Fysikalister har svårt att förstå parapsykiska fenomen och medvetandet

Det är kanske dags att avkräva extraordinära bevis från fysikalister och deras extraordinära påstående att hjärnan skapar medvetandet.

12
135
Remote viewing - Foto: T. Sassersson-
Remote viewing (PSI) används sedan 1970-talet för informationsinhämtning. Foto: T. Sassersson

Fysikalister tror endast på en fysisk värld och att alla fenomen kan förklaras med naturvetenskap. Parapsykiska fenomen som inte kan förklaras förkastas. Debatten i Väst om dessa fenomen har pågått i mer än 100 år. Psykologen Göran Johannesson resonerar om hur skeptiker använder förnekelse och förenklingar för att fjärma sig själva och andra från en komplicerad verklighet.

Text: Göran Johannesson, författare, legitimerad psykolog med intresse för spontana parapsykiska upplevelser i allmänhet och för barns minnen av tidigare liv i synnerhet

Göran B. Johannesson
Göran B. Johannesson

Den idag förhärskande synen inom den etablerade vetenskapen och filosofin är att den fysiska verkligheten är den enda som finns. Sinnesförnimmelser, känslor, tankar, föreställningar, intuitioner och minnen – allt som finns i vårt medve­tande – är på ett eller annat sätt en funktion av elektrokemiska processer i hjärnan.

Således är vår medvetenhet endast en produkt av hjärnan och slocknar vid döden. Denna syn betecknas som fysikalism (eller materialism) och innebär att tillvaron endast består av fysisk materia, fysiska energier och fysisk medvetenhet.

Detta förefaller vara en för evinnerliga tider fastslagen “sanning” som inte kan eller får ifrågasättas och påminner närmast om en religiös dogm.

Det grundläggande och svåra problemet med medvetandet (”the hard problem”) är hur det är möjligt att neurofysiologiska processer, dvs. elektro­kemiska signaler och neurala nätverk, kan ge upphov till subjektiva upplevelser.

  • Vad kan vara mer olikt än t.ex. en stark känsla och vissa neurofysiologiska processer i hjärnan?
  • Hur kan medvetandet uppstå ur något rent materiellt?

Filterteorin – Hjärnan förmedlar medvetandet

Det är uppenbart att det finns ett gigantiskt förklaringsgap mellan medvetandet och hjärnans neurobiologiska tillstånd. Medvetandet kan helt enkelt inte reduceras till neurofysiologiska processer i hjärnan utan är av ett kvalitativt annorlunda slag.1

När Max Planck – den främste upphovsmannen till kvantteorin – fick frågan om medvetandet kan förklaras i materiella termer, svarade han nekande och tillade att medvetandet är grundläggande i tillvaron.2 Slutsatsen blir att fysikalismen är falsk, och att materien och medveten­heten utgör två fundamentalt olika aspekter av tillvaron, varav den ena inte kan reduceras till den andra.

En alternativ förklaring till fysikalismen är den s.k. transmissions- eller filterteorin.


Enligt denna teori är medvetandet varken identiskt med eller en produkt av hjärnan. Tvärtom är hjärnan endast ett instrument eller redskap för medvetandet, precis som ett piano är ett instrument för pianisten att framföra sin musik på.Hjärnan alstrar således inget medvetande utan endast förmedlar det, minnet finns t.ex. inte i hjärnan lika lite som musiken finns i pianot.


Enligt detta synsätt utgör hjärnan även ett filter som begränsar medvetandet på olika sätt, precis som ett ostämt piano inskränker pianistens möjligheter att exekvera sin musik. Redan Hippokrates hävdade att hjärnan är medvetandets budbärare och dess uttolkare. Och i flera av sina dialoger, t.ex. i Faidon, framställer Platon kroppen som en begränsning för medvetandet.3

Fysikalism kan inte förklara parapsykiska fenomen

Fysikalismen kan inte heller förklara alla de hundratals spontana och verifierade exempel på utomsinnlig varseblivning (telepati, prekognition, psykokinesi m.fl.) som med ett samlingsnamn kallas för psi och som har publicerats under de senaste dryga hundra åren. Detsamma gäller de många statistiskt säkerställda resultaten från den kvalificerade experimen­tella parapsykologin. Etzel Cardeña, professor i psykologi (med inriktning mot hypnologi och parapsykologi) vid Lunds universitet, publicerade i våras en sammanställning av bevisen för den experimentella parapsykologin i American Psychologist – organ för det amerikanska psykologförbundet, American Psychological Association.


