Jan Norberg kommenterar Anna Dahlbergs uppvaknande ur PK

Savalle jag kan ana att du är lite upprörd, min artikel som tar sin utgångspunkt i Anna Dahlbergs krönika i Expressen beskriver bara ett politiskt skeende och då främst inom M. Detta mest därför att jag har vissa personligt relaterade erfarenheter från detta parti.

Utan att då inse det själv så befann jag mig under många år ytterst nära detta partis maktmässiga epicentrum, något som sannolikt gör att jag har en del insikter om detta veritabla fulspel som många andra saknar.

Jag delar givetvis din uppfattning att ödeläggelsen av Sverige började långt före Palme eran, för min egen del så kom den definitiva vändpunkten i samband med valet 2010. Då lade jag min röst på SD för andra gången och kunde från mycket initierat håll inom moderaterna få information om att Reinfeldt redan innan valet gjort upp med MP att låta moderaternas och övriga regeringspartiers migrationspolitik bli densamma som Miljömupparnas. Ett av modern tids värsta svek!!

Vi vet ju alla att migrationspolitikens vansinne sedan dess har accederat i snabb takt alldeles oavsett vilka partikonstellationer som suttit vid makten.

Den frustration man då känner ställer en inför ett personligt val, skall man söka orsakerna i relativt komplexa förklaringsmodeller på global nivå eller skall man försöka bilda opinion för ett återställande av ordningen i Sverige?

Kanske skall man göra bådadera, det finns ju bevisligen vissa kausala samband mellan geopolitiska företeelser på global nivå och vad som händer på den nationella nivån i Sverige.

Frågan blir då vilken prioritetsordning som skall gälla, min egen slutsats blir att vi alla bör gräva där vi står. Dvs om vi först försöker återupprätta demokratin i Sverige så kan vi ganska snart därefter ta oss an de konsekvenser som de globala trenderna medför.

Det är ju för övrigt precis så som Donald Trump verkar ta sig an sitt jobb som president för USA. Han röner ju stor framgång med att ständigt och mycket tydligt utmana de socialistiska strömningar som tar mark inom det sk demokratiska partiet. Han polariserar min bäste Savalle!!

Tron på individens egen kraft och ett nationalistiskt budskap samlar många vanliga människor under det republikanska partiets flagga.

Jag har funderat mycket på vad som är skillnaden mellan USA och Sverige, och kommit till slutsatsen att den amerikanska befolkningen på bred front i folkdjupet varit minst lika missnöjda som många av svenskarna men de har nu genom Donald Trumps inträde på den politiska arenan fått ett tillfälle att visa etablissemanget sitt missnöje med tingens ordning i USA.

Det är onekligen skickligt av en narcissistisk multimiljardär att fånga upp detta folkliga missnöje och utmana den etablerade pk-doktrinen med olika konfrontativa och konkreta åtgärder. Trump har visat att det faktiskt går att vända samhällsutvecklingen om man är tillräckligt Rakt På Sak samt att man visar sina riktiga uppdragsgivare (väljarna) den respekt de förtjänar.

De politiker som till äventyrs skulle läsa detta kan ju ställa sig frågan om det vore möjligt att utmana dagens ordning i Sverige på ett likartat sätt.

Personligen tror jag att det finns ett utrymme för sådana politiker, och i Sverige förefaller AfS kunna profitera på denna idé. Liksom i USA kräver detta tyvärr både pengar och mediala kontakter, något som sannolikt inte står eldsjälarna inom AfS till buds.

AKB klargjorde tidigt att hon såg Stockholmare som smartare än lantisar, och den synpunkten har hon vidblivit allt sedan dess.

Alltsedan detta uttalande har hon odlat sina egna personliga kontakter i Stockholm så att hon till slut blev partiledare, hennes bristande kontakt med verkligheten utanför Stockholm har fört henne framåt även civilt då hon tidvis varit utanför politiken.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Anna_Kinberg_Batra

Anna Dahlbergs citat härnedan personifieras av AKB.

”Den svenska borgerligheten har i ett par decennier allt för mycket dominerats av ideologiska dogmer, kotterier och särintressen i Stockholm”, konstaterade han. Det har skadat borgerligheten som alltmer har tappat kontakten med väljarnas vardag.”

AKB:s bidrag till ödeläggelsen av Sverige skall inte överdrivas, förklaringen finns i det inflytande som Bildt och Reinfeldt hade över Moderaterna alltsedan den sk Bildt eran.

Det har varit svårt för AKB att överge sin lojalitet med Bildt/Reinfeldt eran och som alliansens gruppledare i Riksdagen fick hon det tidvis otacksamma jobbet att försvara politiska idéer som hon själv inte alltid ställde sig helt bakom.

När hon tog sina närmaste till Amsterdam i december i 2016 för att hitta ett sätt att komma ur den rävsax hon satt i med sitt personliga förflutna och den interna splittringen inom M och där hon landade i slutsatsen att släppa upp försöksballonger på traditionellt politikervis så var hennes öde beseglat.

Det AKB och många andra ledande politiker aldrig tycks förstå är att om man avser att ändra ett partis politiska inriktning så måste det göras med god radikalitet. Att be sina väljare om ursäkt är inte ett svaghetstecken utan visar på en vilja att lyssna på sina uppdragsgivare. Men har man som AKB uppfattningen att all politik styrs från ett partihögkvarter där man släpper via planerade utspel/pressmeddelanden så har man inget förstått om politik.

Historien får utvisa om det var hon som ödelade Sverige.