Paranormala fenomen – Medvetandet är oberoende av kroppen

till vännen Lasse; kan hända att du har rätt att mänsklig rädsla hos utvecklade och mogna människor kanske har med en ”reinkarnatonisk” bakgrund att skaffa? Själv tror jag inte det? Den yttersta rädslan är att upplösas – att inte längre få ha privilegiet att ”hållaihop” att medvetenheten grumlas upp så till den grad att inget finns att hålla kvar vid – du vet det där som människor tar så fullständigt självklart: att de kan lita på sina upplevelser.

Livet innehåller så mycket lidande och plågor att det vore en ynnest att få avsluta det i förtid; just därav ser jag livet upplevelser som en gåva – om jag kan välja upplevelser kan jag också välja gåva. Att få gå på en strand och känna sanden mellan mina tår, en sola sommardag. Det är en gåva. Det behöver inte vara mer. Det blir inte bättre än så.

Kommentar till vännen Ale!
Angående min rädsla i den givna stunden under föredraget så fann jag själv den vara obefogad. Det var därför jag senare försökte komma i kontakt med en djupare del av mig själv. Och jag upplevde verkligen att jag kom i kontakt med egna minnen från min egen revolutionära resa.
Från ett rent materialistiskt perspektiv förstår jag att det verkar vara känslomässigt trams. Men sett från mitt perspektiv så är livet evigt och jag har också tyckt mig uppleva att jag i min innersta kärna är denna eviga beståndsdel. Jag skriver ’tyckt mig’ uppleva, för att jag vet att det ser så ut från en utomståendes perspektiv. Men från min horisont är evighetsaspekten den mest verkliga upplevelse jag har.
Vi finner det logiskt att vår historia i denna inkarnationen formar vår syn på livet. Och jag finner det lika logiskt att tidigare inkarnationer formar våra reaktionssätt i nuvarande inkarnationer.
En inbiten materialist kan kanske ha svårt att tro att den, som upplever den andliga verkligheten som primär och den fysiska verkligheten som sekundär och mer eller mindre illusorisk, kan vara logisk i sitt tänkande. För mig är det precis tvärtom. Hur kan man tro att universum uppkommit genom Big Bang? En sådan teori visar bara att de därtill troende endast kan tänka i linjära banor. Och hur kan man sätta så stor tilltro till ett materialistiskt betraktelsesätt, som hävdar att mörk energi och mörk materia tillsammans utgör 95% av universum medan den fysiska del, bestående av atomer, som vi kan komma i kontakt med endast utgör drygt 4%?! Kan man utifrån dessa 4% ha teorier om universums natur? Ja, det kan man ju bevisligen!
Och det är också här i den fysiska världen som vi utvecklar vår intelligens i kampen för tillvaron. Men det är först när vi kan använda ett stringent logiskt tänkande, som också innefattar en andlig verklighet och en andlig vetenskap, som vi kommer att få en sann bild av tillvaron … tror jag. 😉

Echard Tolle har rätt jag upplevde något liknade, jag var så trött på att röka och enda tyckte Jag om att röka. Vem är Jag då ? Min medvetande var trött men mitt ego tyckte om att röka då måste egot vara den fysiska delen som behövde nikotinet men den psykiska delen var som har tröttnat på att röka.Därför jag skrev så många gånger tidigare om medvetenhet som saknas hos många eftersom egot tränger bort det och då blir folk tumma eftersom egot är känslolös och självisk .egot kräver på påfyllning hela tiden på alla området just för att den saknar känslor som mao är upplevelse som fyller på tumheten som fins i de flesta människor. Bara med medvetenhet börjar ödmjukheten som vi vet vad den är Pga alla de brys runt om kring oss folk blir lätt vilse och lätt byte för egot som är hela tiden till hands och mycket bekvämt att använda Medvetenheten är det svåra vägen att gå eftersom den kräver mycket uppoffringar som folk är inte villiga att göra Därför ser vårt värld ut som det ser ut idag.

