I två tidigare introartiklar om Hussein Askary resa till Xinjiang tillsammans med journalister och experter från olika länder beskriver Askary Xinjiangs ekonomiska och kulturella särdrag. I denna sista introartikel sammanfattar han sina slutsatser.
Text: Hussein Askary och översättning av NewsVoice. Originalartikel: Will Xinjiang Become the New Miracle of Eurasia? | Läs även Del 1 och Del 2
Min personliga slutsats om den kinesiska ekonomiska politiken i Xinjiang är att man först och främst försöker göra Xinjiang ekonomiskt självförsörjande snarare än att ständigt ta emot ”stöd” från andra provinser och centralregeringen.
Vi vet alla hur västvärldens biståndspolitik i förhållande till exempelvis Afrika bara vidmakthöll fattigdomen och gjorde de fattiga länderna i Afrika beroende av bistånd. ”Att lära en man att fiska” är huvudprincipen i den kinesiska politiken, både nationellt och internationellt. Den syftar inte primärt till egalitarianism, utan till att ge alla lika möjligheter att glänsa och växa.
För det andra kommer Xinjiang inte bara att vara självförsörjande utan även bidra till den kinesiska nationens välstånd när alla investeringar i industri- och logistikzonerna börjar generera intäkter.
Det är på ett liknande sätt som den kinesiska regeringen under KKP förvånansvärt nog främjar uigurernas och andra etniska gruppers traditioner och kultur i stället för att undertrycka dem, inte bara för att det är en god sak, utan för att uigurernas och andra etniska minoriteters kultur anses berika hela nationens kulturarv.
Jag kommer att ta upp denna fråga i en senare artikel och video där jag backar upp detta påstående med bevis som jag hittade under min resa.
Xinjiang är en mycket lovande region, och många nya överraskningar väntar i takt med att regeringens planer för den ekonomiska utvecklingen i regionen accelererar. Dess betydelse för BRI, den ekonomiska utvecklingen och freden i hela Eurasien kan inte underskattas.
”Det är ingen överdrift att hävda att Xinjiang kommer att bli Eurasiens nya ekonomiska mirakel.”
Den viktigaste lärdomen här är att det bara är genom att se verkligheten och utforska denna region och träffa dess folk som man kan förstå hur situationen här verkligen ser ut.
Även om min resa var kort, och jag skulle vilja åka tillbaka och se fler platser och träffa fler människor, är en resa till Xinjiang det första steget mot att undanröja alla tvetydigheter och missförstånd.
Xinjiang har dessutom ett unikt läge och passar utmärkt som modell för de fyra stora initiativ som president Xi Jinping har lanserat: BRI 2013, Global Development Initiative (GDI) 2021, Global Security Initiative (GSI) 2022 och Globel Civilization Initiative (GCI) 2023.
Dessutom fungerar Xinjiang som ett utmärkt exempel på den harmoniska samexistensen mellan Kinas fascinerande 56 etniska grupper som tillsammans strävar efter att uppnå 2049 års mål om att ”bygga ett modernt socialistiskt land som är välmående, starkt, demokratiskt, kulturellt avancerat, harmoniskt och vackert” och uppnå ”nationens föryngring”.
Xinjiang har sedan länge passerat stadiet av stabilisering och upprättande av fred och säkerhet och går nu in i ett nytt skede. Dess isolerade geografiska läge har förvandlats till en stor fördel för hela Kina tack vare BRI.
Den etniska mångfalden har förvandlats från en potentiell källa till splittring och separatism till en källa till nationellt kulturellt berikande och till enhet för hela nationen med alla dess etniska grupper.
All denna utveckling, som är föga känd utanför Kina och som tyvärr skyms av dimman av geopolitiskt motiverade berättelser om denna region, var en verklig ögonöppnare även för en person som jag, som trodde att han hade en närmare inblick i utvecklingen i Xinjiang och Kina än genomsnittspersonen.
Det jag lägger fram här är något grundläggande information som har bekräftats av mina egna resor i regionen, men enbart ord gör inte rättvisa åt den verkliga situationen. Därför kommer jag att komplettera mina skriftliga rapporter med omfattande videomaterial som ger en mer optisk känsla och för tittaren närmare verkligheten. Dessa kan ses på YouTube-kanalen och X.com-kontona för Belt and Road Institute i Sverige.
I en kommande artikel kommer jag att diskutera frågor om säkerhet, religion och kultur i Xinjiang, inklusive anklagelserna om förtryck av kulturella och religiösa rättigheter för etniska minoriteter som uigurerna.
Text: Hussein Askary, Brix Sweden, som är medförfattare till boken ”Extending the New Silk Road to West Asia and Africa”
