Islamisk integration i Kina innebär att Islam och moskéer anpassas till Kinas värdegrund och arkitektur

Kina anklagas i Västmedier för ”tillslag” mot muslimer, men NewsVoice analys efter en resa till Kinas mest islamiska region, Xinjiang, visar att Kina snarare integrerat Islam i en svår balansgång mellan hänsynstaganden mot det kinesiska folket och religiösa utövare.

Muslimer som folkgrupp i Kina utgör en minoritet bestående av 20 miljoner människor i en population av 1,4 miljarder. Kinesiska forskare anser att islam introducerades i Kina år 651 efter Kristus. Sedan dess har Islam varit en integrerad del av det religiösa utövandet vid sidan av andra religioner i Kina och det återspeglas i antalet moskéer i landet och deras höga åldrar.

I Beijing finns över 70 moskéer och Beijing Islamic Association rår över muslimernas intressen i huvudstaden. Niujie-moskén i Beijing byggdes redan år 996, för över 1000 år sedan.

I Kina anses det viktigt att moskéer anpassas till kinesiska värderingar och kinesisk arkitektur. Till skillnad från moskéer i Mellanöstern är därför kinesiska moskéer i dag ofta byggda (och ombyggda) i en kinesisk arkitektonisk stil. Andingmen-moskén i Dongcheng-distriktet i Bejing är ett exempel på en integration av både kinesisk och arabisk arkitekturstil.

Dongsi-moskén består av tre sammanhängande kvadranter. Taken på de olika byggnaderna i moskén är som på kinesiska tempel, medan minareten är i kinesisk paviljongstil.

NewsVoice besökte nyligen Shaanxi Grand Mosque i Yining där huvudbyggnadens arkitektur också följer det traditionella asiatiska och kinesiska tänkandet. Himlen representeras med runda former medan jorden är fyrkantig, förklarar Imam Ma Jirong för en skara journalister från 16 länder.

Utländska källor som Financial Times har uppmärksammat att den arkitektoniska ”kina-anpassningen” av moskéer i Kina kraftigt ökat åren 2018-2022 och tidningen kallar detta för ”crack down on Islam” det vill säga ”ett tillslag mot Islam”, men enligt det kinesiska perspektivet handlar det om att Islam integreras och anpassas till den kinesiska värdegrunden och kulturen.

Financial Times tar dessa fysiska byggnadsförändringar som ”bevis” på att Islam är förtyckt i Kina, men enligt Kinas policy har alla religioner och religiösa utövare ett existensberättigande och de får därför regeringens stöd. Kinas ledning ser dock med stort allvar på religiös fanatism och extremism, vilket kan innebära terrorism och attacker mot samhället.

Man kan därför säga att fri islamsk utövning i Kina delvis är villkorad. Islam får inte inta en expansiv och erövrande karaktär, som skjuter undan kinesiska traditioner och livsstilar. Islam får definitivt inte bli våldsam, separatistisk eller extrem. Islam betyder etymologiskt fred och det ledordet ska vara centralt för alla muslimer i Kina, enligt kinesiskt tänkande.

Global Times skriver att ritualen med böneutrop inte är förbjuden och muslimer är ”fria att utöva sin religion i hela Kina”, men minaretutropning är begränsad i Kina eftersom lokalbefolkningarna runt moskéerna ofta anser att kallelserna till bön är störande.

Kinas ledning vet också att böneutrop kan markera islamisk auktoritet, att Islam som religion råder över andra trosuppfattningar, en slags ”revirmarkering”. Det accepteras inte i Kina.

Situationen i Kina kan jämföras med den i Sverige där religiösa budskap från byggnader tidigare inte har förekommit i Sveriges historia, men sedan 2013 har muslimska böneutrop börjat ropas ut i till exempel den islamska förorten Fittja. Andra moskéer har även ansökt om rätten att få utföra böneutrop givet att man håller utropen under en viss kommunal decibelnivå.

I Sverige blossar det regelbundet upp debatter om Islam och böneutrop i Sverige. I Sverige förekommer även koranbränningar. Detta har splittrat Sverige och delat in den svenska populationen i olika stridande parter där de mest bullriga parterna är troende muslimer, icke-troende och sekulära politiker, som inte kan komma överens.

