Statsterrorism – Krigsmaterialindustrin är världens största arbetsgivare – kriminalisera den

NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. Stöd vårt arbete genom att donera, sponsra (tex granskningar, utlandsreportage) eller annonsera.
publicerad 26 september 2011
- NewsVoice redaktion
Aleppo bombat, Syrien
Aleppo bombat, Syrien
Bild: The scene of the October 2012 Aleppo bombings, for which al-Nusra Front claimed responsibility – Foto: Wikimedia

Den 24 augusti 2010 skrev jag artikeln: “Mellanöstern är krigsindustrins mest lönsamma marknadsområde” som för övrigt blev refuserad av Newmills redaktörer för att den var för “konspiratorisk”. Tesen var för att marknadsdriva militärindustrin krävs nya krig och för att vidmakthålla intäktsströmmarna krävs oheliga metoder som förlänger krig (sustained warefare).

Text: Torbjörn Sassersson. Bild från Blackwater Agencys hemsida [numera Academi]. Denna artikel refuserades 26 sep 2011 av Newsmill.

USA:s krig i Irak skulle bli kort. Istället pågår det ännu efter snart 10 år och det inkluderar Afghanistan och Pakistan. USA:s och andra länders militära styrkor skulle kort stanna i Libyen. De är fortfarande kvar och hur kommer USA att sprida sina aktiviteter i Nordafrika eller etablerar de endast permanenta baser för att säkra “freden”?

Artikeln gav ett exempel på hur brittiska specialtrupper (SA troops) sannolikt genomförde en sk “false flag operation” i Basra år 2005. Flera respekterade stora tidningar skrev om händelsen, men utan att dra några slutsatser om händelsen då två SA-soldater attackerade en irakisk polisstation. De brittiska soldaterna var iklädda svarta peruker. De hade traditionella kläder och de sköt och kastade handgranater från ett bilflak som gjorde en drive-by shooting. Målet var att lämna brottsplatsen snabbt, men irakiska poliser lyckades gripa männen och sätta dem i cell.

SA-soldaterna strippades på peruker och kaftaner. Därefter avkrävdes Storbritannien på en förklaring, som aldrig kom. Istället fritogs “terroristerna” av brittiska tanks utan pardon. Historien glömdes bort och flera artiklar om händelsen i mainstream media försvann.

“Definition: False flag operations are covert operations designed to deceive the public in such a way that the operations appear as though they are being carried out by other entities.”

Denna typ av attacker mot polisstationer samt påstådda sjävmordbombningar har under hela Irakkriget använts som argument för att försvara närvaron av amerikanska trupper i regionen för att upprätthålla “ordning och fred”. Journalisten Naomi Klein kallar principen för “the chock doctrine“.  I själva verket verket finns skäl att misstänka att dessa attacker är medel för att bibehålla intäktsströmmarna till den amerikanska krigsmaterialindustrin. Det var det som Newsmill tyckte var för konspiratoriskt.

Hur många bombattentat på torg och hur många attacker mot polisstationer utförs egentligen av specialtrupper från det industriella komplexet? Eftersom det inte görs några oberoende brottsplatsundersökningar (eftersom det är krig) kan dessa operationer fortlöpa obehindrat. Legoknektföretaget Blackwater, numera Xe är en misstänkt kandidat för denna typ av krigshandlingar, om tesen stämmer. Företaget Xe har varit inblandat i flera moraliska skandaler.

Xe fick år 2010 nya multimiljonuppdrag i Afghanistan, under namnet Paravent. Myndigheterna i USA ansåg sig vara vilseledda eftersom vapentillverkaren Raytheon har agerat som ombud. Xe har varit del i en omfattande upphandling av polisutbildning i Afghanistan under namnet US Training Center. Xe har i själva verket uppträtt under ett 30-tal olika namn vid federala upphandlingar efter Irakkriget kan man läsa sig till om företagets historia.

I det här läget kan Xe associeras till legoknektföretaget som filmen “State of Play” handlar om. I filmens handling ska USA:s statsmakt köpa upp privata säkerhetstjänster och väljer då mellan en rad offererande företag. När uppdragsgivaren bestämt sig visade sig alla företagen som skickat offerter i själva verket i princip var ett och samma företag.

Den 12 september publicerade The Economist artikeln: “Defending jobs – Who are the world’s biggest employers?” som visar att världens största arbetsgivare är den amerikanska försvarsmakten. Denna makt har leverantörer bestående av stora lönsamma företag som säljer produkter som löpande måste konsumeras för att företagen ska gå med vinst år efter år.

Det är dags att föra hela uppmärksamheten mot krigsmaterielindustrin och bort från distraktionerna dvs de politiska chattret vilket kan få media att tillägna 1000-artiklar per år.

Många artiklar handlar mycket riktigt om de stora kostnaderna som krigen innebär, men i princip inga mainstream-media drar slutsatsen att de astronomiska kostnaderna för ett krig är någon annans lika astronomiska vinst. Så låt oss studera vart de astronomiska vinsterna tar vägen. Låt oss anta att om det finns mångmiljardbelopp att tjäna på ett krig finns det en motsvarande enorm korrumperande drivkraft för att nå vinstmålen.

Ironiskt nog finner jag inte denna seriösa analys i mainstream-media utan istället i filmvärlden. Jag vill därför rekommendera spelfilmen “State of Play” och dokumentären “Shadow Company” som handlar om Blackwater.

Text: Torbjörn Sassersson

Relaterat

Donera till NewsVoice

Så här kan du stötta Newsvoice