Coronakrisen – Det globala samhällets kris – Del 2

DEBATT. Viruset är en fiende. Vårt enda effektiva vapen idag mot detta virus är vår egen kropp, som skapar immunitet när vi tillfrisknat efter att ha haft sjukdomen. Kanhända får vi också i en framtid ett vaccin i vår vapenarsenal, men det har vi inte idag.

Text: Mats Ensér, civilingenjör KTH. Lars-Olof (LO) Landin, Civilekonom DHS, medgrundare och ordförande i kunskapsnätverket Kreaprenör, ideell förening | Fortsättning på debatten: Coronakrisen – Använd sanningens strategi Folkhälsomyndigheten!

De vapen vi har ska vi använda för att kriga mot fienden. Vi är faktiskt i krig! Men vi ska använda vapen och resurser rätt. Inte huvudsakligen för att minimera antalet offer under kriget, utan för att maximera samhällets styrka och livskvalitén för de efterlevande då striderna är över.

När vi beslutar om åtgärder måste de baseras på en rimlig avvägning mellan ekonomiska och personella förluster och vi måste bestämma en målsättning med åtgärderna.

Förslag till målsättning

Maximera samhällets styrka och livskvalitén för de överlevande, när striden är över. Vi kan tydligen känna oss helt säkra att de allra flesta av oss kommer att överleva striden.

Vi bör börja med att göra alla bekanta med de troliga effekterna av två extrema förhållningssätt:

1) Vi gör allt vi kan för att skydda oss. Låser in oss alla i isolering och Vi isolerar alla och låter samhällets aktiviteter avstanna helt. Vi slipper sjukdomen men svälter så småningom ihjäl.

2) Vi gör ingenting, dvs alla går ut i öppen strid och drar alla på oss sjukdomen. Vi får ett stort antal dödsfall, företrädesvis sjuka och ålderssvaga.

Detta första extrema alternativet innebär att vi förlorar kriget. De som inte svultit ihjäl kommer ut i ett nedmonterat, fattigt och primitivt samhälle. Inget försvar mot invasion kan vinnas genom att hela försvarsstyrkan låser in sig i skyddsrum.

Det andra extrema alternativet leder till onödigt stora förluster bland de icke stridsdugliga soldaterna. Med stridsdugliga menar vi de som jobbar och upprätthåller samhällets funktioner och som är utrustade med ett acceptabelt skydd mot fiendens attacker. Med samhälle menas inte stat, landsting och kommun utan i detta fall alla innevånare.

Vi anser att det är klokt att be oss icke stridsdugliga soldater att hålla sig hemma och isolerade. Inte i första hand för att överleva utan för att vi genom att insjukna kan utgöra en onödigt stor belastning på krigssjukvården, som i första hand ska ta hand om de stridsdugliga. Att välja 70 år som gräns för när värnplikten i detta försvar mot viruset upphör är inte helt tokigt utgår vi ifrån.

Vi har matats med en kurva som vi skall plattas ut med målsättningen att sjukvårdens resurser ska räcka till. Det kan starkt ifrågasättas om detta är en klok enda målsättning. Plattar vi ut den för mycket kommer samhällets förlamning att vara långsamt ekonomiskt självmord.

Vi kan istället ta fajten med öppna ögon med målsättningen att så snabbt som möjligt vara framme vid målet – ett immunt folk med en livskraftig samhällsekonomi.

Statsledning i Coronakriget

Vår statsledning har inte velat förbereda oss med beräkningar av möjligt antal döda i en epidemi som denna. Finländarna fick en siffra att bearbeta mentalt – 10.000 döda till sommaren. Ingen vet naturligtvis var det landar, men med siffrans storlek vill Finland kommunicera allvaret.

Vår statsledning verkar utgå ifrån att vi svenskar inte tål den typen av information. Men lite till mans blir vi svenskar långsamt varse att det faktiskt är på allvar. Men många bland oss 70-plussare verkar ändå strunta i direktiven.

Vi minns framlidne ministern Odd Engströms ord om att  40-talister är den första generation, som ser mer till sitt eget välmående än till sina barns framtid. Vi hoppas det till slut visar sig att han hade fel.

Text: Mats Ensér, civilingenjör KTH. Lars-Olof (LO) Landin, Civilekonom DHS, medgrundare och ordförande i kunskapsnätverket Kreaprenör, ideell förening

Relaterat

• Coronakrisen – Det globala samhällets kris – Del 2
• Coronakrisen – Använd sanningens strategi Folkhälsomyndigheten!