Partiet Kristdemokraterna i Sverige har vid flera tillfällen (bla i en motion från 2023) föreslagit ett nationellt förbud mot böneutrop, men motionen fick avslag 2024 av den svenska regeringen. Förklaringen är att hela 10 procent av Sveriges befolkning är muslimer och kan utgöra en  expanderande religiös dominans, vilket oroar många. I Kina är siffran endast 1,4 procent.

Islamisk extremism har vi i Väst sett många exempel på i form av terroristattacker, även i Sverige, tex fallet Rakhmat Akilov, men det bör tilläggas att Akilov själv motiverade attacken med att han anser att Sverige medverkat till bombningar i Mellanöstern.

Islamisk integration i Kina

I Kina har ledningen i hög grad lyckats stävja religiöst motiverad extremism och även hänsynslös religiös expansion. Kina försöker alltså gå en balansgång mellan Kinas inre kulturella behov och integrationen av främmande religioner. För att lyckas med det krävs kulturutbyten.

”Den arkitektoniska stilen på moskéerna i Kina är ett resultat av kulturutbytet mellan Kina och de arabiska länderna”, säger Feng Jinyuan, forskare vid Institute of World Religions vid Chinese Academy of Social Sciences i en artikel i China Daily.

År 1980 arrangerade Kinas ledning en nationell konferens för fem religiösa grupper. Kinas islamiska förbund, Katolska patriotiska förbundet, Kinesiska taoistförbundet, Patriotiska rörelsen för tre självstyren och Kinas buddhistiska förbund deltog. Syftet var integration.

Enligt en beräkning från 2008 fanns det  uppskattningsvis 250.000 muslimer i Pekingområdet. De flesta tillhör Hui-minoriteten, fortsätter China Daily.

Beijing Islamic Association uppger att det fanns 146 moskéer i Beijing före 1958, men under antihögerrörelsen i slutet av 1950-talet stängdes de flesta moskéerna och under den kinesiska kulturrevolutionen (1966-76) var det bara Dongsi-moskén som hölls öppen för utlänningar.

Under kulturrevolutionen förtrycktes gamla seder och bruk, både kinesiska och utländska kulturyttringar som Islam och till och med kinesiskt traditionellt bågskytte, som två exempel. I Niujie-moskén vittnar trasiga stentavlor om de extrema åtgärder som vidtogs mot Islam under den här tiden, fortsätter China Daily.

”Det var först efter år 1978 som islam började återupplivas i Kina, tillsammans med andra religioner. På 1980-talet återuppbyggdes och återöppnades moskéer. Utbildningen av imamer återupptogs, inte bara i moskéerna utan också i nyetablerade islamiska institut runt om i Kina.”

Liu Kejie, som tidigare var vice ordförande i Beijing Islamic Association och imam vid Dongsi-moskén säger till China Daily:

”Till skillnad från äldre imamer som fick en traditionell islamisk utbildning i moskéer är dagens unga imamer oftast utexaminerade från formella islamiska institut”, säger han.

”Unga imamer kanske inte är lika avancerade i religiösa studier som den äldre generationen, men vi har vanligtvis ett bredare perspektiv och är bra på att relatera till det moderna livet i våra predikningar.”

Islam fick först fäste i Kinas södra städer Quanzhou och Guangzhou, men växte kraftigt i Beijing efter att staden blivit huvudstad under Yuandynastin (1271-1368), förklarar China Daily.

”När Djingis Khan förde sin armé västerut tillfångatog han många arabiska, persiska och centralasiatiska folk och förde dem till Kina. Dessa människor stannade kvar i Kina och gifte sig med Han- och mongolfolken. Deras ättlingar blev dagens etniska minoritet Hui”.

Källor och relaterat

• China Daily: A call to prayer at Beijing’s mosques
• China.org: A call to prayer at Beijing’s mosques
• NewsVoice:  Shaanxis stora moské – en levande kulturskatt i Xinjiang
• The Guardian: Last major Arabic-style mosque in China loses its domes
• Financial Times: China’s mosques
• Wikipedia: minaret
• #Islamisk integration