Coronakrisen – Använd sanningens strategi Folkhälsomyndigheten!

DEBATT. Under årets svenska coronaepidemi har vi åter fått erfara att medmänsklighet är en tillgång i kristider. Sveriges kristna tradition med statskyrka i 500 år har gjort att medborgarna litar på överheten och att överheten litar på medborgarna. Tillit är en svensk nedärvd egenskap. Använd den!

Text: Mats Ensér, civilingenjör KTH. Lars-Olof (LO) Landin, Civilekonom DHS ordförande i kunskapsnätverket Kreaprenör | Tidigare artiklar i denna debatt av Ensér och LO Landin: Coronakrisen – Det globala samhällets kris – Del 1 | Coronakrisen – Det globala samhällets kris – Del 2

Sverige har fått kritik från andra länder för att sakna en strategi hur vi ska försvara landet mot Coronan. Vi har varit för slappa och för långsamma att stänga Sverige.

Folkhälsomyndigheten har svarat ”att vi visst har en strategi”, att se till att smittan sprids så långsamt som möjligt för att sjukvårdens resurser ska räcka till, inte stänga skolor för snabbt bla för att strategiskt viktig personal med barn ska kunna fortsätta att arbeta och framförallt se till att skydda de äldre, eftersom erfarenheterna visar att detta virus är livsfarligt för äldre och personer med sviktande hälsa.

Sist men inte minst bygger strategin på att myndigheterna har tillit att vi svenskar följer rekommendationerna om social distansering, om att tvätta händerna, om att inte gå till jobbet om vi är sjuka och om att isolera de äldre i familjen. Enligt vår uppfattning har den strategin fungerat väl.

Få detta undanstökat – någorlunda försiktigt

En epidemi skördar människoliv. Den kommer åter och är inte över förrän vi har blivit immuna mot den, som vi är mot de epidemier vi vant oss vid. Det säger Folkhälsomyndigheten och sådant kan de och har statistik som visar.

Ju längre tid det tar desto större skador blir det på samhällsekonomin, men det är inte sjukdomen som skadar. Det är vår reaktion som skadar samhällsekonomin. Ju större skador desto mindre resurser har vi till fortsatt välstånd, som tex effektiv sjukvård, trafiksäkerhet, miljöarbete och annat som också sparar liv.

De som lever vidare får ta konsekvenserna om samhällsekonomin skadas allvarligt, inte äldre som redan har levt ett långt liv i den bästa av världar. Det är naturligt att förfasas över att många avlider, men vad är många? Vi kan inte gärna förvänta oss, än mindre kräva, att det inte skall dö fler i år än det gör under ett normalt år, men det är inget normalt år.

Vi kan heller inte veta hur många som kommer att dö av skadorna i ekonomin eller pga hur mycket folkhälsan försämras, men Folkhälsomyndigheten kan säkert uppskatta det. Folk känner förtroende för den strategi vi tycker oss ha förstått att Folkhälsoinstitutet har formulerat för Sverige. Få detta undanstökat – någorlunda försiktigt!

Presskonferenser med ”viss eftersläpning” hotar rasera strategin

Att förlora folks förtroende kan skada den auktoritet som behövs för att genomföra strategin och minimera skadorna i samhällsekonomin. Det är därför vi med tilltagande förvåning bevittnar de dagliga presskonferenserna, där Folkhälsomyndigheten visar siffror över avlidna. Siffror som allt mer skiljer sig från den verklighet som uppdagas några dagar senare. Siffror som faktiskt skulle kunna uppskattas med relativt hög precision redan den dag de presenteras.

Det som redovisas på dessa presskonferenser, där det sitter inbjudna journalister som borde ställa folkets frågor, är inte de faktiskt avlidna igår eller till dags dato. Siffrorna är bara vad den dagliga kapaciteten hos rapportkedjan klarar av att redovisa. Det som varje dag kallas ”viss eftersläpning” är fn närmare 100% än 50.

Vi har förståelse för att arbetssituationen för den elit som leder kriget mot coronan är pressad. De dagliga presskonferenserna med förberedelser och efterföljande intervjuer äter upp all tid Folkhälsomyndigheten skulle behöva till eftertanke och analys för att finslipa strategin.

Folks förtroende är fortfarande högt för myndighetens strategi att ta oss igenom den här epidemin, men så fort folk får veta att rapporteringen på presskonferenserna av antalet döda är nonsenssiffror riskerar förtroendet för strategin att rasa.

Allmänna råd i kampen mot coronan

Sjukvården beskrivs vara i krigstillstånd med personal som hjältemodigt kämpar vid fronten mot viruset.

De är absolut hjältar, men de arbetar inte vid fronten. De gör vad de kan för att hjälpa dem, som har skadats i kriget mot viruset, det krig som vinns genom att avväpna coronan med immunitet.

