DEBATT. Återigen har vi på TV kunnat följa utdelningen av Nobels fredspris i Oslo. Det sker under överinseende av Nobelstiftelsen i Stockholm. Denna gång gick priset till FN:s World Food Programme, med dess 19000 tappra medarbetare, varav flertalet kämpar på orter, i byar och slumområden där svälten växer.
Text: Erni och Ola Friholt
Vackra tal hölls. Matens betydelse för fred och utveckling belystes väl och motiverade en stark appell om ytterligare några hundra miljoner dollar, som skulle föda resten av de svältande och skapa möjlighet till initiativ för självförsörjning.
Svälten handlar ytterst om resultatet av krigen för olja till våra bilar, båtar, flygplan, industrier och jordbruk. Det handlar om jordartsmetaller för våra datorer och mobiler och om litium till våra batterier i allt som fungerar och rör sig, bla mobiler och bilar.
Läs mer: Statsterrorism – Krigsmaterialindustrin är världens största arbetsgivare – kriminalisera den
Vad de vackra talen inte berörde är de samhällsförstörande och utarmande krigen och den militära kapprustning som ständigt pågår för tusentals miljarder dollar.
Sverige är allt närmare medlemskap i NATO med dess nära tusen miljarder i rustningskostnader, allt för ett falskeligen påstått hot från Ryssland, som självt kämpar för att hålla hakan över vattnet, medan dess naturresurser i Sibirien och ishavet åtrås av NATO.
Riksdagens majoritet vill nu förbereda inträdet i NATO genom fortsatt upprustning. 27 miljarder extra är redan anslagna för bland annat nya ubåtar och sex nya regementen. Ytterligare 37 miljarder planeras fram till 2025. Inträdet i NATO kräver fortsatt upprustning.
Det är en vemodig fredsprisdag, där det mest slående inslaget är hyckleriet och tystnaden kring rustningar och krig till nytta för vapenindustriernas vinster och vår ohållbara orättfärdiga livsstil.
Vår rädsla för Covid-19 ter sig som en andeviskning mot den dånande tystnaden kring Sveriges aktiva del i allt som skapar nöd, svält och död varje dag. Av den som får fredspriset kräver Nobels testamente arbete för fredskonferenser, folkförbrödring och minskning av stående arméer – alltså nedrustning. När uppfylldes dessa villkor? När nämndes villkoren för priset i Oslo eller Stockholm eller i de fega medierna?
Text: Erni och Ola Friholt, verksamma inom Fredsrörelsen på Orust
