Newsvoice publicerar Jan Norbergs bok: “Det kunde ha varit din mamma – Fallet Mariana” kapitel 7 och 8. Boken handlar om hur äldreomsorgen och rättsväsendet i Sundsvalls kommun rättshavererar.

Lyssna på det 7:e och 8:e kapitlet som ljudbok – Läs även kapitel 6 | Se alla publicerade kapitel

Kapitel 7: Ad esse author eorum actiones – Att ansvara för sina handlingar

De funderingar som för min del gnagt inför och under denna häxjakt tog sikte på att försöka kartlägga tillvägagångssättet, samt vad som drev dessa proselyter att i strid med svensk lagstiftning och normalt rättsmedvetande ge sig på en då 87 årig och helt försvarslös kvinna med begynnande demensproblem.

För att kunna förstå vad som drivit alla de inblandades agerande så lyckades jag få den dåvarande kommunstyrelsens ordförande Magnus Sjödin (M) att ställa en konferenslokal vid Sundsvalls Stadshus till förfogande.

Syftet var att genomföra en så kallad debriefing med samtliga berörda för att på så sätt kunna förhindra och undvika att detta upprepades.

Alla berörda parter bjöds därför in till denna debriefing session, tyvärr dök endast ett fåtal av de inblandade upp till denna genomgång i Mars 2012.

Glädjande nog deltog Socialnämndens dåvarande ordförande och någon till från kommunen, men tyvärr, visade det sig senare, hade kommunstyrelsens ordförande, Magnus Sjödin (M), blivit utsatt för upprepade interna hot och våldsamma påtryckningar för att han hade haft modet att arrangera denna genomgång.

Tjänstemän/kvinnor från Socialtjänsten och ordförande i ÖFN, Bertil Swensson, (M) hade gjort gemensam sak och vid ett flertal tillfällen uppvaktat Magnus Sjödin (M) och där allvarligt ifrågasatt dennes medverkan vid denna genomgång.

Han blev kort sagt ordentligt utskälld för sin ödmjukhet och vilja att detta inte skulle upprepas.

Sjödin uteblev också på grund av dessa påtryckningar därför från denna genomgång i Stadshuset.

Tillkortakommandet i den rättsliga processen var något samtliga inblandade inte kunde acceptera, varför alla inblandade envist vägrade att medverka till försöken att dra lärdomar från detta rättsövergrepp.

Så talar maktens kreatur!

Med facit i hand kanske jag vid den här tidpunkten fortfarande var en smula naiv då jag trodde på möjligheten att via samtal och goda argument försöka få de berörda att förstå hur rättsvidrigt och omänskligt de agerat.

Jag ville diskutera i vilkens intresse alla inom kommunal verksamhet skall agera.

I det här fallet måste detta ju sägas vara för att skydda och bevaka de äldre så att de framledes slipper bli en bricka i kommunens maktspel för att dels tillmötesgå facket Kommunals intressen, men också för att verkligen skydda individens lagstadgade rättigheter.

Jag är, och var även då, helt övertygad om att hela denna häxprocess hade kunnat undvikas om de inblandade parterna i normal ordning hade bedömt lagligheten innan ärendet togs vidare i dessa olika interna steg, för att slutligen via ÖFN:s begäran landa hos den kollegialt vänskapskorrumperade Rådmannen Leif Similä vid Sundsvalls Tingsrätt.

Hoten från tjänstemannapöbeln mot de förtroendevalda politikerna

En allmänt spridd missuppfattning är att det är lokalpolitiker vilka styr och ställer i en kommun, ack nej, det är i realiteten istället aktivistiska tjänstemän och tjänstekvinnor som helt styr.

Något som skulle visa sig på ett mycket tydligt sätt inom Sundsvalls kommun.

Kommunen har under många årtionden, med undantag för just den här mandatperioden, varit mycket kraftigt dominerad av Socialdemokratiskt styre och den sedvanliga nepotismen är således väl etablerad inom alla delar av tjänstemannakåren.

Utan socialdemokratisk partibok göre du dig icke besvär inom Sundsvalls kommun om du vill ha en bra karriärutveckling.

När jag dragit min genomgång i detta kommunalt arrangerade forum i mars 2012 så började jag göra vissa efterforskningar varför så få av alla inbjudna faktiskt dök upp på kommunens mötesarrangemang.

Till min stora förvåning kunde jag fastställa att försöken att få denna hearing i Stadshuset inställd hade varit synnerligen omfattande.