I liknelsen med krig kommer alla yngre och friska soldaterna, som genom att i lagom antal utsätta sig för risken, att bli smittade, inte för många samtidigt, men inte heller för få så att kriget blir alltför utdraget. Precis som i reguljära krig är en del soldater försiktiga och en del våghalsiga. Detta räknar säkert Folkhälsomyndigheten med när den utfärdar sina ”allmänna råd”.

Det är god taktik att kommendera alla 70+ att stanna hemma för att bidra till att ”pressa ner” den röda smittkurvan, men alla de som krigar får aldrig någon feedback på hur mycket den har pressats ner.

Är detta inte en bakvänd liknelse? Det är väl den grå kurvan som ska hindras från att stiga upp? Den har väl aldrig varit över sjukvårdens kapacitet? Vi får heller aldrig se hur högt kurvan stiger och hur långt det är till sjukvårdens nuvarande tak.

Har ni tänkt på det? Vi får dagligen veta hur många som lagts in på sjukhus och hur många som vårdas på intensiven. Vi får också veta hur många som bärs ut i kista, men vi får aldrig veta hur många som tar bussen hem.

Det måste vara alla in på sjukhus minus alla ut som är den kurva som vi ska hjälpa till och hålla nere.

Avsaknad av en kommunicerad plan

Vi saknar en regeringschef som kliver fram och säger: ”Det är mitt ansvar att leda oss alla genom det här. Jag har kompetenta myndigheter och en kompetent regering bakom mig. Och jag har en plan.”

Det andra vi saknar är denna kommunicerade plan med uppföljning och korrekta siffror hur det går. Planen bör också ha en planerad tidpunkt då vi kan gå tillbaka till ett mer normalt liv, sektor för sektor. Företagare som ser oöverstigliga svårigheter utan slut ger lätt upp, men med en plan, även om den kan komma att revideras, har man något konkret att räkna på. Med fiffighet och ansträngning och med den hjälp staten säger sig kunna bistå med vågar företagare kanske tro på att företaget överlever.

Skälet varför vi själva, sedan vi skrev vår första artikel om ”Coronakrisen – Det globala samhällets kris”, gör en egen kontinuerlig analys av antalet döda som rapporteras dagligen och kurvor över hur det utvecklar sig över tid, är att Folkhälsomyndigheten inte gör det. På de dagliga presskonferenserna diskuterar man antalet döda, men antalen är dels grovt felaktiga, dels ställs inte antalet döda i relation till något vi har förberetts på.

Finlands regering gjorde tvärtom. De gick snabbt ut och gjorde alla finländare beredda på att det kunde bli fråga om 10,000 döda till sommaren. När antalet döda i Finland nu rapporteras vara mycket färre än beräknat, blir det varje dag en lättnad att ställa det i relation till siffran 10,000.

I Sverige kommer Folkhälsomyndigheten om några veckor istället att behöva meddela att antalet döda i Sverige är många fler än vad som tidigare rapporterats. Det kommer förmodligen att tas emot som en katastrof, trots att det egentligen inte är det ur ett större demografiskt perspektiv.

Personliga katastrofer ja, men inget tyder på att denna epidemi i slutändan kommer att ha varit värre än de vi tidigare genomlidit på senare år, men utan en kommunicerad plan och fortlöpande rapportering av korrekt sifferunderlag får vi aldrig veta om sjukvården har läget under kontroll och om Folkhälsomyndighetens strategi för att få detta undanstökat någorlunda försiktigt fungerar.

Istället ödslas resurser och kompetens på att producera och diskutera nonsensstatistik, som dessutom kan bidra till felaktiga beslut och prioriteringar, vilket är ytterligare en katastrof för samhällsekonomin.

Katastrofen blir inte mindre av att det varje dag sitter en särskilt inbjuden journalistkår, som tycks oförmögen att ställa relevanta frågor som tex ”hur stor är eftersläpningen vad gäller inrapporterat antal dödsfall”, där det korrekta svaret är mer än dubbelt så stort som det som just redovisats.

Vi rekommenderar därför statsministern att snarast se till att Folkhälsomyndigheten får tid och kompetens för att välja sanningens strategi, som alltför sällan används, men är framgångsrik, så att vi tillsammans får detta undanstädat någorlunda försiktigt.

Text: Mats Ensér, civilingenjör KTH. Lars-Olof (LO) Landin, Civilekonom DHS, medgrundare och ordförande i kunskapsnätverket Kreaprenör, ideell förening

Tidigare artiklar i denna debatt av Mats Ensér och Lars-Olof (LO) Landin:

• Coronakrisen – Det globala samhällets kris – Del 1
• Coronakrisen – Det globala samhällets kris – Del 2