Stöd NewsVoice så att vi säkrar verksamheten tom juni!

17%

17.000 kr av behovet 100.000 kr är insamlat. Stöd kampanjen via Swish 123 530 2005 eller donera på ett annat sätt. Det smartaste för företag är att annonsera.

Smutsigt svenskt sjukhus tog nästan livet av mig – IVO ignorerar

IVO, Inspektionen för vård och omsorg ignorerar

publicerad 28 december 2023
Smutsigt svenskt sjukhus
Montage med bild från Södersjukhuset i Stockholm och foto på Kalle Hellberg.

Kalle Hellberg vittnar om dålig hygien och städning på svenska sjukhus, vilket kan orsaka att allvarliga sjukdomar sprids. Anna Bäsén på Expressen wallraffade som städerska på Södersjukhuset i Stockholm och kunde som Hellberg också konstatera ett “det livsfarliga vårdsnusket”.

Text: Kalle Hellberg

Jag drabbades av kraftig näsblödning förra hösten, vilket inte gick att stoppa. Ambulanspersonal och läkare försökte i över ett dygn få stopp på blödningen, men förgäves. Så det blev en 4-timmars operation och bränning av blodkärl allra högst uppe i näsan, vid gränsen intill hjärnan. Jag tappade både lukt och smak efter operationen.

Efter denna operation drabbades jag av en infektion som gjorde att högra övre bihålan i näsan blev helt obefintlig på röntgenbild, som om det inte fanns en bihåla kvar. En bakterieodling visade att det var en viss typ av streptokocker som var orsaken.

Olika typer av antibiotika administerades, vilket resulterade i  överdosering. Behandlingen gav inga resultat. Det togs en ny ansiktsröntgen 4 månader senare. Svullnaden var helt intakt efter flera antibiotikakurer. Det handlade tydligen om multiresistenta bakterier. Jag hade fått ”sjukhussjuka” där ingen antibiotika hjälpte. Läkarna visste inte vad de skulle göra.

Jag besökte lasarettet var annan-tredje dag under cirka två månader efter operationen och en läkare plockade ut ”stora flak” med var och torkat blod ur näsan. Att få ut dessa klumpar ur näsan fixade jag sedan själv med hjälp av nässköljning med lättsaltat vatten två-tre gånger per dag i fyra månader.

Fem månader efter operationen tyckte jag att jag mådde så pass bra, trots att infektionen i näsan inte hade minskat, att jag och min fru besökte och kramade om våra barn-barn, som vi inte träffat på fem månader.

Det skulle vi inte gjort. Jag drabbades efter fem dygn av flera infektioner. Jag försökte i en vecka bota mig med stora doser vitaminer, men inget hjälpte.

Jag bokade tid och besökte sjukvården lokalt. Jag fick gå in en bakväg för att inte smitta andra och de konstaterade att jag hade lunginflammation, öroninflammation, halsinfektion, ögoninflammation, feber, kraftig hosta, andningssvårigheter och yrsel. Kort sagt ett mycket dåligt allmäntillstånd.

Jag fick då en dubbel 7-dygnsdos med bredspektrumantibiotika. Öogoninflammationen försvann. Kuren gjorde dock ingen märkbar påverkan på övriga infekioner.

Vid nästa besök 7-dygn senare tog löäkarna odlingsprov och konstaterade att jag hade bakterier av en viss typ av streptokocker. Jag fick en speciell antibiotika mot just denna streptokock och som jag skulle intaga tredubbel dos av  (3×3 tabletter) dagligen i 10 dygn.

Kuren påverkade överhuvudtaget inte mitt hälsoläge. Öroninflammationen är värst. Jag känner mig allmänt ”dimmig” och har bara kvar cirka 10-20% av normal hörsel.

Observationer efter 7-månader på ett smutsigt svenskt sjukhus

Förr när det togs blodprov minns jag att sjuksystern alltid tvättade stickstället noga med sprit, innan nålen trycktes igenom skinnet. Det görs aldrig numera, inte någonstans där jag varit för provtagning. Alla prov som tagits på mig (och det är många) har skett utan någon rengöring av stickstället.

Bakterier finns över allt som i ett svettigt kanske lortigt armveck där sjuksystern kanske måste sticka många gånger innan ett lämpligt blodkärl hittas, eller en fingertopp som jag har tagit med i dörrhandtag, stolskarmar i väntrummet, tidningar i väntrummet mm.

Borde inte stickstället göras rent först? På min fråga till personalen får jag svaret att sprittorkning bara sker inför operationer, aldrig vid provtagningar! Är detta enligt gällande instruktioner?

