Politiker i en sådan demokrati kan köpas, antingen för pengar, löften om makt, förmåner eller vanligen med löften om lukrativa konsult och föreläsningskontrakt när dom slutar med politiken. Dom blir en slags köpta skådespelare. Det var aldrig faran med gamla tiders politiker som Stäng, Erlander, Ohlin, Heckscher, osv, dom var av en gammal stam, ett annat virke, det skulle aldrig falla dom in att ta mutor av detta slag. Dagens värld är helt olika, det räcker att vara kallhamrad, rå, kalkylerande, kall och hänsynslös för att lyckas. Den ärlighet som en gång det svenska systemet av demokrati byggdes runt existerar knappast längre. Jag kommer ihåg en gång på 50 talet, tror jag det var, när Tage Erlander utsattes för ett drev från LO som anklagade honom för att svika LO som hade hjälpt att få honom vald. Tage Erlander svarade kraftfullt från talarstolen i riksdagen ungefär. ”Jag valdes inte till statsminister för att representera LO, jag valdes till statsminister för att representera hela svenska folket, och det tänker jag fortsätta med”. Sedan väcker det frågan om vad ”Svenska Folket” är – eller inte är – i dagens Sverige.
Leif. Den svenska nationen är defacto det svenska folket. Dom andra nationerna som kommer hit är defacto inte en del av vår nation. För man kan ju inte konvertera/migrera sin etnicitet. Men det betyder ju inte att vi per definition måste vara fiender med främmande nationer. Det är vad det är. Man kan ju faktiskt välja att hjälpa till att bygga upp en lobbyorganisation som arbetar för att främja den svenska nationens intressen; det fria sverige och svenskarnas hus. För den som är intresserad av det. Har själv tänkt gå med förresten.
Vackert talat, jag håller med, och du har rätt, problemet är att det inte fungerar så i verkligheten. Både MSM, politikerna och olika extrema aktivister gör ju dagligen gällande att ”främmande nationer” inom Sverige är den nya ”svenska nationen”, mångkulturen. Månggifte, islamska böneutrop, arabiska språket, halal mat, och otaliga liknande företeelse framförs ju dagligen i andan av att vara ”den svenska nationen” liksom avskaffandet av alla kyrkliga traditioner, som skolavslutningen. Problemet jag befarar med initiativ som svenskarnas hus och det fria Sverige att det omedelbart kommer att sablas ner som rasistisk, främlingsfientlig, nazistiskt, osv. Att olika nationella grupper inte måste vara fiender håller jag helt med om, men den befintliga, den ofta intensiva, elitiska propagandan att olika nationella grupper inte finns driver i realiteten motsättningar.