Det framkommer i artikeln att bevisen för psi är fullt jämförbara med forskningsresultaten inom den gängse psykologin och andra beteendeveten­skapliga discipliner. Sammantaget visar denna forskning bortom allt rimligt tvivel att dessa fenomen har en verklighetsgrund.4


Trovärdiga exempel på parapsykiska fenomen

Ett trovärdigt exempel på hur psi kan vara till nytta i vardagen återges av Elizabeth L. Mayer (1947–2005), fil.dr i psykologi vid Berkeleyuniversitet i Kalifornien och tillika en ledande psykoanalytiker. Hon var en uttalad fysikalist fram tills följande händelser utspelade sig i december 1991. Då blev hennes 11-åriga dotters älskade och extremt värdefulla harpa stulen i samband med en julkonsert i Oakland. Under de kommande två månaderna försökte Mayer på en rad olika sätt att lokalisera harpan: via polisen, instrumentförsäljare över hela landet, det amerikanska harpsällskapets nyhetsbrev och CBS TV-nyheter. Men utan minsta resultat.

Vid det laget var både mor och dotter smått desperata. Då föreslog en vän att Mayer skulle kontakta en skicklig slagruteman, som även uppgavs kunna lokalisera försvunna föremål. Via det amerikanska sällskapet för slagrutemän fick hon telefonnumret till ordföranden, Harold McCoy i Fayettesville, Arkansas (ca 180 mil från Oakland).

När Mayer ringde upp McCoy och frågade om han kunde hjälpa henne att finna harpan, svarade han efter en kort paus att den fortfarande var kvar i Oakland och att han skulle tala om var den fanns om hon bara skickade en karta över staden, vilket hon genast gjorde.

Efter några dagar ringde han upp henne och talade om på vilken gata och i vilket hus harpan fanns. Mayer hade aldrig varit i det aktuella området men åkte nu dit, skrev ner den exakta adressen och meddelade polisen att hon hade fått ett tips om i vilket hus harpan fanns. Polisen ansåg dock inte att det var tillräckligt för att göra en husrannsakan utan planerade istället att avskriva ärendet. Mayer satte då upp ett anslag i två kvarter i vilka det aktuella huset ingick och erbjöd en belöning om harpan återlämnades.

Tre dagar senare ringde en man till Mayer och påstod att hans granne nyligen hade förvärvat en sådan harpa. Mannen ville inte uppge sitt namn eller adress, men lovade att återbörda harpan. Efter ett antal telefonsamtal under de kommande två veckorna bestämdes slutligen tid och plats för när harpan skulle överlämnas, av en tonårspojke. Och så skedde också.

Som avslutning skriver Mayer att ”Det här förändrar allting” (Mayers kursivering), dvs. hennes världs­­bild fick sig en riktig törn, och händelsen påverkade henne på alla plan under resten av hennes liv.5


Det är sannolikt just en sådan typ av personlig upplevelse som krävs för att rubba en fysikalists syn på tillvaron – det är svårt att förneka sina egna sinnens vittnesbörd (fast även det har förekommit!). Att enbart läsa om den vetenskapliga parapsykiska forskningen brukar sällan övertyga skeptiker.


Fysikalister har en annan världsbild snarare än bättre förståelse för vetenskap

Fysikalister har naturligtvis svårt att acceptera parapsykiska upplevelser eftersom de är så djupt övertygade om att det enda som existerar är den fysiska verkligheten. Att det saknas en teori för psi är en vanlig kritik. En orsak till det torde vara att dessa fenomen varken går att förstå eller förklara utifrån en rent fysikalistisk världsbild. Det saknas helt enkelt kunskap om den process som ligger bakom.


Vi kan i stort sett bara iaktta hur psi yttrar sig i vår fysiska tillvaro, endast bli varse dess konsekven­ser. Våra fysiska sinnens uppfattningsförmåga räcker helt enkelt inte till – verkligheten är betydligt mer komplicerad än vad vi kan uppfatta med våra fem sinnen.