Vid mina många besök på Lasarettet så observerade både jag och min fru att det var torkat blod på flera trappsteg i trappan från foajén upp till andra våning och även blodfläckar en bit in på övre våning. Samma blodfläckar såg vi varje gång i mer än två veckor vid besök, det skedde alltså ingen städning i dessa trappor.

Det var även mycket smutsigt och grusigt i trappan. Borde inte städning inklusive våttorkning av allmänna utrymmen ske dagligen?

Jag blev inlagd några dygn på lasarettet. En natt hade jag svettats ymnigt och snurrat runt i sängen så lakanet hade skrynklat ihop sig i ena kanten, Underlaget var en galonförsedd madrass och på den var det torkade blodfläckar från en tidigare patient. Man hade alltså lagt på ett rent lakan utan att tvätta av madrassen.

I ett behandlingsrum observerade jag att det var spindelväv utefter golvlisten i ett hörn. Det var ganska stort och täckte listen och ett ledningsrör. Jag visade läkaren som tog fram sin mobil och tog ett foto. Vad han sedan gjorde med fotot vet jag inte. Bevisligen hade det inte städats eller dammsugits på länge.

En dag när jag hade fått in min lunch, som placerades på ett bord på min vänstra sida, kom det in två svartklädda damer. De var troligen muslimer. Jag såg bara näsan och ögonen på damerna.

Båda hade en torr tygtrasa i ena handen och inga handskar på händerna. Jag undrade vad de ville, men fick inget svar, de kunde nog inte svenska. Den ena går till min högra sida och lyfter upp det blanka räcket på sängen. Hon drar sedan med sin torra trasa från ena sidan till den andra, på den övre metallstången.

Den andra kvinnan gör exakt likadant med sin torra trasa på den andra sidan. De lämnar rummet för att gå in i nästa patientrum och troligen utförs samma procedur. Var de provanställda av politisk välgörenhet?

Städningen av mitt sjukhusrum bestod i att var annan dag kom det in en kvinna (alltid av utländsk härstamning) med en golvmopp som denne drar omkring med på de ställen man kan gå (bredvid sängen, bord, stol). Golvmoppen var fuktig från början men blev allt torrare efter hand för att till slut inte lämna något fuktmärke efter sig.

Ingen sköljning av denna mopp sker under hela tvättningen i mitt rum, bara omkringdragande av smuts och bakterier. Städerskan hade en hink i korridoren som hon doppade moppen i innan besök i nästa rum. Är detta utfört enligt städschema?

Innan läkarna gjorde ingrepp på mig satte de på sig  skyddshandskar oförsiktigt vilka de kontaminerade av bakterier från deras egna händer. Borde inte annan personal hjälpa till med handskarna, så att ingen kontaminering kan ske?

Under min korta tillvaro inom sjukvården har jag under dessa 7 månader aldrig sett någon sjukvårdspersonal som spritar eller tvättar sina händer, varken före eller efter kontakt med min kropp. Det kanske sker när jag inte ser, men på mitt rum såg jag aldrig att det skedde. Hur ser reglerna ut för denna åtgärd?

Tidningar och tidskrifter borde inte finnas i väntrummen. Jag har sett hur äldre patienter av obetänksamhet eller ovana slickar på tummen eller ett finger före varje bladvändning. Det blir ganska kladdiga sidor och de torde vara en bakteriehärdar av stora mått, eftersom många tidningar ligger flera månader i väntrummen, utan att bytas ut. Denna smittorisk är enkel att åtgärda, tag bort all lektyr från väntrummen.

Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) ignorerar

Jag skickade ett brev till IVO om detta och efter någon månad kom ett långt brev med information om deras uppgift som myndighet. IVO meddelandet att de inte skulle åtgärda något eftersom de inte kunde fastställa att jag blivit sjuk av dålig hygien på sjukhuset samt att jag inte hade dött av behandlingen!

IVO valde att överhuvudtaget inte kommentera de klagomål som jag beskriver i denna artikel.

Jag är nu, 14 månader efter operationen, ännu inte helt återställd, men det är för mig helt klart att det varit den dåliga sjukhushygienen som orsakat denna sjukhussjuka.

“Varje år dör 700 personer av vårdrelaterade infektioner i Sverige – och dödssiffrorna ligger på den höga nivån år efter år. Städningen på våra sjukhus är en fråga om liv och död”, skriver Göran Forsberg på Expressen med anledning av Anna Bäséns wallraffning som städerska på Södersjukhuset i Stockholm år 2015.

Egenvård fungerar bättre

Efter 7 månaders försök att få bort mina inflammationer gav läkarna upp och meddelade mig att ”nu får du och din kropp själva ta hand om din sjukdom”. Genom alternativa medel har jag därefter förbättrat mitt tillstånd betydligt.

Text: Kalle Hellberg


Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq