”Europa är en åldrande välfärdskontinent med stora statsskulder, stagnerande ekonomier och som spenderar ofantliga summor på den så kallade gröna omställningen. Samtidigt dränks kontinenten i byråkrati från Bryssel”, skriver LO Landin i denna krönika om ”museet” Europa.
Fram till slutet av 1400-talet var Europa inte ledande i världen. Sedan inträffade två avgörande kulturrevolutioner – den italienska renässansen och den tyska protestantismen. Renässansen ledde till fantastiska tekniska och vetenskapliga framsteg.
Den reformeradfe kristna kyrkan lärde människor att läsa, analfabetismen försvann och de kristna värderingarna skapade ett antal framgångsrika nationalstater – Sachsen i Tyskland, Cromwells England och Gustav den andre Adolfs Sverige med starka och effektiva samhällskontrakt.
Mellan år 1500 och 1900 erövrade européerna (inklusive Ryssland) nästan hela den utomeuropeiska världen och det område i Amerika som senare blev USA. Praktiskt alla länder utanför Europa koloniserade. De få som förblev självständiga var Siam (Thailand), Tonga, Etiopien (förutom några år under andra världskriget), Japan och i viss mån Kina.
Vändpunkten kom när européerna började uppleva sig själva som övermänniskor, som det utvalda folket. Högmod går före fall är en gammal kristen visdom. I högmod glömdes de tio budorden och särskilt det första på vilket de andra vilar och som lyder: ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig”.
Budordet betyder att du ska försvara din kultur varur följer att hedra din fader och moder, inte ljuga, inte stjäla, inte begå äktenskapsbrott, inte döda och så vidare. En sann kristen tar dessutom sedan dit man kommer. Numera tar européerna istället de seder som kommer.
Under 1900-talet har det moraliska förfallet gjort att det snart inte finns några europeiska nationalstater kvar. Definitionen på en nationalstat är att staten har kontroll över sitt territorium.
Européerna kan inte längre försvara sin kultur. Polens premiärminister Donald Tusk har sammanfattat läget såhär:
”500 miljoner européer ber 300 miljoner amerikaner att försvara dem mot 140 miljoner ryssar”.
Angela Merkel, Tysklands tidigare förbundskansler, brukade säga:
”Europa står för 7 procent av världens befolkning, 25 procent av dess BNP, men 50 procent av hela världens välfärdskostnader.”
Europa är en åldrande välfärdskontinent med stora statsskulder, stagnerande ekonomier och som spenderar ofantliga summor på den så kallade gröna omställningen. Samtidigt dränks kontinenten i byråkrati från Bryssel. Det sägs att ”USA uppfinner, Kina kopierar, och Europa reglerar.”
Europas egocentriska attityd kraschade den 14 februari 2025 vid en säkerhetskonferens i München, där stats- och regeringschefer samt företrädare för organisationer som EU och NATO deltog. Där läste USA:s vicepresident J.D. Vance (talet) lusen av de europeiska ledarna. Talet väntades handla om kriget i Ukraina, men kom i stället att handla om ”hotet inifrån”.
”Europa backar från några av sina mest fundamentala värderingar, som man delar med USA,” sa Vance.
Det kontroversiella var att Vance inte såg Ryssland och Kina som de största hoten mot Europa, utan snarare européernas egen arrogans, odemokratiska styre och den omfattande islamiska massinvandringen.
Men kännetecknande för Europas kris är ledarskapets totala brist på självinsikt, påhejade av Europas media som fortsätter att lugna sina befolkningar med falska förhoppningar om att ekonomin är starkare än konkurrenternas och att tryggheten har ökat med ett stärkt NATO.
Ekonomin jämförs med BNP (bruttonationalprodukten), som mäter en ekonomi, där pengarna skapas genom skulder och fiktiva värden som t.ex. varumärken, samtidigt som produktiviteten är låg, energipriserna skyhöga och ländernas försörjningsgrad minskar, när landsbygden utarmas.
Europas bönder protesterar. Mäter man istället ekonomin i PPP (Purchasing Power Parity) eller översatt ”vad får du för pengarna”, hamnar européerna längre ner på listan.
Ledarnas arrogans och västmedias ständiga hatkampanjer mot ryssar och kineser, gör Europa oförmöget att förstå, varför USA förhandlar direkt med Ryssland och Kina utan Europa. När stormakterna har gjort upp med varandra om dina intressesfärer kanske det blir lite tid över att tala med ett marginaliserat Europa.
Text: Lars-Olof (LO) Landin, läs mer om Hoten mot vår kultur och frihet på Kreaprenörs hemsida
