DEBATT. Efter “Granskning Sveriges” genomslag i den svenska samhällsdebatten har nu allt fler av de stora mediedrakarna insett vikten av medieträning för sina medarbetare. I många av GS mest avslöjande inspelningar har man inte sällan ertappat etablerade journalister med bristfälliga, för att inte säga obefintliga, kunskaper inom de ämnen de är satta att bevaka och rapportera.
Text: Kenneth Thorberg, Etiopien
Medias representanter har beslagits med generande tillkortakommanden inför de ofta komplexa och och svårnavigerade frågeställningarna, men även frågor som inte kräver mer än basala kunskaper har ofta slutat i att de ramlat av pottkanten och därför raskt avslutat samtalet. Därför har man nu sett sig nödgade att utbilda ett flertal av sina anställda i konsten att handskas med nyfikna och påstridiga medborgare i allmänhet, och medborgarjournalister i synnerhet.
Slutar svara i telefon
Ett första initiativ för att “stoppa blödningen” tog man genom att helt enkelt sluta svara i telefon, men då man insåg att man ändå officiellt har en roll som allmänhetens företrädare i samhället, har man insett att man ändå inom rimlig mån bör vara tillgängliga för den stora massan.
Medieträning – ett strategiskt försvar mot journalister
Medieträning är en företeelse som blev populär i politikerkretsar i början av 2000-talet som ett strategiskt försvar gentemot journalister som ofta var mer pålästa än politikerna själva. Det var tänkt som ett effektivt sätt att styra undan obekväma frågor och medelst intränad retorik undvika att dras med ut på alltför djupt vatten. Man hade fått nog av: “…politiker mot väggen som bara står och stammar”, som Mauro Scocco så träffande uttryckte det i en av sina mer kända sånger.
Undertecknad har fått denna information genom en säker källa, som vill förbli anonym, och har därför också sökt företrädare för de största dagstidningarna för en kommentar, men har talande nog inte lyckats nå någon som har velat uttala sig.
Text: Kenneth Thorberg