Tack för uppfriskande tankeövningar, Ale! Det hela handlar om definitioner – definitioner av vad jaget, medvetandet, upplevelser etc. är. Och här har vi olika utgångspunkter … och jag kan ana att ditt sätt att se på jaget, är vanligare än min. Det är nog fler som ser jaget som något föränderligt, något som har ett psykiskt liv inom vårt medvetande. Illusionerna blir då jagets lek med intryck. Det finns de som också tvivlar på jagets existens och anser att det är en skapelse av psyket. Jag förstår denna inställning. Men själv uppfattar jag det inte så.
Eftersom jag starkt upplever att livet är evigt, så finns det en evigt oföränderlig del av mig som är på denna resa. Men detta ’något’ är helt utan egenskaper – är endast det centrum som upplever. Detta centrum, jaget, är absolut stillhet medan allt annat är rörelse. Det föränderliga jaget, skulle jag beskriva som egot, dvs den ständigt skiftande bild av vad jaget genom sin skapelse framstår som, eller verkar vara.
Livet kännetecknas av rörelse. Allt förändras; kroppar, tankar, alla känslor och ytterst även själva bilden av vad man är. Men den som upplever det hela är för mig jag – den stumme betraktaren!
Om sedan min bild eller din bild av jaget är den rätta, spelar kanske inte så stor roll?! Huvudsaken är att man har en karta som fungerar i det dagliga livet.
Och kanske kommer vi en gång fullt ut förstå hur det hänger ihop 🙂

Både Lasses samt Rolfs argumentationen är så övertygande, med dräpande exempel, att uppgiften blir allt för svår, för att avstå utmaningen och måste därför antas.

I Lasses fall, utsattes han för en traumatisk händelse, som hotade hela organismen fortlevnad. Vad som sker då, är resultatet av att evolutionen har selekterat bort varelser, där överlevnadsinstinkten inte är som allra starkast. Det som sker, sker genom reflexer, där hela organismen är satt under absolut larmberedskap, och där släkts andra funktioner ner.

Detta passar jaget perfekt. Jaget ser nämligen hot överallt. Är ständigt kränkt samt är hela tiden på sin vakt i sin inskränkta egocentriska bubbla. Inget fel i detta. Risken finns emellertid att ”larmberedskapen” aldrig klingar av. Då triumferar jaget. Ger man jaget en central plats och funktion, får jaget en central plats och funktion. Man går då i dunklet, avskärmad från upplevelser utanför jaget. Medvetenheten grumlas. Intuitionen beskärs. I det perspektivet blir jaget centralt för alla upplevelser och upplevs också som det enda sanna.

Ges jaget en central funktion, förstärker den sin plats bland annat genom att gestalta sig i drömmar. I dessa drömmar kommer jagets rätta identitet fram. Drömmar har då en stark tendens att bli narcissistiska, vilket är jagets sanna natur. I drömmen befinner man sig alltid då i händelsernas centrum, allt kretsar hela tiden om en själv. Eller omvänt uttrycket: får jaget överhand kan vi bara förklarar det vi upplever, på bekostnad av upplevelser i medvetandet, utan jaget i centrum.

Min definition av jaget: Illusionen att vissa intryck, eller upplevelser, är mer personliga än andra. Det är jagets illusion, eftersom upplevelserna eller intrycken inte är mer eller mindre personliga. Jämför med myten om antikens Theseusskepp. Skeppet med vilket Theseus och Atens ungdomar återkom från Kreta. Skeppet renoveras hela tiden och planka för planka byts successivt ut tills inget av det gammal skeppet finns kvar längre – till slut har alltså hela skeppet byts ut. Frågan blir då vilken relation som föreligger mellan skeppet och dess fysiska delar. Skeppet får här representera jaget uppfattning om sig själv som havande personliga upplevelser. Inte en enda del är kvar från den tid, då jaget identifierade sig med skeppet i delar eller som helhet. Trots detta identifierar sig jaget fortfarande med skeppet – inte en enda del finns kvar längre, från vilket jaget tidigare identifierade sig med? Där av kommer att jagets identifikation är falsk. Det är inte samma skepp, men samma jag upplever skeppet som en personlig upplevelse?

Både Lasses samt Rolfs argumentationen är så övertygande, med dräpande exempel, att uppgiften blir allt för svår, för att avstå utmaningen och måste därför antas.

