DEBATT. Världen är på väg in i en depression, som sannolikt förvärras av den sviktande framtidstro som ”klimatrevolutionen” skapar. En snabbt växande skara vetenskapsmän ifrågasätter dock klimatlarmen. Om de har rätt väntar ett andra steg i den ekonomiska kraschen när klimatbubblan spricker.
Text: Lars Bern (Antropocene) | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2009-01-28
Scenarier från FN:s klimatpanel IPCC rörande framtidens klimat och domedagsprofetior från Al Gore, James Hansen m.fl. har framkallat en masspsykos typ ”kulturrevolutionen” i hela västvärlden. Enligt NE definieras masspsykos som en påverkan på en stor grupp människor, som sätter omdömet och den kritiska blicken ur spel. Påverkan syftar till att ändra människors åsikter, attityder eller beteende och är mer känslomässig än saklig. Tekniken som användes av Mao under kulturrevolutionen, använder även Al Gore i sin Oscars-belönade film ”En obekväm sanning”, som i den här revolutionen motsvarar Maos lilla röda. Filmen har vid en domstolsgranskning befunnits innehålla ett stort antal osanna påståenden.
Gore har med framgång lyckats skapa en föreställning, om att det råder vetenskaplig enighet om att vi går mot en klimatkatastrof till följd av mänsklighetens utsläpp av växthusgasen koldioxid, den s.k. AGW-hypotesen. För detta har han tilldelats Nobels fredspris av Norska folketinget. Flertalet politiker, byråkrater, NGO och större medieföretag i väst samt några företagsledare har okritiskt anammat det enkla budskapet. Man låter fantasiscenarier byggda på den obevisade AGW-hypotesen styra investeringar, politik och retorik. Precis som under kulturrevolutionen försvarar man sin uppfattning med stor intolerans mot dem som har en annan övertygelse.
Det har nu uppstått ett problem. Vetenskapssamhället börjar komma till insikt om att man är utnyttjad som alibi för en desinformationskampanj utan tidigare motstycke. Häromdagen hoppade en ledande NASA forskare av och menade att alarmisten Hansen hade skämt ut NASA. Påståenden om att vetenskapen står enig bakom AGW-hypotesen är desinformation.
IPCC:s faktainsamling har gått till så att man i huvudsak letat efter forskningsarbeten som i någon bemärkelse underbygger en del av hypotesen om en mänsklig klimatpåverkan. Alarmisterna har därur dragit förment vetenskapliga slutsatser. Att på detta sätt utgå från det som skall bevisas, är ett avsteg från vedertagen forskningsmetodik. Den stora mängd forskningsarbeten som visar på andra förklaringar till observerade klimatförändringar, har IPCC inte haft något incitament att granska.
En närmare kontroll av vetenskapen bakom IPCC visar, att de vetenskapsmän som medverkat till de sammanfattande slutsatserna inte kan räknas i tusentals utan snarare rör sig om något hundratal. Många av de forskare som det refereras till vill inte längre kännas vid stödet till IPCC. Bland forskare i naturvetenskaper med bäring på den tvärvetenskapliga klimatforskningen, träder allt fler fram och anmäler en avvikande övertygelse, trots att man löper risken att bli förlöjligad och till och med få problem i sin forskarkarriär. Klimatforskare med en avvikande åsikt vågar inte yttra sig.
Eftersom de stora medierna valt att bara rapportera nyheter som avspeglar ett stöd för klimatrevolutionens teser, har reaktionerna i den vetenskapliga världen till en början inte nått ut till allmänheten. En konsekvens av medias ensidiga rapportering är dock att allmänheten fattat misstanke och börjat söka information på annat håll. Resultatet har varit en dramatiskt ökad betydelse för Internet som förmedlare av nyheter. I USA gick, av bl.a. denna anledning, Internet förbi dagstidningarna som nyhetskälla förra året. Inom ett till två år kommer Internet även att passera TV. De traditionella medierna är, i sin iver att försvara klimatrevolutionen, på väg att slå krokben för sig själva.
En annan oroande iakttagelse är att många stora välrenommerade företag och organisationer låter sig dras med i masspsykosen. Man verkar helt bortse från risken att AGW som grund för verksamheten kan visa sig helt värdelös. Precis som alla som togs med byxorna nere av subprime-lånekrisen, ställer man inte de grundläggande frågorna:
Vad händer om det visar sig att ökad koldioxidhalt saknar betydelse för klimatet?
Vad händer när allmänheten får klart för sig att AGW-hypotesen saknar vetenskaplig grund?
Vad händer den dag det dyker upp en ledare som likt Deng Xiaoping avblåser klimatrevolutionen?
I dagens hårda ekonomiska verklighet kommer en rad ekonomiska styrmedel då att försvinna över en natt. Utsläppsrätter såväl som massiva investeringar i reduktion av koldioxidutsläpp blir snabbt värdelösa. Karriärer, företag och banker riskerar att bli ruinerade. Regeringar blir förlöjligade, tidningar tappar sina läsare och miljörörelsen tappar decennier av uppbyggt förtroendekapital.
Situationen är speciellt allvarlig eftersom världen är på väg in i en depression, som till viss del kan ha triggats av den svikande framtidstro som falsklarmen skapat. Vi efterlyser fler politiska ledare som president Vaclav Klaus i Tjeckien. Trots att han på typiskt kulturrevolutionsmaner blivit offentligt hånad av EU-parlamentariker, har han haft ryggrad att protestera.
Det krävs en förutsättningslös vetenskaplig analys av klimatfrågan som inte bara görs av tvärvetenskapare med lösa modellbyggen, utan även av forskare inom grundläggande empiriska vetenskaper. Den analysen måste göras snabbt, innan klimatbubblan spricker mitt i den ekonomiska krisen.
Text: Lars Bern (The Climate Scam bloggen fd företagsledare), Maggie Thauersköld (Ek kand Teknologie doktor)