I vanlig ordning är slutenheten på tjänstemannanivå massiv så det blev ganska många turer med att begära ut handlingar osv för att eventuellt kunna styrka vad som försiggått.

Först när jag själv ringde till kommunstyrelsens ordförande, Magnus Sjödin, så kunde jag göra mig en föreställning hur dessa försök till bojkott gestaltat sig.

Genom att ställa ett antal frågor till ÖFN så kunde jag därefter börja bringa klarhet hur trakasserierna från de socialdemokratiska tjänstemännen gentemot denna stackars moderatpolitiker, gått till.

Vad som var ännu mer upprörande var ju att hoten och trakasserierna från de maktfullkomliga tjänstemännen/kvinnorna inte ens upphörde efter att detta mötesarrangemang genomförts i mars 2012.

Alla inblandade var, kort sagt, rejält förbannade och krävde att politikens representant, kommunalrådet, skulle be om ursäkt gentemot dessa aktivistiska kader av militanta tjänstekvinnor.

Möjligen hade min begäran hos åklagaren om en åklagarledd förundersökning gentemot den av Tingsrätten utsedde förvaltaren Rolf Anderssons agerande, under de ca 11 månader han haft sitt förvaltaruppdrag, väckt både oro och ilska hos de ansvariga inom kommunen.

Självklart visste man att deras samlade agerande inte tålde en närmare granskning, nu skulle detta mörkläggas.

Överförmyndarnämndens ordförande, Bertil Swensson, tillika moderat, hade såsom den nyttiga idiot han ändå måste anses vara, tagit på sig rollen som talesman för samtliga inblandade tjänstemän och andra politiker inom kommunen.

Så här attackerade alltså en folkvald moderat en annan moderat på uppdrag av en lång rad socialdemokratiska tjänstemän och övriga politiker i ÖFN, vem sade att inte S-Kvinnor kan?

Sent omsider lyckades jag, trots ett massivt motstånd, dock få fatt på en skrivelse från ÖFN underskriven av nämndens ordförande, jag ställde då ett antal frågor som väckte stor ruelse och ilska från de inblandade.

Från: Jan Norberg <Jan.A.Norberg@telia.com>
Skickat: den 26 september 2012 10:53
Till: magnus.sjodin@moderat.se
Ämne: VB: Frågor till Överförmyndarnämnden att diarieföras och vidarebefordras till ÖFN

Hej Magnus,

Jag har tyvärr fått indikationer på att du nu i efterhand får löpa gatlopp för ett ödmjukt och rakryggat beteende (läs Dagbladets två artiklar förra veckan).

Efter moget övervägande så tycker jag att måttet nu har rågats för vad dessa prestigestinna och manipulativa människor skall kunna fortsätta med.

Som framgår av mailet här nedan så kräver jag nu svar av ÖFN.

Du avgör ju givetvis helt själv hur du skall agera men att helt orättfärdigt få kniven i ryggen av en partikollega som du nu fått av Bertil Swenson jämställer jag med att någon inom industrin hade haft en mellanchef vilken kräver koncernens huvud på ett fat.

Om jag varit du så hade jag gått till motattack även om det drabbar M som parti men det borde Bertil Swenson ha tänkt på innan han lät sig tubbas till detta ”överfall”.

Då jag är en ganska principfast människa så har jag också därför skickat in begäran om en åklagarledd förundersökning mot den förvaltare vilken likt en nyttig idiot gått ÖFN:s ärenden.

Hans agerande har ju lett till omfattande ek skada för min mamma då han på olika sätt misskött sitt uppdrag, bl.a. så har hon nu fått kronofogden efter sig med betalningsanmärkningar som följd.

Jag vill ju inte föregripa utvecklingen men om åklagaren tar upp detta, vilket jag hyser visst hopp om, så kommer sannolikt tjänstemännen och dess chef Ewa Öhrn att dras in i denna härva.

Hur det går återstår att se men nu får det vara nog.

Att ÖFN alltsedan i April haft denna punkt, om att Du skall förklara dig, på sina möten som en stående punkt ger en skrämmande bild av hur lite självinsikt man faktiskt har och då skall inte Du utses som syndabock för deras egna tillkortakommanden.

Du får gärna ringa.

