NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Boken om bombmannen är en övertygande redogörelse för hur det svenska samhället genom sitt agerande bidrar till att putta välfungerande medborgare över kanten och måla in dem i ett hörn – tills den drabbade inte ser någon annan lösning än hämnd på systemet.
Text: Patrik Nyberg | Recensionen är ursprungligen publicerad 2014-09-19.
Lars Tingström var en djupt kristen man. En medelsvensson som framlevde sitt liv utan några större avtryck på omgivningen. 1971 började skattemyndigheten granska en båtförsäljning som Tingström gjort. Utredarnas uppfattning var att Tingström inte redovisat reavinst. De satte in stora resurser för att driva in pengarna, men det skulle några år senare visa sig att tjänstemännen gjort en felbedömning och att Tingström haft rätt i skattetvisten. Men då var det för sent; då var han redan Bombmannen.
Författarnas hemsida: Ebervallsamuelson.se
1974 var skattemyndigheten klar med ärendet och taxerade felaktigt Tingström för att ha gjort en vinst vid båtförsäljningen. Först sju år senare gav Regeringsrätten honom rätt och undanröjde skatten. Vid denna tid satt Tingström på Kumla med Christer Pettersson. De båda kom fram till att om Tingström inte blivit utsatt för rättsövergreppet 1974, så hade han aldrig blivit Bombmannen.
Tingströms hat mot myndigheter osar från de brev han skrev till allt och alla. Till en volontär i Röda Korset skrev han: ”Du ska veta att staten har gjort ett djävligt stor misstag när dom har med maktmissbruk satt fel person i fängelse, tro inte att staten kommer att bli ostraffad. Hoppas att det inte skall behövas bli så grymt att det kommer in i kommande historieböcker. Det är tydligen många byråkratdjävlar som inte vet att dom leker med en djävulsk död.”
Anledningen till att Tingström satt på Kumla var att han 1979 dömdes för att ha skickat en brevbomb till en företagare som lurat honom och andra personer på pengar. Åklagare i målet var Sigurd Dencker som under processen inledde en relation med Tingströms fästmö. Något Tingström avslöjade genom att avlyssna fästmöns telefon. Detta förstärkte bombmannens hat mot myndigheterna och rättsväsendet.
1982 sprängdes Denckers villa i Nacka och dotterns pojkvän omkom. 1983 skedde ett bombattentat mot skatteskrapan i Stockholm och en person dog. Kronofogdemyndigheten i Nacka utsattes samma år för ett sprängattentat. Tingström fälldes aldrig för sprängningen av skatteskrapan och frikändes 1990 för brevbomben 1977. Möjligen var Tingström oskyldig till brevbomben som placerade honom på Kumla. Hans reaktion på att frias i brevbombsmålet var att ”hade jag fått den här domen för tio år sedan hade Palme levt i dag”.
Ebervall/Samuelson redogör i boken Bombmannens testamente på ett förtjänstfullt sätt för bombmannens relation till Christer Pettersson. Pettersson var Tingströms livvakt och stort utrymme ges även till advokat Pelle Svensson som hädar att Tingström erkänt att han beordrade mordet på Palme. Det finns väldigt många uppfattningar om vem som mördade landets statsminister. För min del anser jag att denna bok tillför en viktig pusselbit. Bombmannen som beställare av Palmemordet är en plausibel förklaring till motivet för mordet. Hans Palmehat var gränslöst.
Christer Pettersson lyckades efter mordet slå i journalister och allmänhet att han var socialdemokrat och Palmevän. Det är en tillrättalagd bild, milt sagt. Som läsare känner man sorg när man tar del av Tingströms öde. Krossad av skattemyndigheten för en felaktig bedömning. Bedragen av fästmön som får ihop det med åklagaren i målet mot honom.
Man ska givetvis inte förringa vad Tingström gjorde och om han beordrade sin bäste vän att mörda Olof Palme så är det utan jämförelse det mest fruktansvärda dåd han begick i sin rättshaveristiska kamp mot myndigheter, men vi får heller inte glömma att det är något i det svenska systemet som krossar den enskilda individen och i en del fall, som Tingströms, driver honom till vanvettets rand.
De slutsatser han och andra i hans situation drar är att det inte går att få upprättelse mot en myndighetsmur som är helt ogenomtränglig för nyktra argument.
Text: Patrik Nyberg
Fotnot: Bombmannen Lars Tingström dog 1993 och Christer Pettersson 2004.