Vem har egentligen bevisbördan?

Dan Larhammar, juni 2016 - Foto: Anna Böhlmark
Professor Dan Larhammar [skeptiker] är kontaktperson i VoF gällande tron på  parapsykologiska fenomen – Foto: Anna Böhlmark, Pelicanmedia.se
Det sägs att extraordinära påståenden kräver extraordinära bevis, t.ex. när det gäller att bevisa psi (eller motbevisa fysikalismen), men vad extraordinära bevis innebär i praktiken undviker man nogsamt att precisera. Därför går det alltid att påstå att framlagda bevis inte är tillräckligt ”extraordinära”, vilket de naturligtvis heller aldrig kommer att bli så länge fysikalismen är det helt dominerande synsättet eller paradigmet. Det är kanske dags att kräva motsvarande extraordinära bevis för fysikalismens minst sagt extraordinära påstående – att det är hjärnan som på något mirakulöst sätt skapar medvetandet!


Men eftersom fysikalismen alltid på förhand avfärdar alla s.k. paranormala fenomen, kommer dessa aldrig att accepteras av dagens vetenskap oavsett hur starka bevisen är – ett exempel på okunnighetens arrogans.


Alla sådana fenomen anses alltid och utan undantag kunna ges en s.k. naturlig eller normal förklaring av ett eller annat slag. Eller så handlar det helt enkelt om vidskepelse eller (själv)bedrägeri.

Det som överlag saknas hos det vetenskapliga etablissemanget är framför allt öppenhet och ödmjukhet inför en verklighet som i grunden – trots vetenskapens ständigt nya rön – fortfarande är ett stort mysterium.

Vår svenske nobelpristagare i litteratur, Tomas Tranströmer, säger i en intervju:

Tomas Tranströmer. Foto: Andrei Romanenko. Licens: CC BY-SA 3.0, Wikimedia Commons
Tomas Tranströmer. Foto: Andrei Romanenko. Licens: CC BY-SA 3.0

”För mig är det naturligt att se livet som ett mysterium. Den vanliga materialistiska världsbilden är en arbetsmodell som fungerar hyggligt i vårt dagliga liv – och vår varseblivning är ju så konstruerad att den i allmänhet utestänger saker som inte svarar mot den världsbilden. Men samtidigt är det uppenbart att den materialistiska hypotesen inte ger någon bild av hur verkligheten egentligen är beskaffad. Jag känner mig över­tygad om att den konventionella världsbilden är otillräcklig.”6

Text: Göran Johannesson, författare, legitimerad psykolog med intresse för spontana parapsykiska upplevelser i allmänhet och för barns minnen av tidigare liv i synnerhet

Relaterat

I boken ”Barns minnen från tidigare liv – forskning i livets gränsland” beskrivs utförligt ett stort antal trovärdiga fall från hela världen med barn som minns tidigare liv, och både fallens styrkor och svagheter redovisas liksom olika förklaringar. Det ges även åtskilliga exempel på flera andra välundersökta parapsykiska fenomen som tyder på att människan har ett medvetande som är oberoende av kroppen och som överlever döden, t.ex. nära-dödenupplevelser, dödsbäddsvisioner, apparitioner (uppenbarel­ser) och medial kommunika­tion. Boken utgör ett viktigt bidrag till att utmana vår tids fysikalistiska (eller materialistiska) världsbild och visar på behovet av en omvärdering av vår syn på livet och döden.

NewsVoice om parapsykiska fenomen [parapsykologi]

Referenser

  1. Kelly, E.F., Kelly, E.W., Crabtree, A., Gauld, A., Grosso, M. & Greyson, B. (2007): Irreducible mind: Toward a psychology for the 21st century. Lanham, MD: Rowman & Littlefield.
  2. Max Planck citeras i Hameroff, S. & Chopra, D. (2012): The “quantum soul”: A scientific hypothesis. I A. Moreira-Almeida & F.S. Santos (red.): Exploring frontiers of the mind-brain relationship, s. 79–93. New York, NY: Springer.
  3. Kelly, E.F. & Presti, D.E. (2015): A psychobiological perspective on “transmission” models. I E.F. Kelly, A. Crabtree & P. Marshall (red.): Beyond physicalism, s. 115–155. Lanham, MD: Rowman & Littlefield.
  4. Cardeña, E. (2018): The experimental evidence for parapsychological phenomena: A review. American Psychologist, vol. 73, sid. 663–667.