Mvh, Jan Norberg

Från: Jan Norberg [mailto:Jan.A.Norberg@telia.com]
Skickat: den 26 september 2012 10:37
Till: ’sundsvalls.kommun@sundsvall.se
Ämne: Frågor till Överförmyndarnämnden att diarieföras och vidarebefordras till ÖFN

Sundsvalls Kommun
Överförmyndarnämnden
851 85 Sundsvall

Betr skrivelse till Magnus Sjödin från ÖFN Mitt genom ordförande Bertil Swenson

Med anledning av den skrivelse av 2012-08-23 författad av ÖFN:s ordf Bertil Swenson till Kommunalrådet Magnus Sjödin har undertecknad några frågor.

Det sägs bl.a. i tredje stycket ”efter ärendets avslutande har du och personer i din närhet, agerat på ett sätt som nämnden anser vara ett allvarligt övertramp”. 

1. 1. Min första fråga blir därför om nämnden kan specificera i vad detta övertramp skulle bestå samt vilka som avses med ”personer i din närhet”?
      Det sägs vidare att ”agerandet har undergrävt förtroendet för nämnden och dess ledamöter”.
   2. Min andra fråga blir därför på vilket sätt Sjödins agerande har undergrävt nämndens förtroende liksom dess ledamöters förtroende? Vidare hävdas att detta ”dessutom har påverkat förvaltningen som i sin dagliga verksamhet handlägger förvaltarskapsärenden, ärenden som sällan är okomplicerade”.
   3. Min tredje fråga blir hur detta har påverkat förvaltningens dagliga verksamhet i förvaltarskapsärenden? Skrivelsen avslutas med en förväntan om att Sjödin inkommer med en utförlig skriftlig förklaring till sitt agerande.
   4. Min fjärde fråga blir därför om Sjödin inkommit med någon utförlig skriftlig förklaring till sitt agerande?
   5. Är det inte så att nämndens och förvaltningens förtroende mest sannolikt redan är ordentligt skadat eftersom båda dessa parter inte på ett nöjaktigt sätt handlagt detta ärende på ett korrekt sätt?
   6. För hur förklarar nämnden och förvaltningen annars att Hovrätten på samtliga punkter och i alla delar helt underkände Tingsrättens båda tidigare beslut?
   7. Hur förklarar nämnden att såväl förvaltningen liksom nämnden inte gjorde någon egentlig laglighetsprövning av rätten att ha webbkameror uppsatta i sin egen lägenhet, då förvaltningens handläggare Birgitta Morin så starkt betonat att skälen för ansökan om förvaltarskap varit de uppsatta webb kamerorna, då hon begärde utlåtanden från såväl Eva von Schéele vid SKL som Jan Wallgren (se diarienr 4318-14 samt 4318-17) ?
   8. Hur förklarar nämnden Ewa Öhrns uttalande publicerat i Aftonbladet 2012-02-09, ”Vi måste på något sätt finna oss i Hovrättens beslut men det betyder inte att vi gjort något fel”?
   9. Om inte förvaltningen och nämnden gjort något fel borde väl Hovrättens beslut endast ha blivit att fastställa Tingsrättens båda beslut, så hur kan förvaltningens främsta företrädare (Ewa Öhrn) då anse att inte nämnden har gjort något fel?
   10. Varför reser inte nämnden sitt misstroende i härför avsedd prövningsinstans för att få frågan om Sjödins agerande prövat?
   11. Hur avser nämnden att återställa allmänhetens förtroende för sitt agerande, givetvis då under förutsättning att nämnden delar uppfattningen att något fel begåtts under förvaltningens handläggning?
   12. Då det framkommit i media (läs Dagbladets två artiklar 2012-09-15 och 2012-09-18) att Sjödin falskeligen anklagats för att ha deltagit vid den sk hearingen i Stadshuset 2012-03-27 så vore det intressant att få klarlagt på vilka grunder en av nämndens ledamöter (anonymt givetvis) till Dagbladet uttryckt önskemål om att nämndens ordf i så fall borde ha blivit kallad till detta möte, så är det intressant att få veta hur denna anonyma nämndledamot så säkert ger uttryck för att ordf faktiskt inte blivit inbjuden?
   13. För informationens skull bifogar jag därför kopia på den inbjudan som skickats till berörda redan 2012-03-20 och det vore därför särskilt intressant att få ordf Bertil Swensons egen förklaring varför denne plötsligt tappat minnet och inte kan erinra sig denna inbjudan, se gul markering här nedan?

