Tron på att människan överlever döden och återföds i en ny kropp är spridd över hela världen och sträcker sig tillbaka till en okänd forntid. Den välkände publicisten och religionshistorikern Torgny Segerstedt skriver i början av förra seklet: ”Den viktigaste formen af reinkarnationstro är den, enligt hvilken den döda pånyttfödes i människogestalt. Denna föreställning är mycket utbredd. Man kan direkt eller indirekt påvisa den hos nästan alla folk.”
Text: Göran Johannesson, författare, legitimerad psykolog med intresse för spontana parapsykiska upplevelser och för barns minnen av tidigare liv (Tidigare-liv.se) | Läs fler artiklar av Göran Johannesson i NewsVoice | Bild tagen med infrarött filter. Foto: Alfonso Perez Gonzalez. Licens: CC BY 2.0, Flickr.com
Vetenskapliga studier av barn som uppger att de minns tidigare liv har bedrivits i mer än 50 år av en dryg handfull kompetenta forskare, varav den främste är den amerikanske professorn i psykiatri, Ian Stevenson (1918–2007). I dag finns det fler än 2500 fall från alla världsdelar – även från Europa och Nordamerika – registrerade i en databas vid Division of Personality Studies, Virginia¬universitetet.
Särskilt trovärdiga är de fall då en forskare eller annan trovärdig person registrerade barnets uppgifter innan den förra personligheten identifierades eller då de berörda familjerna med all säkerhet inte kände varandra när barnet började tala om ett föregående liv.
Det finns idag flera hundra sådana fall från flera olika länder och kulturer. Andra trovärdiga fall är de i vilka barnens föräldrar av olika anledningar undertrycker eller bestraffar barnen för att de talar om ett tidigare liv. Det sammanlagda bevisvärdet hos alla dessa fall utgör ett starkt stöd för reinkarnationstanken. Och det är synnerligen svårt att finna en s.k. naturlig eller normal förklaring som inbegriper fallens samtliga kännetecken.
Dessa barn är oftast inte äldre än 2–4 år när de spontant börjar berätta om ett föregående liv. Under tre-fyra års tid lämnar de ett varierande antal detaljerade och korrekta uppgifter om en avliden person som inte sällan levt på en annan ort och som är okänd för barnets anhöriga.
Barn kan berätta verifierbara detaljer från tidigare liv
Barnens påståenden handlar t.ex. om den förra personlighetens familj, vänner, bostad, ägodelar, kläder, matvanor och mycket annat. Om de i sina tidigare liv fick en våldsam eller på annat sätt onaturlig död minns de ofta det. Det är också mycket vanligt att barnen är synnerligen angelägna om att få hälsa på ”sin familj”, säger att de längtar ”hem” och förnekar ibland sina föräldrar: ”Du är inte min mor.”
När barnen så småningom träffar den förra personlighetens anhöriga är det inte ovanligt att de kan identifiera dem. De visar för det mesta starka känslomässiga reaktioner i kontakten med ”sina anhöriga” och inte sällan vill de stanna kvar hos dem. Vidare kan barnen ibland identifiera platser och föremål som var välkända för den tidigare personligheten, och ibland kommenterar de förändringar som gjorts efter dennes död. Det finns även åtskilliga exempel på att de utan hjälp har visat vägen till ”sitt hem”.
Barnen uppvisar också många specifika beteenden, vilka praktiskt taget alltid stämmer in på den förra personligheten. Det handlar t.ex. om personlighetsdrag, intressen, attityder, talanger, religiositet och lekar som gestaltar den föregående personlighetens yrke samt fobier och mardrömmar som har ett uppenbart samband med hur barnen avled i sina tidigare liv.
Särskilt anmärkningsvärda är de ovanliga beteenden som har ett tydligt samband med att barnen har bytt kön, religion, samhällsklass, språk eller nationalitet från det förra livet. Det finns till exempel ett 20-tal burmesiska barn som sade sig ha varit japanska soldater under andra världskriget och som uppvisade flera ovanliga beteenden som var helt främmande för burmeser, men som stämde väl in på japanska soldater vid denna tid.
I omkring en tredjedel av fallen har barnen ovanliga födelsemärken, medfödda missbildningar eller andra fysiska symtom eller särdrag. Dessa förefaller ha ett samband med de fysiska skador, sjukdomar eller andra egenheter som den tidigare personligheten fick eller hade vid sin död. Det kan till exempel röra sig om ärrliknande födelsemärken efter en kulas in- och utgångshål, efter knivsår, trafikolyckor, ormbett m.m.
I boken ”Barns minnen från tidigare liv – forskning i livets gränsland” beskrivs utförligt ett stort antal trovärdiga fall från hela världen, och både fallens styrkor och svagheter redovisas liksom olika förklaringar. Det ges även åtskilliga exempel på flera andra välundersökta parapsykiska fenomen som tyder på att människan har ett medvetande som är oberoende av kroppen och som överlever döden, t.ex. nära-dödenupplevelser, dödsbäddsvisioner, apparitioner (uppenbarelser) och medial kommunikation. Boken utgör ett viktigt bidrag till att utmana vår tids fysikalistiska (eller materialistiska) världsbild och visar på behovet av en omvärdering av vår syn på livet och döden.
Text: Göran Johannesson (Tidigare-liv.se) | Läs fler artiklar av Göran Johannesson i NewsVoice
Relaterat
- NewsVoice: Biocentrism och kvantfysik ger bevis för att döden är en överlevbar illusion
- NewsVoice: The Last Frontier – Exploring the Afterlife and Transforming the Fear of Death
- NewsVoice: Biocentrism och kvantfysik ger bevis för att döden är en överlevbar illusion
- NewsVoice: Movie: ”Hereafter”, In search of the After Life, Matt Damon
- Föreningen Humanism och Kunskap: Barns minnen från tidigare liv: Pojken som hörsammade sin mors böner