Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en 
ANALYS. Ukrainas utrikesminister Dmitry Kuleba kräver att de afrikanska länderna avstår från sin neutralitet i Ukrainakonflikten och tar part mot Ryssland. Kuleba uppmanar även afrikanska stater att stödja Kievs fördömande av folkomröstningarna som resulterade i att fyra nya regioner anslöt sig till Ryssland. Det är inte särskilt troligt, menar NewsVoice Afrikakorrerspondent Lilian Neg.
Text: Torbjörn Sassersson
”Afrikas stöd behövs nu mer än någonsin”, menar Kuleba som avbröt en lobbyturné i Afrika efter det ryska missilangreppet mot Kievs energiinfrastruktur, skriver RT, men frågan är om de afrikanska länderna vill backa upp Kiev, NATO, EU och Washingtons FN?
Det är inte särskilt troligt, menar NewsVoice Afrikakorrerspondent Lilian Neg som förklarar att efter nedmonteringen av Sovjetunionen valde flera generationer av ryska statsledarna arbeta vidare på att upprätthålla tidigare slutna samarbetsavtal mellan det gamla Sovjet och afrikanska länder, samarbeten där parterna är lika mycket värda.
Det var i denna anda som Vladimir Putin 2006 besökte Sydafrika och Marocko. Dimitri Medvedev (rysk president 2008-2012) reste även med 400 affärsmän till Angola, Namibia och Nigeria 2009 för att underteckna ekonomiska avtal om mineraler och kärnenergi, skriver Lilian Neg i sin artikel ”Africa’s Perspective on Russia and the War in Ukraine” som Neg översatt till både franska och ryska.
Dessa två resor illustrerar etableringen av nya bilaterala förbindelser. Ryssland har alltså positionerat sig som en strategisk samarbetspartner med flera afrikanska länder och har varit det över 50 år, en position som skrämmer Väst och dess allierade, skriver Lilian Neg, och syftar här på att Ryssland inte intresserat sig för att utnyttja och kolonisera Afrika utan istället samarbeta allt medan flera europeiska länder, som tex Frankrike, koloniserat och kontinuerligt exploaterat afrikanska länder i flera 100 år.
Istället vill Ryssland skapa en ny världsordning baserad på internationella samarbeten och som i princip utesluter entiteter som USA och NATO.
Lilian Neg förklarar:
”Ryssland vill skapa en ny världsordning baserad på bilaterala och multilaterala samarbeten vars intressen är diversifierade och som direkt gynnar avtalsparterna. Denna nya form av politik lockar majoriteten av afrikanska länder, som efter självständighet utsattes för ett system som kallas Françafrique.”
Termen Françafrique kommer från uttrycket France-Afrique som sedermera döptes om till Françafrique för att peka ut korrupta aktiviteter i olika fransk-afrikanska, politiska, ekonomiska och militära nätverk.
Lilian Neg förklarar för NewsVoice att de flesta fransktalande länder inte har fått möjlighet att dra nytta av det nykolonialistiska system som är specifikt för tex Frankrike. De afrikanska länder som underkastades, dominerades och delades upp av västvärlden hade hela tiden en önskan om frigörelse, att bryta med de löpande slavsystemen för att skapa sig egna suveräna ekonomier.
Ryssland framstår som den ideala samarbetspartnern för många afrikanska länder
De afrikanska staterna som vill åtnjuta äkta suveränitet letar efter nya partners och Ryssland framstår som idealet. Nyligen har Mali, Centralafrikanska republiken och Kamerun undertecknat samarbetsavtal med Ryssland på försvarsområdet. Även andra afrikanska länder har slutit avtal inom områden som: utbildning, hälsa, olja och energiresurser med Ryssland.
Afrikas ”medberoende” av Europa minskar gradvis och när dte gäller Ukrainakriget har många afrikaner förstått att det inte finns ett behov av att följa västerländska demokratier eftersom de stödjer de flesta diktatoriska regimer som finns i Afrika, regimer som styrs av puppets placerade av europeiska stater.
De primära konsekvenserna av dessa puppet masters har lett till elände, fattigdom och underutveckling i Afrika, och president Volodymir Zelenskys nödrop ljuder förgäves i Afrika, menar Lilian Neg.
Hon fortsätter: Afrika betraktades en gång som en förhandling för västmakter. Idag är Afrika ett område för konkurrens mellan makter, tidigare kolonialmakter och länder som Kina, Indien, Brasilien och Turkiet.
Lilian Neg skriver att kriget i Ukraina har varit förödande för de afrikanska ekonomierna eftersom de flesta fabriker, som ett resultat av samarbetsavtalen, hämtar sina råvaror från Ryssland och en liten andel från Ukraina. Sanktionerna mot Ryssland är orsaken, vilket betyder att Västs aktioner mot Ryssland skadar Afrika:
”Den första konsekvensen var ökningen av priset på basförnödenheter, byggmaterial som cement, järn och energiresurser kol, gas och dess härledda produkter får inte försummas. Situationen blir mer och mer katastrofal eftersom den påverkar konsumtionsvaror och livsmedel negativt.”
Text: Torbjörn Sassersson
Källor
- RT: Ukraine sends ‘message’ to African countries (sök efter artikeln på Yandex eftersom Västs sociala medier censurerar ryska källor)
- NewsVoice: Africa’s Perspective on Russia and the War in Ukraine
Tanken om likvärdighet är tilltalande och det är vad Afrika behöver. Exploateringen och utnyttjande skadar naturligtvis, naturligtvis korrupta regimer men även den förminskande attityden som ofta råder mot Afrikanska länder.
Samarbete ja tack, men tillåt också afrikanska länder att växa och utvecklas på egen hand, villkorslöst och utan baktankar. I Afrika finns förutsättningar i form av naturtillgångar som ofta giriga, utländska aktörer lägger beslag på och därmed förhindrar utveckling och framåtskridande. Utbildning och folkligt styre utan kontrollerande inblandning utifrån hade varit välgörande för Afrika.
Att Väst framställs som den stora boven är en sanning med modifikation. Det är starka finansiella krafter i Väst, om inte alltid så oftast med mörka förtecken, som står för ett hänsynslöst utnyttjande för egen vinnings skull. Samma konstellationer som står för globaliseringen och nedmonteringen av västvärlden. Således inte befolkningarna i väst som har styrts med hårdhänta metoder sedan länge och fått lida för de korrupta styrelseskicken som finansiella krafter har dirigerat utifrån kulisserna. I vår tid rullas skiten upp och allt fler inser vad som har pågått.