Från: Nilsson Elin [mailto:elin.a.nilsson@sundsvall.se]

Skickat: den 20 mars 2012 12:18

Till: Ammor Else; Brynielsson Hans; efva@efvaastrom.se; ewakirr@gmail.com; linneakjellman@hotmail.com; leif.wiklund@ifmetall.se; Österlund Lena; malin.harald@telia.com; jonas.vast@spv.se; annicka.burman@lvn.se; sigbrittericson@hotmail.com; Adner Mats Johan; marie@kunskapsakademi.se; mariaalgotsson@yahoo.se; jannice.larsson@skola.sundsvall.se; bibbisso@hotmail.com; burhan@datapost.se; christiane.rudiger@gmail.com; Löthman Peter; bertil.swenson@hotmail.com; wallin.kristina@gmail.com; annelie.lemanhamrin@gmail.com; djurstagarden@zeta.telenordia.se; Unander Elisabeth; tjarnbergarna@tele2.se; erik.rapp@telia.com; owe.w@tyfonmail.se; Öhrn Ewa; Jan Norberg

Ämne: Inbjudan till seminarium – 27 mars

Hej!

Bifogar inbjudan och program till ett seminarium och paneldebatt i ämnet oinskränkt förvaltarskap med Jan Norberg, Alzheimersföreningen och Demensförbundet. Det vore väldigt bra att få en stark representation från politiken.  

Varmt välkomna!

Mvh, Elin Nilsson, Politisk sekreterare (M)
Sundsvalls Kommun
073-060 92 27

14. Som framgår av den gula markeringen så har även Ewa Öhrn bjudits in till detta tillfälle i Stadshuset 2012-03-27, varför det vore lika intressant att få veta varför hon inte heller kom trots inbjudan?

15. Kan nämnden förklara det något märkliga i att samtliga i nämnden, nu i efterhand, alla drabbats av kollektiv minnesförlust och i stället attackerar Magnus Sjödin vilken helt orättfärdigt nu får löpa gatlopp i media trots att han endast på ett ödmjukt sätt insett att något inte, till alla delar, gått rätt till och därför diskuterat frågan på ett generellt plan i syfte att inte detta skall behöva upprepas då det verkligen allvarligt undergräver allmänhetens förtroende för överförmyndarnämndens och överförmyndarkontorets verksamhet?

16. Kan det vara så att nämndens agerande nu genom att kräva Magnus Sjödin på en ”utförlig skriftlig förklaring till sitt agerande” vill utse en syndabock för sina egna tillkortakommanden i det aktuella fallet med Mariana Norberg, något som i så fall verkligen undergräver nämndens och förvaltningens förtroende?

17. Det vore intressant att jag själv i ett öppet möte med nämnden kunde få tillfälle att, en gång för alla, reda ut ev missförstånd så att nämndens förtroende har en möjlighet att återupprättas, vore detta något som nämnden skulle anse värdefullt?

18. Eller väljer nämnden att föra denna dialog vidare via media?

19. Anser nämnden att det ö h t finns anledning till självrannsakelse betr hanteringen av fallet med Mariana Norberg?

20. Vad anser sig nämnden vinna genom att anklaga Magnus Sjödin för så allvarliga övergrepp som antyds i den skrivelse som författats av nämndens ordf Bertil Swenson?

Jag anhåller om skyndsammast möjliga svar på dessa 20 frågor och att svaren redovisas vid nämndens nästa planerade möte.

Jag vill i den sanna öppenhetens namn särskilt poängtera att denna skrivelse samt nämndens svar diarieförs samt att jag delges svaren under min privata postadress enligt nedan.

Saltsjö-Boo 2012-09-26

Med vänliga hälsningar
Jan Norberg
Bäcktorpsvägen 13
132 34 Saltsjö-Boo

Mina efterforskningar väcker stor vrede ibland dem vilka brutit mot svenska lagar

Som alla förstår väckte denna skrivelse en hel del rabalder inom Sundsvalls kommun, och denne Bertil Swensson ringde mig vid ett flertal tillfällen och hotade mig på ett personligt plan som jag enkelt hade kunnat anmäla som olaga hot med därtill hörande straffrättsligt ansvar.

Mitt mål har emellertid aldrig varit att okynnesanmäla människor vilka på grund av begränsade förståndsgåvor vill dölja och begrava sina övergrepp.

Det är något de själva måste leva med och ta ansvar för.

Parallellt med denna dialog hade jag en hel del kommunikation med andra människor inblandade i omsorgen av min Mamma.