I Lasses fall, utsattes han för en traumatisk händelse, som hotade hela organismen fortlevnad. Vad som sker då, är resultatet av att evolutionen har selekterat bort varelser, där överlevnadsinstinkten inte är som allra starkast. Det som sker, sker genom reflexer, där hela organismen är satt under absolut larmberedskap, och där släkts andra funktioner ner.

Detta passar jaget perfekt. Jaget ser nämligen hot överallt. Är ständigt kränkt samt är hela tiden på sin vakt i sin inskränkta egocentriska bubbla. Inget fel i detta. Risken finns emellertid att ”larmberedskapen” aldrig klingar av. Då triumferar jaget. Ger man jaget en central plats och funktion, får jaget en central plats och funktion. Man går då i dunklet, avskärmad från upplevelser utanför jaget. Medvetenheten grumlas. Intuitionen beskärs. I det perspektivet blir jaget centralt för alla upplevelser och upplevs också som det enda sanna.

Ges jaget en central funktion, förstärker den sin plats bland annat genom att gestalta sig i drömmar. I dessa drömmar kommer jagets rätta identitet fram. Drömmar har då en stark tendens att bli narcissistiska, vilket är jagets sanna natur. I drömmen befinner man sig alltid då i händelsernas centrum, allt kretsar hela tiden om en själv. Eller omvänt uttrycket: får jaget överhand kan vi bara förklarar det vi upplever, på bekostnad av upplevelser i medvetandet, utan jaget i centrum.

Min definition av jaget: Illusionen att vissa intryck, eller upplevelser, är mer personliga än andra. Det är jagets illusion, eftersom upplevelserna eller intrycken inte är mer eller mindre personliga. Jämför med myten om antikens Theseusskepp. Skeppet med vilket Theseus och Atens ungdomar återkom från Kreta. Skeppet renoveras hela tiden och planka för planka byts successivt ut tills inget av det gammal skeppet finns kvar längre – till slut har alltså hela skeppet byts ut. Frågan blir då vilken relation som föreligger mellan skeppet och dess fysiska delar. Skeppet får här representera jaget uppfattning om sig själv som havande personliga upplevelser. Inte en enda del är kvar från den tid, då jaget identifierade sig med skeppet i delar eller som helhet. Trots detta identifierar sig jaget fortfarande med skeppet – inte en enda del finns kvar längre, från vilket jaget tidigare identifierade sig med? Där av kommer att jagets identifikation är falsk. Det är inte samma skepp, men samma jag upplever skeppet som en personlig upplevelse?

Trevligt Lasse att du intresserar dig för dessa grundläggande frågor. Det borde fler göra. Det du anför är svårt att kringgå, likväl håller jag inte alls med dig. Tillskriver man jaget centrala funktion, så får jag också en central funktion. För mig är jaget är den där lilla jobbiga gaphalsen som alltid vill stå i centrum: Höras, synas och som vill bli beundrad. Jaget är hämndlystet och äregirigt – vill ha massor av saker hela tiden. Jaget står alltid i vägen för en människas samlade förmågor. Jaget är en av förnuftets och logikens värsta hinder.

I västerländsk filosofi står jaget i centrum och har så gjort under lång tid, så är det emellertid inte i österländsk filosofi. Där anser man att först när du börjar upplöst jaget, når du visdom. När du har tränat bort jaget reflex att dominera kan du till fullo utveckla din intuition och bara vara medveten. Meditation och yoga är en bra metoder för att begränsa jaget skadliga och dominanta roll. Tror att jaget inte finns överhuvudtaget, mer än som illusion. Men kan man tuta i människor att söka efter något som inte finns, kommer man garanterat att bli demissionerad och besviken.

Jag har faktiskt koncentrerat min syn på livet i en enda mening, som också utgör slutklämmen på en visa jag nyligen skrev: Allt skapat förgår – men JAGET består!
Om detta är en universell sanning eller bara en förflugen tanke som kommer att förgå … kan jag ju inte så noga veta. Men det är hur som helst en god livsgrund som också tar hänsyn till de tankar som Pelle framförde om karma. Jaget är den fasta punkt som alla rörelser återvänder till.

