Kenneth Thorberg: Medieträning för massmedierna ”för att styra undan obekväma frågor”

5
5
Smartphone - Bild: Geralt, Pixabay.com, CC0 Creative Commons
Bild: Geralt, Pixabay.com, CC0 Creative Commons
Kenneth Thorberg, privat foto
Kenneth Thorberg, privat foto

DEBATT. Efter ”Granskning Sveriges” genomslag i den svenska samhällsdebatten har nu allt fler av de stora mediedrakarna insett vikten av medieträning för sina medarbetare. I många av GS mest avslöjande inspelningar har man inte sällan ertappat etablerade journalister med bristfälliga, för att inte säga obefintliga, kunskaper inom de ämnen de är satta att bevaka och rapportera.

Text: Kenneth Thorberg, Etiopien

Medias representanter har beslagits med generande tillkortakommanden inför de ofta komplexa och och svårnavigerade frågeställningarna, men även frågor som inte kräver mer än basala kunskaper har ofta slutat i att de ramlat av pottkanten och därför raskt avslutat samtalet. Därför har man nu sett sig nödgade att utbilda ett flertal av sina anställda i konsten att handskas med nyfikna och påstridiga medborgare i allmänhet, och medborgarjournalister i synnerhet.

Slutar svara i telefon

Ett första initiativ för att ”stoppa blödningen” tog man genom att helt enkelt sluta svara i telefon, men då man insåg att man ändå officiellt har en roll som allmänhetens företrädare i samhället, har man insett att man ändå inom rimlig mån bör vara tillgängliga för den stora massan.

Medieträning – ett strategiskt försvar mot journalister

Medieträning är en företeelse som blev populär i politikerkretsar i början av 2000-talet som ett strategiskt försvar gentemot journalister som ofta var mer pålästa än politikerna själva. Det var tänkt som ett effektivt sätt att styra undan obekväma frågor och medelst intränad retorik undvika att dras med ut på alltför djupt vatten. Man hade fått nog av: ”…politiker mot väggen som bara står och stammar”, som Mauro Scocco så träffande uttryckte det i en av sina mer kända sånger.

Undertecknad har fått denna information genom en säker källa, som vill förbli anonym, och har därför också sökt företrädare för de största dagstidningarna för en kommentar, men har talande nog inte lyckats nå någon som har velat uttala sig.

Text: Kenneth Thorberg


  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

5 KOMMENTARER

  1. Vill eller behöver man vara kvar i offentligheten, för att man önskar använda medierna för sina egna syfte (politiker och kändisar behöver medierna för att vara kvar i offentligheten annars kommer dem att glömmas bort av offentligheten) handlar allt om att få ut sitt budskap. Att var en känd person är som att simma runt i offentligt akvarium, och ibland kan det bara handla om att bara gömma sig under en sten. Ett gammalt knep är dock att så fort en journalist ringer upp, fråga denna om knäcket är valt av journalisten (av egenintresse) eller att chefredaktörs gett order? Är journalisten driven av sitt eget intresse, anteckna personuppgifterna och återkom när du vill nå ut med ditt budskap. Är det en nämnvärd journalist, kommer kanske de andra att haka på. Då har du möjligen en chans att styra debatten i ditt du vill, som en offentlig person.

    När man vänder upp och ner på detta (medborgarjournalister ringer upp journalister och ställer och knepiga frågor) fungerar detta inte alls av flera orsaker. För det första varken vill eller behöver Journalister medborgarjournalister att nå ut med sina burskap i medierna. För det andra ogillar journalister att bli exponerade som kändisar, på grund av att skickliga medborgarjournalister ställer knepiga frågor som ställer dem i en komprometterande dager.

    Förstår inte riktigt hur denna medieträning skall gå till – vilken metod skall användas? Att få lyssnarna på sin sida kanske? Att slingra sig eller i konsten att svara utan att svara.

    Det är underhållande att lyssna på skickliga medborgarjournalister som ställer knepiga frågor till journalister, känner ofta mer sympati för journalisterna, då dessa förnedras offentligt. Medborgarjournalister borde därför också gå på kurs, för att få ut sitt budskap som Medborgarjournalist utan att lyssnarna tycker synd om intervjuoffren.

    Men som jag ser det kommer medierna alltid i slutändan att gå förlorande ur striden, då svagheten i yttrandefriheten är att yttrandefriheten är yttrandefrihetens största fiende, särskilt om medborgarjournalisterna själv har på agendan att få bort yttrandefriheten, när dem väl själva kommit till makten. Dessutom är gruppen kritiker alltid större en gruppen makthavare och därför besitter den gruppen mest kompetens – som kommer av sig av bredden. Ett annat faktum är att kritikerna alltid kan använda sanningen mot makthavarna som bara kan använder sanningen för sig egen maktutövning. En annan aspekt är att den som ställer frågor bestämmer alltid agendan för samtalet. Sist men inte minst så är det mycket lättare att vara emot något än för något. Ringde dessutom medborgarjournalister upp anonymt eller under falskt namn, blir det sju resor värre.

    • Ale, medborgarjournalisterna ringer inte bara upp MSM-journalister, utan i minst lika stor grad andra div makthavare. Jag har svårt att se att någon lyssnare skulle tycka synd om en makthavare som blir avslöjad som berdragare eller som köpt.

      Angående mediaträning är a och o för den som blir uppringd att alltid be att få återkomma. Detta för att vinna tid, slipa sina argument och försöka spåra vem det är som ringt.

      Det borde alltså låta så här från den som blir uppringd:

      – Hej, vem är du och vad har du för fråga?
      Uppringaren:
      – Jag heter bla bla och jag skulle vilja fråga om bla bla.
      Den som blir uppringd:
      – Ok, låt mig få återkomma, just nu sitter jag lite trångt till. Vad har du för telefonnummer?

      Till alla taffliga MSM-journalister: Jag bjuder på denna snabbkurs!

  2. Tidigare……i en annan värld så var ju journalister någon form av kontrollorgan av makthavare.
    Nuförtiden så har många journalister lierat sig med makthavarna. Det är det politiska spelet för närv. tyvärr så får det konstiga, egendomliga, brutala m.m. konsekvenser för en del olyckliga medborgare.

    Angående Media, jag undrar hur det går för Bonnier som har för avsikt att köpa 28 tidningar runt om i vårt land- Konkurrensverket skulle/ska ju titta på detta fall. Det kan bli så att all media i Sverige får transporteras genom Bonniers censurfilter innan det får publiceras. I USA så är det bara ett fåtal mediaägare som återstår av hundratals ägare innan, med den följden att fler o fler inte har någon tilltro till vad som publiceras numera. USA´s president väljer att inte prata med några journalister alls,(twitter)
    PK-Media håller på att utrota sig själv. Tack o lov för internet och PIK-media

    Vilka svagheter har då alternativa medier ? Youtube och facebook har visat vara mottagliga för press från makthavare. Men de som kan internet sprider sin kunskap vidare och de vinster som makthavarna erhåller är bara temporära, de hinns snabbt upp av sanningen. Sanningen går inte att stoppa.

    • Konkurrensverket är ju bara politikernas förlängda arm/verktyg för att hålla folket under kontroll och fortsatt hjärntvätt. Det är ju helt uppenbart. M.a.o. kan man omedelbart lägga ner Konkurrensverket. De fyller ingen som helst funktion.

      Men det är som du säger, folket kommer ikapp genom internet, till politikernas stora förtret, trots att politikerna gör allt de kan för att strypa det fria ordet och därmed sanningen om deras förräderi.

      Vidare, att inte fler har lämnat Facebook, Instagram m.m. är synnerligen märkligt.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här