Jag kunde notera ilskan och den djupa vreden över det faktum att jag som enskild individ hade ”besegrat” det samlade etablissemanget, samarbetsklimatet var på nollpunkten mellan mig och alla berörda.

Jag fick verkligen fokusera på att min mamma inte skulle behöva lida av personalens tydligt uttryckta förakt för mig som person.

Inte helt lätt och varje dialog om Marianas väl och ve präglades av vrånghet och illvilja från samtliga, till och med hemtjänstpersonalen vars uppgift det var att dagligen sköta Mariana utifrån socialtjänstens biståndsbeslut, uppförde sig synnerligen illa mot min mamma.

Därtill givetvis uppmuntrade av sin chef, Jolanta Sörebäck, vilken nu öppet uttryckte sitt hat mot främst mig men tyvärr också mot Mariana.

Offentligt anställda är i praktiken straffimmuna

Efter denna häxjakt på min mamma så gick tankarna till vem/vilka som gick att komma åt rent juridiskt.

Palme regeringen tog ju som sagts tidigare bort ämbets och tjänstemanna-ansvaret den 1/1 1976 så att anmäla de offentliganställda för tjänstefel tedde sig ju ganska utsiktslöst.

Den enda individ vilken rent formellt, och enligt ÖFN:s egna uppgifter, inte var offentligt anställd var ju den förvaltare som vaskats fram av ÖFN, Rolf Andersson, en gammal lojal sosse vilken okritiskt ställde upp på att springa ÖFN:s ärende, utan att själv ställa sig minsta fråga om hans uppdrag kunde innebära någon personlig risk för egen del.

Hans personliga insikter för det regelverk och den lagstiftning han i egenskap av utsedd förvaltare hade att följa var obefintliga.

Inställningen ibland dessa lydiga och partitrogna tjänstehjon, vilka okritiskt ställer upp på att i regi av ÖFN agera gode män och förvaltare, är ju tron på att också de, liksom de offentligt anställda, är oåtkomliga för lagens långa arm, beskyddet från kommunen och tingsrätten brukar också normalt skydda dem från ansvar vid överträdelser mot svensk lag.

Jag valde därför att till åklagarkammaren skicka en begäran om en åklagarledd förundersökning för att se om åklagaren i Sundsvall skulle ha ryggrad nog att pröva Rolf Anderssons agerande och eventuellt väcka åtal.

Utsedd åklagare Catharina Kjelsson fick uppgiften att pröva min inkomna begäran, hon gjorde emellertid ganska tidigt klart för mig att det skulle bli väldigt svårt att motivera ett åtal.

Detta trots att jag egentligen hade gjort hennes jobb och skrivit ihop en näst intill komplett rättsutredning så att hon snabbare skulle komma till målet, att väcka åtal. En rättsutredning som du återfinner i sin helhet i Kapitel 24.

Jag fick dock intrycket att den lokala lojaliteten inom Rättscentrum, där Tingsrätten, Hovrätten, Åklagarkammaren och till viss del polisen tillsammans huserar, vägde tyngre än att gå mig till mötes och åtala Rolf Andersson.

Ett åtal hade ju chikanerat fler än honom och den kollegiala stämningen vid lunchbordet i den gemensamma matsalen hade nog blivit svårt lidande av ett åtal mot Andersson.

Ingen inom rättsvårdande myndigheter ville gräva i detta skandalomgärdade debacle, nu ville alla offentliganställda bara lägga locket på som alltid när nepotismens fula tryne visat sig i all sin fulhet.

Catharina Kjelsson valde efter drygt ett års utredning och många påtryckningar att inte väcka åtal.

I och för sig ganska väntat med tanke på hur lojaliteten mellan rättsvårdande myndigheter och den kommunala förvaltningen ser ut i en mellanstor svensk stad som Sundsvall.

Vid den här tidpunkten började jag på allvar inse vad den svenska rättsrötan innebär för den enskildes möjligheter att bevaka sin egen rättssäkerhet, en skrämmande upplevelse som tyvärr skulle visa sig bara bli värre och värre ju längre tiden gick.

Vid den här tiden så övervägde jag noga om jag verkligen skulle dra igång denna process som det innebar att försöka få, i alla fall någon, åtalad och ställd till ansvar för vad mamma hade utsatts för.

Jag skärskådade noga även min egen roll i denna process, hade jag på något sätt bidragit till att mamma blivit utsatt för all denna avgrundsdjupa förnedring, eller var jag rent av en rättshaverist?