För att sammanfatta – Medvetande är den enda verklighet som finns.
Universum/Skapelsen har den lilla egenhet som fysikerna kallar orsak-verkan. Dvs, vad du är gör så skapar du ett framtida scenario du aldrig kan undgå. Eller för att använda moderna termer – Universum kommer alltid med en faktura som du skall betala. INTENTIONEN i det du gör visar om fakturan går plus eller minus.

Trevligt Lasse att du intresserar dig för dessa grundläggande frågor. Det borde fler göra. Det du anför är svårt att kringgå, likväl håller jag inte alls med dig. Tillskriver man jaget centrala funktion, så får jag också en central funktion. För mig är jaget är den där lilla jobbiga gaphalsen som alltid vill stå i centrum: Höras, synas och som vill bli beundrad. Jaget är hämndlystet och äregirigt – vill ha massor av saker hela tiden. Jaget står alltid i vägen för en människas samlade förmågor. Jaget är en av förnuftets och logikens värsta hinder.

I västerländsk filosofi står jaget i centrum och har så gjort under lång tid, så är det emellertid inte i österländsk filosofi. Där anser man att först när du börjar upplöst jaget, når du visdom. När du har tränat bort jaget reflex att dominera kan du till fullo utveckla din intuition och bara vara medveten. Meditation och yoga är en bra metoder för att begränsa jaget skadliga och dominanta roll. Tror att jaget inte finns överhuvudtaget, mer än som illusion. Men kan man tuta i människor att söka efter något som inte finns, kommer man garanterat att bli demissionerad och besviken.

Man kan nästan säga att denna diskussion endast förekommer i monoteistiska miljöer. Ställ frågan till en buddist och du för motfrågan: ja, va då? Lika med en hindu, shinto, asa, naturfolk i gemen. Abrahams följare har haft en tendens att elda upp sina kloka gummor och gubbar.

Ale. Från mitt perspektiv verkar jaget vara det enda som inte är en illusion, medan däremot upplevelserna är illusioner. Jaget är ju den oföränderliga del av mig som har upplevt alla livets olika händelser. Mitt medvetande, mina uppfattningar och mitt ego (min uppfattning av mig själv) förändras ständigt och är därmed illusioner. Jag förutsätter att verkligheten är objektiv, medan vår uppfattning om den är subjektiva och därför illusoriska. Två personer kan ju uppleva samma verklighet helt olika!

Men nu blandar du in mening i detta? Klart att det inte finns en objektiv mening, utan bara en subjektiv högst abstrakt tankes om mening, som bara rör dig – ingen universal mening. I min föreställningsvärld kan jag beskriva livet som meningsfullt, och kanske det blir meningsfullt för mig då, eller kanske inte? Frågan är ointressant för då skulle vi tvingas behöva förhålla oss till denna mening för att kunna anses vara nöjda? Livet formar sig efter de omständigheter som vi har tvingats anpassa mig till.

Finns det någon mening i drömmar som man drömmer? Det finns knappast någon upplevelse om att ha drömt. Mins jag drömmen, så mins jag upplevelsen av drömmen, men det finns ingen upplevelse om att ha drömt, i vaket tillstånd. Upplevelsen är det enda riktiga och sker alltid i nuet. Det finns inget annat än nu. Mins jag drömmen, mins jag den i nuet. Alla minnen gestaltar sig i nuet. Tänker jag på en händelse från förr, tänker jag och mins den i nuet.

Går man ut idag och säger till ungdomar, eller människor över huvud taget, att medvetenhet är det mest fundamentala samt av icke materia och att allt händer i nuet, (i upplevelsens nu) så får man blickar både från vänster och höger. Dessa insikter har funnits sedan lång, lång tillbaka. Av dessa insikter har en rad olika mytologier skapats som sedan omvandlats att handla om Gud, djävulen, häxkrafter och magi och sånt trams.

Nej, nej, nu missförstår du mig. 🙂
Medvetandet är det enda vi vet och i det ligger alla våra upplevelser, motgångar, framgångar, glädje och sorg. Att vara i balans för mig är när man kan väga det onda emot det goda och ändå må bra. Livet vore inte mycket värt utan hopp, lidelse, drömmar och önskningar.
Det finns så många unga idag som bara ser de negativa upplevelserna och därmed tappar balansen eller skall vi säga fotfästet i livet och som inte ser någon mening med någonting. Med ett lite öppnare synsätt så tror i varje fall jag att många fler skulle kunna må lite bättre. Tänk om vi kunnat gå i varandras skor, sett med varandras ögon och hör med varandras öron då hade vi förstått både varandra och oss själva lite bättre.