Se även: Cardeña, E., Lynn S. J. & Krippner, S. (red.): Varieties of anomalous experience: Examining the scientific evidence, second edition. Washington, DC: American Psychological Association, och Cardeña, E., Palmer, J. & Marcusson-Clavertz, D. (red.): Parapsychology: A handbook for the 20st century. Jefferson, NC: McFarland.

  1. Mayer, E.L. (2008): Extraordinary knowing. New York, NY: Bantam.
  2. Karlström, L. (1990): Tomas Tranströmer. En bibliografi. Stockholm: Västerås kulturnämnds skriftserie nr 21. Det ursprungliga uttalandet görs i en intervju för tidskriften Sökaren (1973, nr. 4, s. 7, 21).

 

12 KOMMENTARER

  1. En väldigt sann och behövlig artikel i skenet av den materiella världens enorma misslyckande med att förklara livet och utforma handlingsplaner för att utöka motivation och syfte till en förädlande förbättring för oss alla inklusive allt liv och planeten i sig självt. Materiella och egobaserade drivkrafter har förvisso skapat välstånd men också ökande klyftor i samhället och en allt utökande förgörelse av allt biologiskt liv inklusive människor.
    Som jag ser det så måste det komma till en högre nivå att tänkande som höjer sig över det materiella tillståndet för att lösa de materiella och själsdödande processer som hotar allt liv på jorden.
    Som Einstein lär ha sagt; “samma tänkande som skapar problem kan inte användas för att lösa problem”.

    • Instämmer i ovan artikel.

      En fråga som har fascinerat mig under hela livet, och ännu mer sen jag läste om Franska revolutionen och Giljotinens användande är : Hur länge efter huvudet lämnat kroppen finns det akitivitet kvar i hjärnan.

  2. Något som hade övertygat en “fysikalist” i den ovan berätade harpohistorien är följande;
    Harpan hade gömts undan igen och slagrutemannen skulle ånyo fått försöka finna harpan. Hade han vid upprepade försök funnit harpan hade detta varit sensationellt och inlemmats i de flesta “fysikalisters” verklighetsuppfattning.
    Det är så vetenskap funger.

  3. Wilhem Wundt sa ju 1879 att människan har ingen själ och därefter har hon behandlats därefter av psykiatriker och dess likar. Människan “har” ingen själ hon ÄR en själ som har en kropp som föds, lever och senare dör. Men personen kan göra allt möjligt men en sak kan hon inte, hon kan inte dö.
    Att “behandla” en människa med t.ex. elchocks”terapi” är mycket fördärvligt och kan närmare betraktas som bestialiskt. Läkemedelsföretagen tillverkar droger som de benämner “medicin”, som kan påverka en person så att hon kan begå otroliga brott som hon sedemera inte kan återkalla att hon har gjort tidigare.
    Deras piller är enormt beroendeframkallande och de kan vara direkt personlighetsförändrande.
    De skapar psykisk ohälsa i stället för att bota den. De har en diagnostisk “bibel” som kan påvisa att ingen kan betraktas vara psykisk stabil. Vi är alla lite eller mycket tokiga, utom psykiatrikerna själva förstås.
    De är överallt i vårt samhälle och påverkar vårt dagliga liv på ett mycket dolt sätt.
    Vill någon psykiatriker prata med så gå inte därifrån……… SPRING utav helvete.

    • Vi kan genom observation konstatera att Wundts föreställning blivit hegemonisk efter hand. Sannolikt är att han fick hjälp att bygga upp karriären av makteliten, vilken strävade efter en reduktion av vad den mänskliga existensen omfattande eftersom det då skulle vara lättare att genomföra projektet mot global kommunism där den privata riksbanken Federal reserve 1913 konstruerades och blev själva fundamentet för det moderna slaveriet. Någonstans mellan Wundts deklaration och FED:s förslavningskupp författades sionisternas agenda i “The protocols of the elders of Sion”. På samma sätt som vi nu kan observera Wundts uttalande som genomfört i praktiken, kan vi även observera t ex maktelitens fullständiga kontroll över media. Exakt så som agendan förespråkar.

