NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
DEBATT. Är man oskyldig när en domstol har frikänt för brott? Svaret på den frågan är ett entydigt ja. En misstänkt ska betraktas som oskyldig för brott till dess att en domstol genom fällande dom, som tillika vunnit laga kraft, fastställt hans eller hennes skuld. Detta följer av oskuldspresumtionen.
Text: Bodil Borison, fd chefsåklagare numera senior konsult (Borison Consulting) | Artikeln har tidigare publicerats i Dagens Juridik 2013-12-09
Oskuldspresumtionen kommer till uttryck i artikel 6 p 2 i Europakonventionen. Principen har tidigare följt av allmänna rättsgrundsatser men utgör sedan den 1 januari 1995 svensk lag i och med att Sverige förklarat att Europakonventionen utgör svensk lag.
I praktiken innebär principen bland annat att åklagaren har bevisbördan för den misstänktes skuld. Åklagaren har att bevisa att den misstänkte är skyldig och åklagaren har till uppgift att inför domstolen lägga fram alla de bevis som utgör grunden för sitt påstående om brott. Det innebär alltså att den misstänkte inte har en skyldighet att bevisa sin oskuld.
Principen innebär också att man inte under förundersökningen ska behandla den misstänkte som om han/hon vore skyldig. Detta gäller såväl domstol som åklagare och polis.
Under förundersökningen arbetar man med olika misstankegrader vad gäller misstanken om brott såsom skälig misstanke, sannolika skäl och tillräckliga skäl. Även om detta anger den misstänktes grad av ansvar för aktuell gärning/brott , är detta variabler, som ligger till grund bland annat för användande av olika tvångsmedel såsom anhållande, häktning , hemliga tvångsmedel m.m.
Förundersökningen styrs av olika principer. En viktig sådan är objektivitetsprincipen, som kommer till uttryck i 23 kap 4 § rättegångsbalken men även i 1 kap 9 § regeringsformen. Den innebär att det som talar för och det som talar emot att den misstänkte ska/kan anses skyldig till ett visst brott ska utredas och beaktas.
Utredningen ska även ge uttryck för alternativa förklaringar till att den misstänkte kan vara skyldig eller icke skyldig. Alla dessa åtgärder ska redovisas i utredningen, antingen i förundersökningsprotokollet om det är av betydelse för åtalet, men även på annat sätt. Ansvaret åvilar förundersökningsledaren.
En annan viktig princip för utredningen är den misstänktes rätt till insyn. Han/hon har rätt att ta del av ALLT som förevarit under förundersökningen, även det som inte redovisas i förundersökningsprotokollet. Den misstänkte ska härigenom ges en möjlighet att själv kunna bedöma materialet, åberopa ny bevisning och kunna förebereda sig inför en eventuellt kommande rättegång. Åtal får inte heller beslutas innan den misstänkte sålunda fått ta del av materialet och beretts skäligt rådrum till sin genomgång. (23 kap 18 § rättegångsbalken)
Inför domstolen har åklagaren en plikt att upplysa rätten om vad som förevarit under förundersökningen. Jag vågar påstå att åklagarens sanningsplikt sträcker sig så långt att han/hon är skyldig att redovisa samtliga omständigheter, som ligger till grund för åtalet, både de som talar för och de som talar emot. Här kan måhända uppfattningarna vara delade. Emellertid har åklagaren en skyldighet att klaga eller begära resning till förmån för den tilltalade. I detta ligger att åklagarens objektivitetsplikt sträcker sig ganska långt.
För att fäst blickarna på det så kallade Quick-fallet är jag inte så insatt att jag kan ha någon uppfattning om målet i sig. Däremot kan jag konstatera att Quick/Bergwall genom åtta domar blivit frikänd från de brott han åtalats för. Det finns ingen lagakraftägande dom, som säger att han är skyldig. Han är oskyldig och ingenting annat kan göras gällande. Att påstå någonting annat vore ohemult.
Hur skulle vårt samhälle se ut om vi inte skulle ha tilltro till våra dömande instanser? Kalle har varit åtalad för skattebrott men blivit frikänd. Om man inte skulle betrakta honom som oskyldig i detta läge ger man möjlighet till lösa spekulationer hos skatteverket, arbetsgivare, långivare, företagare och andra som Kalle kommer i kontakt med och är beroende av. Så är våra system inte uppbyggda.
Text: Bodil Borison, fd chefsåklagare numera senior konsult (Borison Consulting)
