Christer Nilsson (1941-) är historiker och författare (6 böcker), ledarskribent och recensent av facklitteratur. Han har skrivit för Läkartidningen, Axess, Ale - Historisk tidskrift, Finsk tidskrift, Expressen, Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad, Östgötacorren, Borås tidning och 
OPINION. Varför inte tala klarspråk? I medierna talas det förskönande om ”skjutningar”. Det var vad jag en gång, som tävlingsskytt, sysslade med på pistolskjutningsbanan. Det mördande som nu pågår runtom i landet bör i klarspråk kallas avrättningar.
Text: Christer Nilsson | Tveka inte att stödja Christer Nilssons arbete genom att Swisha en valfri summa till hans nummer: 0709-661450
I dag finns, bara i Stockholm, över 400 öppna utredningar om mord och mordförsök varav 252 gäller fullbordat mord, bland andra alla avrättningar när man kallblodigt skjuter i huvudet för att döda. I hela Sverige mördades i gängrelaterade avrättningar under 2020; 42 personer, 2019; 42 personer, 2018; 45 personer, 2017; 43 personer. Antalet skadade ligger cirka tre gånger högre under varje år, 2017-2020.
Som bekant har flera utomstående samt en polis också blivit mördade. Källa: Polisens nationella operativa avdelning, NOA. I klartext betyder detta att hundratals mördare går lösa på våra gator beredda att mörda igen eller som fruktar att själva bli avrättade.
Hur avskyvärt är det inte att varje dag läsa om ”skjutningarna” i Sveriges alla utanförskapsområden, även om man inte bor där själv. Och hur uppgivna och rädda är inte de som tvingats bo där för att Sverige övergett dem. För det är exakt vad regeringarna Reinfeldt och Löfven gjort.
”Öppna era hjärtan” respektive ”Vi såg det inte komma” (gängbrottsligheten), var ett kusligt ignorant yttrande från en statsminister som nu aviserat sin avgång. Apatin sprider sig kombinerat med uppgivenheten. Samme statsminister som 2015, när 163 000 migranter promenerade rakt in i Sverige, yttrade att inga murar skulle byggas och att det var migrationen som skulle säkra välfärden. För att något senare tycka att ”vi har varit naiva”. Mona Sahlin tyckte då att det svenska, eller svensk kultur, om den överhuvudtaget existerade, ”var töntig”.
Det är obegripligt att inte regeringen förmår utvisa personer utan svenskt medborgarskap som antingen genom sina politiska åsikter är ett hot mot rikets säkerhet (enligt Säpo), eller som begått brott och trots allt prat om hårdare tag tillåts stanna i landet.
Våra fängelser är knökfulla. Beläggningen var redan 2020 över 100 procent både i häkten och på anstalter. 30 procent av de intagna är utländska medborgare (14 procent med utomeuropeisk bakgrund), medan svenska medborgare utgör 70 procent. Källa: Kriminalvård och statistik.
Efter IS-kalifatets militära sammanbrott har flera hundra IS-krigare återvänt till Sverige:
”som fortfarande betraktas som ett legitimt mål för terrorattentat av våldsbejakande islamister. Dessa förefaller alltjämt troligtvis sympatisera med Daesh (IS) och även al-Quaida – alla förenade i idén om ett heligt krig mot de otrogna och ett förakt för det öppna och demokratiska samhället, samt intolerans mot icke rättroende. Om ett terrorattentat sker kommer det troligtvis att utföras av en ensamagerande eller mindre grupp med lättillgängliga medel” (som i attentatet på Drottninggatan i Stockholm).
Citatkälla: NCT – Nationellt centrum för terrorbedömning.
Går det att skydda sig mot detta frågar jag Säpo, våra politiker och alla mina landsmän?
Text: Christer Nilsson, historiker, författare | Stöd gärna Christers skrivande genom en donation via Swish till 0709-661450 / redaktionen