      Precis som du skriver så har människan hjärntvättats att tro att vi på sin höjd HAR en själ, men däremot steg för steg invaggats i den sinnessjuka tron att vi däremot ÄR handelsdrivande juridiska personer, medan vi på sin höjd kan aktivera denna statsägda entitet genom att äga registrerad egendom, lönearbeta eller registrera företag . Allt marknadsförs således diametralt i förhållande till de rätta förhållandena, och själva symbolen för denna agenda är det satanistiska pentagrammet som har “huvudet nedåt”.

  4. ”Att tro är ej det samma som att veta … trots att dom som tror – tror att dom vet.”
    Det är ju så – vi tror att vi vet. Men under livets gång läser verkligheten korrektur på vår tro, på ett sätt som får oss att tro något annat. Det jag trodde jag visste för ett antal år sedan, är kanske något som jag idag inte längre upplever som sanning.
    Men vetenskapen då?! Upptäcker inte vetenskapen sanningar? Nej, inte absoluta sanningar men relativa sådana, dvs. samband mellan orsak och verkan – fysiskt sett. Naturvetenskapen vet inte vad materia eller energi rent faktiskt är. Man vet däremot vilka reaktioner som uppstår vid en viss påverkan på materian respektive energin. Men vad själva materian egentligen är vet vi alltså ännu inte! Enligt Heisenbergs osäkerhetsprincip kan en partikel lika väl definieras som en våglängd, beroende på vilken mätmetod vi använder.
    Max Planck utrycker sig om materian på ett nästan metafysiskt sätt: ”Som en fysiker som ägnat hela sitt liv åt nykter vetenskap, till studien av materia … så säger jag detta: All materia uppstår och existerar endast genom en kraft som får atompartiklarna att vibrera och hålla samman så att världens minsta solsystem bildas. … Vi måste acceptera en medveten intelligent själ bakom denna kraft. Denna ande är ursprunget till all materia.”
    Så naturvetenskapen vet alltså inte vad materia eller energi är, men vet desto mer om dessa storheters relativa förhållande … och det räcker gott för att vi ska kunna utnyttja och manipulera dessa storheter dvs. bedriva fysisk vetenskap. Vetenskapen spekulerar hypotetiskt i att mörk energi utgör 72 procent, mörk materia 23 procent, och den fysisk materien, dvs vanliga atomer, endast drygt 4 procent av den totalt tillgängliga energin i universum. En snusförnuftig lekman (som undertecknad!) kommer därmed lätt till slutsatsen att den vetenskap som försöker ge en samlad bild av Helheten, Kosmos, utifrån de 4% som kan observeras måste ha en synnerligen bräcklig grund att stå på vad gäller det resterande 96 procenten!
    Hur ska man då gå till väga?
    ”Vi är alla en del av livet, ja, livet finns i oss – så vi måste leta i vårt inre förstås!”
    Raden ovan är från en låt jag skrev nyligen. Att förstå, ja, att komma i kontakt med tillvaron på ett djupare plan är en utvecklingsfråga. Vi ser endast ytan av Helheten eller Kosmos, och för att komma i kontakt med den bakomliggande verkligheten krävs ett högre utvecklat medvetande – ett kosmiskt medvetande. Vi har haft ett antal personer som upplevt verkligheten utifrån det större perspektiv som detta kosmiska medvetande öppnar. Förstadiet till detta medvetande är att uppleva ’kosmiska glimtar’, dvs att för ett kort ögonblick komma i kontakt med detta medvetande, denna bakomliggande verklighet, vilket ett fåtal humant utvecklade människor har beskrivit.
    Intressanta att studera kan vara Eckhardt Tolle, Maurice Bucke, Martinus och Rupert Sheldrake. Den sistnämnde gjorde intressanta experiment med hundar, som reagerade på husses eller mattes intentioner. I samma ögonblick som hundägaren bestämde sig för att åka hem reste sig hunden och gick mot ytterdörren. Experimentet har upprepats och hundens reaktion är oberoende av var matte befinner sig. Hunden kan alltså psykiskt ana mattes tankar eller vilja. Denna aning om, och kontakt med, en bakomliggande värld har ju också naturfolken – men förmågan försvinner i takt med att intelligensen ökar och väsendet blir därmed materialist. Detta är alltså denna vaga kontakt som den färdigutvecklade människan i framtiden kommer att återuppväcka – men nu som en fullt utvecklad, viljestyrd kontakt med Helheten eller Kosmos. Det finns säkert de som hävdar att detta förmodande är naiva förhoppningar, men varför skulle människans utveckling stoppa på just detta stadium som vi nu upplever? Varför skulle just vi vara toppen av vad Naturen eller Kosmos kan frambringa? Visar inte den tanken på en hel del hybris … att just vi på vår nuvarande utvecklingsnivå skulle vara Skapelsens krona?!
    Så det är bara att hålla med Göran! Fysikalister har svårt att förstå hela verkligheten. Men de banbrytande fysikerna börjar komma i kontakt med denna bakomliggande verkligheten och det är också därför de kan utvidga vår horisont. Förutom Plancks citat ovan kan vi kanske tillfoga Einstein vördnad inför tillvaron: – ”Men den som verkligen upplevt de stora framstegen inom detta område [vetenskapens område] måste gripas av en djup vördnad för det förnuft som uppenbarar sig i tillvaron.”