Efter en hel del olika överväganden så kom jag fram till att rättshaveriet inte låg på mina axlar, det var myndighetsutövarna vid Sundsvalls kommun och Sundsvalls Tingsrätt som hade havererat rättssystemet.

Jag väljer därför, efter moget övervägande, för dig som verkligen vill förstå hur man som lekman kan sätta ihop en rättsutredning att i Kapitel 24 läsa den ordagranna redogörelsen för min begäran om en åklagarledd förundersökning då den samtidigt också är en detaljerad uppvisning för hur pass omänsklig och kriminell denna hantering varit.

Redogörelsen är ganska lång och detaljerad, den visar vilka övergrepp min mamma blev utsatt för under nästan ett helt år då hon, utan att bli informerad eller tillfrågad, blev omyndigförklarad och satt under förvaltare av Tingsrätten via begäran från Sundsvalls kommun.

Jag rekommenderar att du sätter dig väl tillrätta innan du i Kapitel 24 börjar läsa denna ingående beskrivning för hur mycket olagligheter denna Rolf Andersson i sin roll som förvaltare hann med att begå.

Det är ingen enkel och lättsmält läsning så om du känner dig illamående när du börjat läsa kan jag rekommendera att endera läsa Kapitel 24 väldigt extensivt eller helt enkelt bläddra dig förbi.

Kapitel 8: Åklagarens beslut att inte väcka åtal

När ett ärende av den här typen dyker upp på åklagarens bord så blir åtgärden normalt att via sina utredningsdirektiv överlåta till polisen så att de kan hålla förhör osv med de berörda.

Trots min relativt omfattande rättsutredning, se Kapitel 24, som var ämnad att underlätta åklagarens jobb så tog det henne mer än ett år att formellt avslå min begäran att väcka åtal.

Hennes motivering var synnerligen kortfattad och kompletterad av en mycket bristfällig polisutredning där brott inte kunde styrkas vilket är standardformuleringen i dessa sammanhang.

Vad alla inom rättsvårdande myndigheter, på ett övergripande plan, dock är helt överens om är ju att göra allt för att hålla varandra om ryggen.

Hur skulle det se ut om en myndighetsföreträdare på lokal nivå i en relativt liten stad som Sundsvall ifrågasatte sina myndighetskollegor inom offentlig sektor, eller mer cyniskt uttryckt, hur skall en åklagare som Catharina Kjellson kunna deltaga på nästa middag arrangerad av lobbyorganisationen Legally Lady med bland andra centerpartiets ledare Annie Lööf som beskyddare?

Eller kanske ett mysigt samkväm i regi av den sektliknande lobbyorganisationen för jurister Hilda & Ruben med kändisar som Anne Ramberg, Dan Eliasson, Anders Danielsson, Thomas Rolén, eller den före detta Sundsvallsbon Fredrik Wersäll (numera Riksmarskalk) m.fl. som högprofilerade medlemmar.

Hur skulle hon förklara att hon på allvar överväger ett åtal där tex chefstjänstekvinnan vid ÖFN vid Sundsvalls kommun (juristkollegan Ewa Öhrn) blir indragen i ett åtal där det visar sig att hon kraftigt missbrukat sin myndighetsutövande roll?

Vad den officiella versionen av utredningsuppdraget säger är en sak, den är givetvis kompletterad av åklagarens telefonsamtal hur dessa kvinnliga poliser skall gå tillväga för att hon i sin roll som åklagare skall kunna hänvisa till att polisens utredning visar att brott inte kunnat styrkas.

Det är ju i den delen som alla mer eller mindre korrupta myndighetsutövare inom polisen och åklagarväsendet samarbetar för att skydda varandra och sina kollegor inom Sundsvalls kommun.

Vem sade något om att vi har rättssäkerhet i Sverige?

Polisens förutfattade meningar styr deras utredningar och förhörsarbete

Polisens ansvarige utredare, Eva Jagebo-Bonnerud, med vilken jag hade en hel del kontakter insåg snabbt att detta ärende var något hon inte själv ville ta i ens med tång då detta kunde hindra hennes framtida karriärutveckling, och vem vet i den lilla korrumperade staden Sundsvall kanske hon hade en privat jävsproblematik att ta hänsyn till?

Glöm inte heller att det vid den här tiden snart skulle påbörjas en total omorganisation av svensk polis under ledning av den ökände Dan Eliason, för övrigt också han en före detta Sundsvallsbo.

