OPINION. Tyvärr är det inte många svenskar som riktigt har förstått varför massinvandring blivit ett gigantiskt samhällsproblem. Statsminister Magdalena Andersson har tagit kommandot i NATO-frågan från utrikesministern Ann Linde och de så kallade 261 tjänstemännen i ”Dirty Dozen” på utrikesdepartementet för att slussa ärendet i mål förbi Turkiets invändningar. Hur kunde det bli så här?
Text: Hans Jensevik, ordförande i folkrörelsen Nix to the Six | För intresserade som vill ta del av Hans Jensevik när han utvecklar sin syn på samhällsutvecklingen så vill Newsvoice tipsa dig att på fredag 24 juni, kl 11 besöka Youtube på Swexit TV där Jensevik, i en live-sändning från sin tekniska valsamverkansplattform Nix to the Six, besvarar frågor.
En historielektion inför valet 2022 som alla svenskar oavsett bakgrund och ålder bör ta till sig
Det finns en historia som började med FN:s delningsplan för judarna och palestinierna 1948. Intressant är att över tid ta del av hur den fortsatta städningen av utrikesdepartementet sker.
Varför inte inrätta ett aktiebolag med ett aktiekapital på 500 miljoner och flytta över de 261 UD tjänstemännen dit med beskedet att de som anser sig ha den rätta värdegrunden också har kompetensen att jobba vidare i bolagsform resten av livet och bli rika som produktiva konsulter?
Även massinvandringen till Sverige har ett ursprung i händelserna 1948 vilket är ett problem som statsminister Magdalena Andersson också har i sitt knä.
Frågan är om och när hon anser att detta problem i Sverige ska få sin lösning. Massinvandringen till Sverige började alltså med ett olyckligt FN-beslut då 1948 och den så kallade delningsplanen mellan judarna och palestinierna som direkt resulterade i ett krig dem emellan och därefter en fredsuppgörelse.
I den beslutades av FN att palestinierna skulle få bli medborgare i det område som var vikt för judarna men att de skulle bosätta sig i Israel satte sig judarna kraftigt emot. Det skulle sluta med katastrof för judarna då palestinierna troligtvis skulle massinvandra till Israel.
Att de skulle assimilera sig trodde inte Israelerna på då och det gör de inte nu heller. Men Arabförbundet drev medborgarskapskravet i fredsförhandlingarna med FN då och det gäller även nu. Det har resulterat i många krig i området.
Var ska vi börja?
Kanske i Zimbabwe, som biståndsarbetare kom jag att på regeringens uppdrag vara där under tre år, 1984 – 86. Jag hade mött folket på den svenska ambassaden med Sida-kontor och det var ingen höjdare.
Där fanns personal från studentrevolten 1968, med attityder som jag kände igen från nationalekonomiska institutionen vid Göteborgs universitet där jag under revolten hade varit lärare.
Många var kort och gott arroganta överklassungdomar som i Marx läror funnit en enkel samhällsanalys i klasskampen och nu skulle de ändra världen. Nu i Afrika 1984, 16 år senare mötte jag dessa idioter i sin ursprungliga gamla grekiska betydelse, dvs de saknade förmågan att förstå hur samhället fungerade och borde vara förbjudna precis som i Grekland några hundratals år före vår tideräkning, då demokratin föddes diskvalificerades de från medverkan i all demokratisk verksamhet.
Sveriges ledande ställning under Olof Palme som pådrivande för en gränslös massmigration
De diskuterade vilket land bland västvärldens demokratier som skulle visa Israel att massinvandring inte var farlig. Att folk från Afrika och Arabvärlden som massinvandrade till en västerländsk demokratisk välfärdsstat med en stark rättsstat snabbt skulle assimilera sig i urbefolkningen och bli en resurs för landet. Har vi hört den förut!?
De här diskussionerna återkom på fredagskvällarna under grillpartyn, ofta i trädgårdarna hos någon tjänsteman som jobbade på något konsulat. Jag tvingades lyssna på dessa tesdrivande revolutionärers orealistiska akademiska hårklyverier som frågan om framväxten av Marx revolutionära läge och införandet av proletariatets diktatur som jag åhört otaliga gånger under studentrevolten 1968. Revolutionärerna var i gång och sökte nu nya vägar att erövra makten.