Jag har haft den stora förmånen att vara med människor i livets slutskede och det har fått mig att omvärdera min syn på medvetandet och att det är så mycket större än de ramar jag satt upp.

Jag kan bara tala för mig själv, utgå ifrån mina egna upplevelser och säga att jag befinner mig på den fundamentala linjen som du så fint beskriver i din första mening. Vad som är rätt eller fel kommer vi alla få erfara den dagen vi lämnar detta jordeliv.

Vi har alla en fri vilja och kan göra valet att begränsa vår medvetenhet alternativt söka utanför vetenskapligt satta ramar, beroende på vårt inre intresse eller bara av ren nyfikenhet.
Som kapten över den egna skutan så navigerar man sin medvetenhet tills dess att man kommer i perfekt balans. Antingen så dör våra upplevelser tillsammans med medvetandet eller så tar man med sig sina upplevelser när det är dags för nästa erfarenhet.

Medvetandet och dess lagrade uppgifter har alltid varit en stor sak för vissa att lämna som arv efter sig. Varför vill vissa bli ihågkomna för vem de var och vad de gjorde om allting har ett slut?

Nej, nej, nu missförstår du mig. 🙂
Medvetandet är det enda vi vet och i det ligger alla våra upplevelser, motgångar, framgångar, glädje och sorg. Att vara i balans för mig är när man kan väga det onda emot det goda och ändå må bra. Livet vore inte mycket värt utan hopp, lidelse, drömmar och önskningar.
Det finns så många unga idag som bara ser de negativa upplevelserna och därmed tappar balansen eller skall vi säga fotfästet i livet och som inte ser någon mening med någonting. Med ett lite öppnare synsätt så tror i varje fall jag att många fler skulle kunna må lite bättre. Tänk om vi kunnat gå i varandras skor, sett med varandras ögon och hör med varandras öron då hade vi förstått både varandra och oss själva lite bättre.

Jag har haft den stora förmånen att vara med människor i livets slutskede och det har fått mig att omvärdera min syn på medvetandet och att det är så mycket större än de ramar jag satt upp.

Det finns många som minns tidigare liv och en skrämmande tanke för de som inte tror på detta borde vara att det kanske vore bra att ta ansvar för ord och handlingar i det här livet… det kan bli lite svårare att korrigera eller mentalt bearbeta i nästa. Vidare, tänk om, karma existerar och fungerar så att alla de som gör människor illa i det här livet för egen vinning själv får smaka på sin egen medicin. Varmt tack för denna artikel, den väcker många tankar.

Jag kan bara tala för mig själv, utgå ifrån mina egna upplevelser och säga att jag befinner mig på den fundamentala linjen som du så fint beskriver i din första mening. Vad som är rätt eller fel kommer vi alla få erfara den dagen vi lämnar detta jordeliv.

Vi har alla en fri vilja och kan göra valet att begränsa vår medvetenhet alternativt söka utanför vetenskapligt satta ramar, beroende på vårt inre intresse eller bara av ren nyfikenhet.
Som kapten över den egna skutan så navigerar man sin medvetenhet tills dess att man kommer i perfekt balans. Antingen så dör våra upplevelser tillsammans med medvetandet eller så tar man med sig sina upplevelser när det är dags för nästa erfarenhet.

Medvetandet och dess lagrade uppgifter har alltid varit en stor sak för vissa att lämna som arv efter sig. Varför vill vissa bli ihågkomna för vem de var och vad de gjorde om allting har ett slut?

Det finns många som minns tidigare liv och en skrämmande tanke för de som inte tror på detta borde vara att det kanske vore bra att ta ansvar för ord och handlingar i det här livet… det kan bli lite svårare att korrigera eller mentalt bearbeta i nästa. Vidare, tänk om, karma existerar och fungerar så att alla de som gör människor illa i det här livet för egen vinning själv får smaka på sin egen medicin. Varmt tack för denna artikel, den väcker många tankar.