Eva Jagebo-Bonnerud valde därför att lägga utredningsansvaret på en underställd kollega, Magdalena Öst, en kvinna som vid den här tidpunkten, då polisen stod inför en omfattande omorganisation, även hon hade sin framtid inom polisen att ta hänsyn till, dvs hon förstod det dolda budskapet från såväl åklagaren Catharina Kjellson som från sin närmaste chef inom polisen Eva Jagebo-Bonnerud.

Det är så här det går till i den korrupta världen där man med alla medel vill skydda sina myndighetskollegor inom den offentliga världen, Sundsvalls kommun är inget undantag.

Förhör med den misstänkte Förvaltaren och den kommunanställda personalen vid ÖFN, en ren parodi

Polisen Magdalena Östs utredning och förhör med berörda är en ren parodi på hur en utredning om brott skall gå till, något som också tydligt framgår av de förhörsprotokoll som jag efter begäran fick tillgång till.

Till saken hör att Magdalena Öst vid den här tiden tillhörde polisens grupp för grova brott, det måste därför antas att hon hade såväl adekvat utbildning som erfarenhet inom det område hon hade satts att utreda.

Av hennes utredning framgår dock att hon inte hade ens grundläggande insikter om de brott vilka jag i dessa sammanhang åberopade.

Jag vill inte trötta dig som läsare med att återge alla detaljer om den ”utredning” Magdalena Öst genomförde.

Det är dock talande för hur genuint ovilliga åklagare och polis är när jag tvingades påminna de inbladade ett otal gånger för att de, lite drygt ett år efter inkommen anmälan, och som allra pliktskyldigast, genomför sina mycket amatörmässiga och synnerligen summariska ”förhör” med de tilltalade.

Jag kan bara krasst konstatera att trots den ganska omfattande ”rättsutredning” (se Kapitel 24) som jag skickat till åklagaren Catharina Kjellson så bortsåg såväl åklagaren som polisen från denna.

De gjorde tvärtom allt för att genom fördröjning trötta ut mig och skydda sina myndighetsutövande kollegor inom Sundsvalls kommun.

Så ser vänskapskorruptionen ut i en mindre stad av Sundsvalls storlek.

Rättssäkerhet vad är det?

Att överklaga åklagarens beslut att avsluta förundersökning och inte väcka åtal

Efter att ha väntat i över ett år på åklagarens beslut så fann jag mig föranledd att på något sätt ändå visa mitt missnöje med hela denna miserabla hantering från såväl åklagaren som berörda handläggare inom polisen.

Jag kontaktade därför överåklagaren vid Utvecklingscentrum i Malmö vars uppgift det är att pröva åklagarens beslut att lägga ned förundersökningen och inte väcka åtal.

En mycket trevlig åklagare vid namn Jörgen Lindberg tog del av min berättelse och uppmanade mig att inkomma med ärendet för ny prövning i form av ett tillsynsärende.

Han lovade då att titta på detta ärende mycket seriöst då det ansågs ha stor principiell betydelse för den prejudicerande utvecklingen på detta område.

Mitt rättspatos hade nu utvecklats till ett brinnande intresse, syftet var att försöka hindra att denna häxjakt skulle kunna upprepa sig vare sig i Sundsvall eller någon annanstans i Sverige.

Redan innan åklagaren i Sundsvall valt att på synnerligen märkliga grunder lägga ned förundersökningen så hade jag nu sökt och fått vissa kontakter inom Regering och Riksdag.

Föräldrabalkens centrala betydelse för hur detta går till hade ju upprört mig så till den grad att jag verkligen ville försöka påverka lagstiftningen.

Mina förhoppningar om att via Utvecklingscentrum i Malmö kunna få just detta ärende prövat släcktes emellertid ganska snabbt på grund av samma kollegiala, icke pekuniära, vänskapskorruption som den mellan åklagaren i Sundsvall och polisens utredare i Sundsvall.

Min begäran om prövning var, som de säger i USA, Dead On Arrival.

För dig som är intresserad stödde jag min begäran på dessa föreskrifter:

Åklagarmyndighetens föreskrifter om mål som är av intresse för rättsutvecklingen och prejudikatbildningen;

beslutade den 3 mars 2005.