Det slutade med att jag på fredagskvällarna ofta valde att flyga ut till något vildmarkshotell i något reservat för att studera Afrikas vilda djur. Men jag minns att jag kollade motargumenten noga och israelernas position som var emot erövring av Israel genom ett palestinskt påtvingat folkutbyte.
Befolkningstillväxt i klansamhällen
Enklast och mest närliggande var att studera befolkningsutvecklingen i Zimbabwe där det bodde ca 8 miljoner människor varav 500 000 var vita. Det fanns ingen bra befolkningsstatistik men utskrivningarna till engelska armen under första världskriget indikerade att det 1918 fanns 1 miljon invånare, lika många svarta som vita i dåvarande Sydrhodesia, vilket förvånade mig.
Hade de vita bara reproducerat sig och de svarta vuxit från 500 000 tusen till 7, 5 miljoner? Det var en årlig befolkningsökning på 3 procent i den svarta delen och det var nog så, att en man med fyra hustrur med viss automatik drev på den snabba utvecklingen.
Så glömde jag bort det där med massinvandringen till något utvecklat västerland ända till en sådan skedde i Sverige 2015. Det var dags att fortsätta med befolkningskalkyler efter flyktingvågen 2015, när ingen drog i bromsen för den fria massinvandringen till Sverige. Jag återvände till den israeliska frågan.
Kriget 1948 då Arabförbundet anföll Israel enligt borgerlig uppfattning och att Israel anföll Syrien, Jordanien och Egypten enligt vänsterns historieskrivning resulterade överraskande i att Israel i stort, dock med smärre undantag, lyckades försvara det landområde som FN:s delningsplan skulle ge dem.
Men Egypten tog Gazaremsan, Syrien Golanhöjderna och Jordanien vad som idag är västbanken och då fick namnet Trans Jordanien. Palestinierna blev fångar i tre arabiska riken i stället för att få sina områden. Talesman för palestinierna blev då Arabförbundet. Palestinierna var de stora förlorarna och så kom det att förbli.
Har det gjorts några befolkningskalkyler för palestinierna?
Palestinierna var 1948 ca 700 000 på Gazaremsan och är idag där minst 5,5 miljoner. Återigen resulterar en befolkningskalkyl för en typisk klankultur i en tillväxt av befolkningen på nästan 3 procent per år.
Återigen ett område där en man bor med fyra hustrur eller fler. Få jobbar och många försörjs av miljarder i bidrag som pumpas in dit via FN:s biståndsorgan UNWRA, som under åren har fått tung finansiering genom svenska SIDA.
En korrupt UNWRA-administration strör pengar omkring sig och hur många miljoner som under åren läckt till Hamas martyrfonder för bidrag till offren i krig och aktioner mot Israel förmedlas inte till den svenska skattebetalaren. Israel gillar inte den humanitära stormakten Sverige och det faktiskt på sakliga grunder.
Från 1948 är det inte långt till 1960-talet då palestinierna försågs med en klanledare med lokalisering i Jordanien, dvs Trans Jordanien eller nuvarande Västbanken med namnet Yassir Arafat.
Kung i Jordanien är Hussein. Han var en bildad och aktad man som var Jordaniens kung från 1952 till 1999. Yassir Arafat var hans motsats med uppgiften att bygga en palestinsk milis och en motståndsrörelse med internationella förgreningar från sin bas i Jordanien.
Hussein erbjöd Arafat att få etablera sig i Jordanien och dela land och makt men det tillät inte Arabförbundet och Arafat satte istället i gång med terrorhandlingar runt planeten och specialiteten var flygplanskapningar med gisslanaktioner riktade mot Israel.
Vad värre var för Hussein, var den palestinska milisens ohejdade framfart i landet med brott och framför allt våldtäkter av den jordanska urbefolkningens kvinnor. Det är nu palestinierna grundlägger sitt ryckte som världens råaste våldtäktsmän.
Det slutar med att Hussein tröttnar på Arafat och driver dem ur landet. Han får ta till hela sin arme och lyckas till slut då han förfogar över beduinförband som inte har någon som helst fördragsamhet med palestinierna av förklarliga skäl. De ville ha sina kvinnor i fred.
