Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en 
GEOEKONOMI. Toppekonomen Klas Eklund tror att coronakrisen kan bromsa globaliseringen, att nationalstater bli starkare samtidigt som Staten tar kontrollen över ekonomin, enligt en intervju i fPlus. Eklund tror även att AI och 5G får mer betydelse för att klara ökad robotisering och automatisering.
Text: Torbjörn Sassersson
Klas Eklund har en lång meritlista. Han är seniorekonomt på Mannheimer Swartling och innan det var Eklund känd på både politisk och finansiell toppnivå. Han var planeringschef i finansdepartementet under Kjell-Olof Feldt på 1980-talet och därefter bla rådgivare till Olof Palme och Ingvar Carlsson samt även ekonom på SEB.
Klas Eklund säger att globaliseringen var på tillbakagång redan innan coronakrisen bla beroende på att Kina klev in på världsmarknaden som “världens verkstad”. Digitaliseringen kom och kapitalmarknader internationaliserades snabbt.
Eklund och hans kollegor menar att pandemin i grunden förändrar den globaliserade produktionskedjan. Företag inser hur att produktionsleden är mycket sårbara eftersom det ofta finns ett beroende av underleverantörer i flera led.
AI och 5G
Efter finanskrisen 2008 har världshandeln tillväxt långsammare och bankerna har dragit sig tillbaka till sina ursprungliga nationella marknader. Sedan har vi handelskriget mellan USA och Kina där 5G fått stort fokus.
“Den egentliga rivaliteten mellan Kina och USA handlar heller inte om tullar utan om kontrollen över morgondagens AI och 5G, där Kina driver en väldigt aktiv näringspolitik och trycker in pengar i utvalda branscher och USA slår tillbaka och blockerar kinesiska direktinvesteringar. Världen håller på att delas upp i två konkurrerande system för framtida teknik och det kommer att tvinga ett stort antal företag att välja sida framöver”, säger Eklund till fPlus.
De regionala och nationella marknaderna blir viktigare
En trend är att USA fått kalla fötter i Kina och inte längre vill ha produktionen där. Över tid kommer andra länder att bli mer intressanta som “verkstäder”, menar Eklund. Dessa trender har fått rejäl skjuts av coronakrisen, trender som snabbt och brutalt slagit sönder de globala värdekedjorna.
Klas Eklund menar även att nationalstaterna kommer att bli starkare genom att dessa kommer att försöka öka sin motståndskraft vid oförutsedda händelser. Länder kommer att satsa på nationell beredskap och företag drar in sina produktionskedjor närmare hemmamarknaderna. Denna process understöds redan tex i USA av Donald Trumps skattesänkningar.
Världen får tre stora centra: Nordamerika, Europa och Sydost- och Ostasien med regionaliserad handel. Det borgar för ökad stabilitet, men även dyrare produktion.
Detta leder sannolikt till ökad robotisering, automatisering (och ett 5G- och AI-beroende, red anm) och andra tekniska lösningar för att sänka arbetskraftskostnaden, enligt Eklund. Han tror också att vi kommer att resa mindre, kommunicera mer digitalt och bli mer benägna att distansarbeta.
Klas Eklund tror även på “Statens återkomst”. Staten får stå som garant för företagens trygghet med hjälp av stora “krockkuddar”.
“Staten kommer att få ägarandelar i ett antal företag, ha fordringar både på företag och banker vilket innebär ett ökat politiskt och ekonomiskt inflytande”, säger Eklund.
Eklund betonar att detta endast är prognoser:
“Jag vill understryka att det här är en prognos, inte en önskan eller en varning. Jag lägger inte någon värdering i detta”, säger han till fPlus.
The Economic Confidence Model
Eklunds prognos kan associeras till Martin Armstrongs The Economic Confidence Model som förutspår att den kapitalistiska epoken når sin kulmen, men även början på ett slut, runt år 2037. Idag sker en extrem ökning av de privata makternas kontroll i världen, vad som populärt kallas för globaliseringen, en privatisering av allt i samhället, men utvecklingen kulminerar redan år 2033, tror Armstrong, som byggt upp sin model på historiska data.
Armstrong säger att vi nu är inne i en avgörande våg. Vad som kommer ut av denna utveckling är antingen verklig demokrati eller ett företagsstyrt diktatursamhälle.
Om historiska data upprepar sig utefter tidigare trender kommer superkapitalismen att kollapsa runt år 2032-37, enligt Armstrongs modell, för att därefter gå över i en ”public period” (Staten) där förhoppningsvis människors intressen sätts före kapitalisternas.
Text: Torbjörn Sassersson
Det blir spännande när Eklund skall övertyga sina trogna skattefinansierade socialistiska tjänstemän att producera livsmedel till det svenska folket. De skall ju ersätta bonden och skogsmannens ÖGA. Men samma socialister har ju sedan länge fördrivit våra ungdomar från landsbygden. Hur hade han tänkt att lösa det problemet utan ägande och förfoganderätt? Om det skulle lyckas Eklund att skaffa arbetstillfällen i branschen, vem skall bestämma PRISET för utfört arbete?
Det värsta är att Eklund tror att bara det finns trogna och lydiga skattefinansierade tjänstemän kan man producera hur mycket livsmedels som helst. Att socialisterna fördrivit alla våra ungdomar bort från landsbygden är naturligtvis inte hans eller deras ansvar, eller? Bondens ÖGA kommer socialisten aldrig att kunna ersätta.
Mats kristallklara analys av hur socialisterna avhänder svenska medborgare egendomsrätten blir förödande för Sveriges folk.
”Staten kommer att få ägarandelar i ett antal företag, ha fordringar både på företag och banker vilket innebär ett ökat politiskt och ekonomiskt inflytande”, säger Eklund.
Vad han beskriver är en kommandoekonomi mycket snarlik de kommandoekonomier som fascisterna i Italien och nazisterna Tyskland införde i mellankrigstiden. På svenska heter det funktionssocialism, ett uttryck som myntades Gunnar Adler Karlsson på 60-talet.
Det vill säga att staten låter det formella ägandet vara privat, men regelverk utformas så att staten bestämmer allt. Ingvar Carlsson bekräftade tidigt att det var en modell socialdemokraterna gillade. Det syns också sedan länge i praktisk svensk politik. Inte minst gäller det brukande av jord och skog, där äganderätten blivit närmast en nullitet.