Ansvar och uppgifter för utvecklingscentrum

2 §

Överåklagarna vid utvecklingscentrum skall inom sina respektive ansvarsområden

– svara för att underlaget till Rättsutvecklingsplanen hålls aktuellt och

– fortlöpande uppmärksamma och till diskussion med åklagarkamrarna ta upp frågor som kan ha betydelse för rättsutvecklingen och prejudikatbildningen.

Ansvar och uppgifter för åklagarkamrarna

3 §

Kammarcheferna svarar för att frågor som kan vara av intresse för rättsutvecklingen och prejudikatbildningen fortlöpande uppmärksammas och diskuteras vid kammaren och vidarebefordras till berört utvecklingscentrum.

Initiativ till överklagande av hovrätts dom eller beslut

4 §

Om en åklagare anser att en hovrätts dom eller beslut bör överklagas skall en begäran om överklagande snarast skickas till berört utvecklingscentrum. En begäran om överklagande skall innehålla en redovisning av skälen för prövningstillstånd.

Överåklagaren vid utvecklingscentrum skall så snart som möjligt och senast två veckor innan tiden för överklagande går ut vidarebefordra begäran om överklagande till riksåklagaren med ett motiverat yttrande.

Marianas fall hamnar i Riksdagen

Jag hade varit i mycket nära kontakt med Justitiedepartementet under den här tiden då Föräldrabalken, på SKR:s initiativ, blivit föremål för tankar om vissa justeringar.

Eva von Scheele ville ju för Sveriges alla kommuners räkning ytterligare försämra skyddet för alla huvudmän, som det kallas på den här kanslisvenskan, dvs såna som min Mamma.

Utredningens namn säger väl det mesta hur mästerlobbyisten Eva von Schéele tänkt sig att den förnyade Föräldrabalken skulle ändras, eller vad tycks om rubriken ”Bättre villkor för gode män och förvaltare”.

Civilutskottets ledamöter, vilka formellt tillsammans med Justitiedepartementet, hade ansvaret att skriva ihop propositionen, vilken sedermera också under försommaren 2014 klubbades i Riksdagen.

Ett stort intresse från politikerhåll visades för hur rättsvårdande instanser framledes skulle komma att hantera ärenden av det slag som nu hade hamnat på Utvecklingscentrums bord i Malmö.

SKR och vissa politiker var därför mycket oroliga om jag verkligen skulle kunna få min mammas förvaltare Rolf Andersson åtalad, otaliga var påtryckningarna från SKR mot Utvecklingscentrum.

Jag hade hux flux nu hamnat i hetluften ända uppe på Riksdagsnivå. Men mer om detta kan du läsa i Kapitel 25, PM betr Regeringens Proposition 2013/14:225.

Diskrimineringsombudsmannen var också beredd att pröva detta ärende, men jag gjorde bedömningen att rättsvårdande myndigheter först skulle ha möjlighet att granska ärendet.

Då ärendet att få förvaltaren åtalad var ganska omfattande dokumenterat så föreslog jag att den vilken fick detta på sitt bord vid Utvecklingscentrum i Malmö skulle kontakta mig så att jag muntligen kunde få möjlighet att utveckla min talan innan Utvecklingscentrum fattade några som helst beslut.

Ett av mina tyngre argument för att begära denna prövning hade jag skriftligen formulerat så här, detta mest därför att det ifrån SKL/SKR hade framförts som ett huvudsakligt argument i de propåer som formulerats i Regeringens utredningsdirektiv.

Slutligen vill jag med emfas understryka att prejudikatbildningen för ärenden där ställföreträdare, i detta fall den av TR utsedde förvaltaren Rolf Andersson, gör sig skyldiga till allvarliga brott med långtgående konsekvenser för sin huvudman måste beivras av våra rättsvårdande myndigheter, detta utan ovidkommande hänsyn till t.ex. svårigheterna att rekrytera lämpliga gode män och förvaltare eller det faktum att dessa ställföreträdare ofta har alltför många samtidiga uppdrag.

Tyvärr, visade det sig senare att Regeringens ensamutredare för kommande förslag till ändringar av Föräldrabalken råkade vara en kvinnlig domstolsjurist som fysiskt också var placerad i Malmö, dvs i samma lokaler som Utvecklingscentrum.

Kollegial hänsyn, SKL:s påtryckningar och vänskapskorruptionen satte därför återigen stopp för mina försök att kunna ändra praxisbildningen.

Se alla publicerade kapitel

Text: Jan Norberg

Relaterat

• Sveriges Radio, Kaliber: Martin förlorade rätten att bestämma över sitt liv – tog 15 år att bli fri