Palestinierna flyttar till Libanon och påbörjar omgående förstörelsen
I början av 1970-talet flyttar palestinierna till Libanon och fortsätter där sin destruktiva verksamhet. Libanon var då ett spirande välfärdsland som i och för sig hade stora inslag av fredligt klanstyre men kursen mot ett demokratiskt välfärdsland med en stark rättsstat var utstakad.
Vad palestinierna har åstadkommit med Libanon vet vi idag femtio år senare. Vi borde ta varning för vi har stora kontingenter palestinier i Sverige sedan många tiotals år och de härjar mycket fritt här och svensk våldtäktsstatistik är i praktiken hemlig i Sverige, men inte internationellt.
Det blev omedelbart oroligt och palestinierna slog sig ner i Bekaadalen och bildade milisen Hamas med förgreningar ner på Gazaremsan, södra Libanon och in i norra Syrien och binder därifrån i Israel stora stående försvarsstyrkor.
Oroligheterna blir återkommande i Libanon och västmakterna placerar Arafat i Algeriet för att det ska bli lugnt och 1974 besöker Sveriges statsminister Olof Palme Yassir Arafat i Algeriet varvid palestiniernas sak börjar bli Sveriges.
Olof Palme och Sten Andersson går ”all in” med Yassir Arafat
Det finns därefter en uppsjö med foton i media på hur Olof Palme och utrikesminister Sten Anderson träffar och vänskapligt umgås med Yassir Arafat. Samarbetet mellan Arafats miliser och internationella kommandoräder och Sverige blir legio.
Hur var då detta möjligt kan man fråga sig, för bara två år tidigare hade massakern vid OS i München ägt rum. Det var ett terrorattentat som inträffade den 5 och 6 september 1972 under Olympiska sommarspelen i München, Västtyskland, som resulterade i mordet på 11 israeliska idrottsmän. Dådet genomfördes av den palestinska organisationen Svarta september.
Det fanns två orsaker som Olof Palme kunde exploatera politiskt, givetvis under stor kritik internationellt och i Sverige från högerkretsar.
I backspegeln fanns sexdagarskriget bara sju år tidigare, som utkämpades 5 juni till 10 juni 1967 mellan Israel på ena sidan och de arabiska grannstaterna Jordanien, Syrien och Egypten på andra.
Det var initierat av Arabförbundet som ännu ett försök att utplåna Israel som stat, men Israel vann. Året därpå ägde studentrevolten 1968 rum och på dagordning stod Marxismen med sin klasskampsretorik, kapitalisterna mot arbetarna.
Alltså, ren skolgårdsmobbing om du vill, vitt mot svart, de goda mot de onda. Liberalismen där ett land består av fria individer med ansvar för sina handlingar ersattes av människans klasstillhörighet och materialismens tvång som gjorde människan ansvarslös för sina påtvingande handlingar i syfte att överleva.
Palme driver de grå folkhemssossarna ut ur partiet
Olof Palme hade lämnat liberalismen, dvs gråsossarna åt sitt öde, och Socialdemokratin blev marxistisk med egna klasskampsbegrepp, enligt den kända populistiska retoriken, ”vi tar från de rika och ger till de fattiga”.
Palme hängde snart på trenden att Israel tillhörde de rika och palestinierna de fattiga. Det kom att bli hela den internationella vänsterns uppfattning. Världens nationer och rörelser delades upp i de rika kapitalistiska utsugarstaterna varav Israel var en tillsammans med USA och flera andra västländer som jag inte behöver räkna upp. Palestinierna tillhörde de utsugna fattiga och deras sak var därför Sveriges (sic!).
Så tre år senare 1972 attentatet i München, Västtyskland och mordet på 11 israeliska idrottsmän. Dådet genomfördes av den palestinska organisationen Svarta september. Hur kunde detta skurkstreck anses som en god handling från den ”goda” vänstersidan?
Tidsandan var sådan vid denna tid att de svaga kunde legitimera sina handlingar även om det rörde sig om de grymmaste terrordåden, dåden var ju framtvingade av de enligt Carl Marx beskrivna materiella omständigheterna.