  5. http://www.farsight.org och Farsightpress på Youtube. Folk som tidigare arbetat åt CIA, som precis som andra underrättelsetjänster världen över tar fenomenet med Remote Viewing seriöst och har så gjort i decennier. Dan Larhammar borde veta att ta det försiktigt. Man får det man önskar sig och tror på och ateism är tron på ingenting.

  6. Varelser som tex Dan Larhammar har många benämningar men en av dem är organiska portaler. De finns här på jorden och de är många. Varför tror ni att det uppfattas så omöjligt att få folk att se verkligheten?! Det har mestadels med dessa entiteter att göra. De är inte kopplade till ett högre jag eller källan, men det är bara början, det är oerhört komplext. Snart kommer sanningen dock bli transparent och vi kommer att få se allt detta i ljuset. Håll i hatten!

  7. Du är en ande i en lampa (kropp)
    Och om du polerar din lampa kommer anden att vakna inom dig.

    Sök. Svaren vibrerar inom dig.

    Klotter eller poesi. Erik G.

  8. Skeptiker är övertygade om att deras åsikter är de rätta, men märkligt är att de trots enkelt kontrollerbara uppgifter vägrar inse att det finns invånare som oavsett vad någon vill kalla det, vet vad som ska ske och om det går att förhindra.

    Att förklara “att det som inte kan hända” kommer att ske ett visst datum”, hade om någon lyssnat inte skett men det finns många exempel på att skeptiker av egen övertygelse underlåter att föra vidare information att “otänkbara händelser” kommer att ske ett visst datum, om de inte ingriper. När alla skeptikers dörrar stängts, kontaktas medier som bemöter med samma arrogans och för att göra en lång historia kort nämns att cirka en timme innan Estonia katastrofen skedde en sista kontakt med räddningsenheter och tidigare kontaktade nattredaktioner, som samtliga utom en tidning ignorerade och med helikopter var den redaktionen först på olycksplatsen, innan räddningshelikoptrarna och samma skeptiker-bemötande bär skuld till att WTC katastrofen skett.

    Dan Larhammar åsikter synes skapade i påverkan av TV program med självutnämnda kvasimedium som gått på kurs och “lärt sig att med sin fantasi manipulera omgivningen med att “de känner på sig, vet vad som ska sker, ser och talar med avlidna som sägs osynliga för alla andra i rummen irra runt i rummen”, men oklokt är att inte lyssna på folk födda med en gåva att förnimma det som ska ske, för om så skett hade Dan Larhammar i varje fall inte cyklat omkull!

  9. Bra artikel – tack!

    Det blir allt svårare att hålla fast vid materialismen när produktioner som den nedan länkade tyska dokumentären om barn som lärt sig se med medvetandet, alltså inte med ögonen, är tillgängliga. Fler kommer säkert eftersom vi självklart också kan höra direkt med medvetandet utan att använda öronen.
    I filmen leker barnen obehindrat i en nöjespark med varandra och det går inte på några villkor att observera någon skillnad mellan den skicklighet som barnen med förbundna ögon uppvisar och den skicklighet som barn med full skärpa i sina ögon skulle kunna uppvisa.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here