Det var det som palestinierna kunde använda som ursäkt då deras ideologi gjorde illdåden till fullt försvarbara handlingar. Idag pratar vi inte i termer om materiella omständigheter utan detta kommunistiska begrepp har numera muterat till ”socioekonomiska faktorer”, något som idag gör att man har överinseende och en förlåtande inställning med mycket av brott och kriminalitet. ”Vad har inte denna yngling varit med om tidigare …” är ett känt citat av en berömd polischef med Socialdemokratisk partibok. Det är nu regel!
Två år senare, 1974, i denna vänsteranda träffar Olof Palme, Yassir Arafat, och ömsesidigt personligt tycke och ideologisk samsyn uppstår. Som den radikala person Olof Palme ville vara och som svensk Socialdemokratis affischnamn så vill han visa upp den spirande uppvaktningen av vänsterdiktatorer som Kubas Castro, Rumäniens Ceaușescu och otaliga andra för att inte glömma Zimbabwes Mugabe något senare.
Palestinierna tillhörde de utsugna fattiga och deras sak var Sveriges. Så enkelt var det! Så barnsligt idiotiskt enkelt.
Sveriges vurm för kommunistiska diktatorer slår nu tillbaka ordentligt
Naturligtvis innebar denna uppvaktning av socialistiska och kommunistiska diktatorer och frihetskämpar att Sverige kom att samla på sig en massa politiska surdegar för framtiden som exempelvis nu i samband med NATO-inträdet.
Nu dyker det kurdiska problemet upp i form av en politisk vilde i riksdagen, Amineh Kakabaveh som tar inrikespolitiken som gisslan när hon förfogar över det 175:te mandatet. För henne är kurdernas sak viktigare än den svenska urbefolkningens väl och ve.
Det är ingen överdrift och säga att efterhand som tiden går och massinvandringen får fortsätta så blir den svenska urbefolkningen alltmer andra klassens medborgare i sitt eget land. Kortsiktiga historiska röstköp dyker nu upp som svårhanterliga problem i vår riksdag.
Kurdernas sak är tydligen vår
Kurderna vill ha ett Kurdistan, vilket sker om de kan bryta loss landområden från fem länder, Turkiet, Syrien, Iran, Armenien och Irak. Det stödjer vi i Sverige och det lär vara fråga om miljarder under åren som gått.
Vilket intresse har Sverige att i denna del av världen stödja uppflammande krig med fem länder? I praktiken har vi lierat oss med en folkgrupp som antagligen hade assimilerat sig som medborgare i fem länder om inte Sverige och Palme-gänget intervenerat och sett dessa kurder som en i den internationella klasskampen svag grupp, som förtjänar stöd.
Vad har den svenska urbefolkningen för intresse av att Sverige har en massa uppblåsta vänsterpolitiker som reser runt och leker vänsterambassadörer och strör miljarder omkring sig för ändamål som visar sig suspekta när de senare dyker upp som ogenomtänkta problem?
Vad som inte berättas men som borde varit med i spelet ända från början är att kurderna är de stora heroinsmugglarna från Afghanistan till Europas länder. I Sverige finns inte bara en stor palestinsk kontingent utan också en kurdisk. Detta i ett Sverige med Europas minsta och svagaste rättssystem, hur man än mäter.
Det är ett tystat svenskt folk som styrs av befattningshavare med partiböcker. En företeelse som också har sitt ursprung i studentrevolten är strategin ”den långa marschen genom institutionerna” som just syftar till att sätta in vänsterfolk på viktiga chefsbefattningar inom den offentliga sektorns olika organ.
Det gäller också media, de politiska partierna och andra systemviktiga institutioner. Syftet är att om vänstern förlorar ett val så kan riket ändå styras från Sveavägen 68, 3 tr, från baksätet som man brukar säga. Ibland sker spontana lojalitetsförklaringar som de 261 tjänstemännens från utrikesdepartementet under resebyråföreståndaren Ann Lindes ledning.
Var är alla svenska män?
Detta innebär att en av världens mest erkända föregångare som feministgrupp, den svenska kvinnliga folkrörelsen, infiltrerades av kommunister och förstördes. Man inbillade kvinnorna att införandet av ett samtyckeskrav i lagen, som skulle gälla den sexuella kärleksakten, var en god sak och så har det också blivit.
Sett till internationell statistik så rusade den svenska statistiken för våldtäkt rakt upp och kom därför att hemlighållas i Sverige. Den är inte helt hemlig men svår att i praktiken rekonstruera.
Detta öppnade upp för gruppvåldtäkter av den svenska urbefolkningens kvinnor i alla åldrar från främst invandrade män. I polisförhör får den våldtagna kvinnan höra att hon var med på det och då två eller flera utsagor står mot en ensam kvinna så får kvinnan rådet att ta tillbaka sin anmälan och kvinnan följer ofta detta råd då en förlorad rättegång skulle åtföljas av ett åtal för hets mot folkgrupp och kvinnan i fråga får då ofta betala skadestånd till förövarna.
Man kan fråga sig varför det är så tyst bland de svenska kvinnorna i denna fråga. Det beror gissningsvis på att det är de naiva och godtrogna kvinnorna som råkat illa ut och nu i skamsenheten inte kan/vill/förmår att göra något i den sociala miljö de befinner sig i, de tvingas därför hålla masken och vara tysta. De finns förmodligen i kretsen kring de som 2015 stod med plakat exempelvis med texten ”Refuge Welcome!” över huvudet. Nu har de mött en grym verklighet.
Var är dessa kvinnors män? Sverige har en befolkning som är extremt fega, som saknar civilkurage, människorna är extremt konflikträdda, få vågar säga vad de tycker, detta har gjort att beslut fattas ibland högt över huvudena på folket eftersom folket inte säger emot. Det skulle behövas mycket mer jävlar anamma och riktig finsk sisu! (Herman Lindqvist 2012).
När politikerna i riksdagen också är anfäktade av detta så finns inga ”bromsar” för en politik som visat sig vara helt fel. Den får pågå helt ohejdad. Inte heller förmår folket sätta ner foten. Demokratin har inte mekanismerna att hejda ett folk som likt ett lämmeltåg rusar i riktning mot sin egen undergång. Hur kommer detta att sluta?
Låt oss återvända till den inledande frågan. Israelerna fruktade 1948, och gör det fortfarande, att om de skulle tillåta palestinsk fri massinvandring så skulle de på sikt gå under genom folkutbyte. De skulle förr eller senare få en palestinsk majoritet emot sig och landet bli som Iran idag, en teokratisk islamisk diktatur. Deras land, givet av FN i en delningsplan från 1948, skulle inte längre vara deras. Det ställer de inte upp på. De har modigt försvarat sin uppfattning i ett antal krig.
Detta har den svenska vänsterns efter studentrevolten 1968 tagit som sin uppgift att fortsätta dreva emot. Deras plan var, som också sattes i verket, att genom fri massinvandring till Sverige visa Israelerna och världens övriga folk att Israels ståndpunkt är en felaktig uppfattning.
Nu finns efter fyra mandatperioder av fri massinvandring facit. Vad värre är, massinvandringen från Afrika och Arabvärlden till Sverige fortgår fortfarande ohejdat. För Israelerna torde slutsatsen kunna dras, med Sverige som exempel, att de hade rätt dock inte så för den svenska urbefolkningen som tåligt inväntar den stora spontana assimilationen av invandrarna i svensk kultur.
Om det som sker nu kommer att få fortgå så kommer Sverige senast 2050 enligt befolkningskalkyler bli en teokratisk islamisk diktatur.
Det kommer sannolikt ske mycket tidigare genom ett krigiskt maktövertagande enligt erfarenheterna i historieböckerna. Muhammed dog 632 och det finns 1 400 års historisk erfarenhet av muslimsk vandel för den som är intresserad.
Sverige har väl definierade externa och interna fiender men oaktat detta har en feministisk regering avrustat landet. Inget synes finnas som kan ändra en obevekligt katastrofal utveckling.
Text: Hans Jensevik, ordförande i folkrörelsen Nix to the Six | För intresserade som vill ta del av Hans Jensevik när han utvecklar sin syn på samhällsutvecklingen så vill vi på Newsvoice redaktionen tipsa alla att på fredag 24 juni, kl 11 klicka in hos på Youtube Swexit TV där det i en livesändning är fritt fram för alla att ställa frågor till Hans Jensevik då han från sin tekniska valsamverkan.
