Den 17 januari 2023 lade Estlands utrikesdepartement ett förslag med innebörden att landets militär, polis och kustbevakning skall ges rätten att på internationellt vatten stoppa, borda, inspektera och beslagta gods eller fartyg på väg till eller från den ryska hamnstaden S:t Petersburg.
Samtidigt som en anonym talesperson för Estlands regering nekar till att syftet med lagförslaget är att driva igenom EU:s sanktionspolitik, anser Alexander Lott, forskare vid norska centret för havsrätt vid Norges arktiska universitet, att detta faktiskt kan vara huvudskälet:[1]
”Absolut. Det här är huvudsakligen vad införandet av en ’avgränsande zon’ är till för.”
Syftet med den planerade angränsande zonen skulle alltså vara ett försök av Tallinn att inkräkta på den av FN-organet IMO upprättade tre sjömil breda (5.56 km) internationella farled som möjliggör fri sjötrafik från Rysslands fjärde största stad S:t Petersburg.
Författaren, föreläsaren och politikern Stefan Torssell (C & MP), tidigare sjökapten och anställd vid svenska sjöfartsverket:
”Om det är som så att Estland bestämmer sig för den här grejen så finns det ingen överdomstol vad jag känner till, för inom stater har man lagstiftning men mellan stater har man överenskommelser. Om Estland gör det här fula tilltaget, så har man rätten att göra det men argumenten är som en buse på skolgården.”
Torssell förklarar att i sund där avståndet mellan två länder är mindre än territorialvattengränsen om 12 sjömil (22.22 kilometer), dras istället en mittlinje på vilken sedan projiceras en tre sjömil bred zon som av IMO i London, International Maritime Organisation, förklarats vara internationellt vatten där fartyg från alla länder kan segla, utan rädsla för att behöva trakasseras av andra länders militär, polis eller kustbevakning.
Avståndet mellan Estland och Finland, där Finska viken är som trängst, är drygt 16 sjömil (ca 30 kilometer), vilket väckt farhågan att Estland planerar att använda det juridiska begreppet ’angränsade zon’ för att tränga in på den av IMO utlysta internationella farleden och där börja stoppa, borda, inspektera och beslagta gods och/eller fartyg på väg till eller från S:t Petersburg.
Kartbilden nedan illustrerar de olika termerna inre vatten (internal waters), territorialvatten (territorial waters), angränsande zon (contiguous zone), exklusiv ekonomisk zon (EEZ), samt det fria havet (high seas):
Tankekonstruktionen ’angränsande zon’, är relativt ny och uppfanns 1958.
Då fördelarna med att ha en angränsande zon som överlappar med redan existerande 200 sjömil (370 km) breda Exklusiva Ekonomiska Zoner (EEZ) inte varit helt uppenbar för världens länder, har det tagit tid att införliva begreppet i nationella lagstiftningar.[2]
USA gjorde det först 1999 och Sverige så sent som 2017.[3, 4]
Henning Witte, författare, föreläsare och under många år anhörigadvokat för de familjer vars nära och kära omkom i Estoniaförlisningen 1994:
”För mig låter det här helt knasigt. Det här har aldrig varit något problem tidigare.”
Det estländska förslaget erinrar Witte om tidigare försök av baltländerna att mobba, straffa, eller tjyvnypa Moskva:
”I somras ville Litauen stoppa trafik genom korridoren mellan det ryska fastlandet och enklaven Kaliningrad vid Östersjön. Också rent tokeri, men då gick EU-kommissionen till slut in och sade att nu får ni lungna ned er.”
Witte delar med sig av en annan händelse som kastar ljus över gapet mellan den ryssofobiska retoriken hos västerlandets politiska etablissemangen och vanliga människors uppfattning:
”En rapport för några månader sedan att folk i Litauen som inte fick ta bilen dit gick till fots över bron till Kaliningrad för där var det mycket billigare att handla mat.”
Vi kontaktade Peter Åkesson, jurist vid svenska kustbevakningen:
”Den ’angränsande zonen’ är en slags inre del av den ekonomiska zonen där huvudregeln är att om någon på fartyget gör sig skyldigt till något brottsligt så är det land vars flagga fartyget seglar under som har ansvaret, sedan finns det undantag. Vad man gör på ett utländskt fartyg inom den ekonomiska zonen, kanske misshandel eller så, är alltså inte Sveriges huvudvärk. Men om det handlar om fiske eller utsläpp då får svenska myndigheter ingripa.”
Med andra ord, om Pekka på det finskregistrerade fartyget ”suomalaisia sankareita” slår styrman på käften, när skeppet befinner sig 13 sjömil utanför svenska kusten, så är detta något som skall utredas av polisen i Helsingfors, inte i Stockholm.
Å andra sidan, om samma fartyg, 23 sjömil utanför kusten, tömmer oljetankarna har svenska kustbevakningen just fått ett uppdrag.
Vi frågar hur det fungerar vid politiska eller ekonomiska sanktioner, har ett land då rätt att ingripa utanför landets territorialvatten men inom dess ’angränsade zon’?
”Estland får inte ha strängare begränsningar och kan inte hitta på vilka bestämmelser som helst, men kanske är det möjligt med sanktioner. Man kallar i bland den här ’angränsande zonen’ som en ’poliszon’ där man får göra lite mer mot utländska fartyg än man annars får göra.”
Finska viken har i dag bara tre strandägare: Estland, Finland och Ryssland. Nu vill Estland aktivera konceptet ’angränsande zon’, för det förmodade syftet att ytterligare eskalera mot Ryssland.
Eller är det finska tjuvfiskare och nöjesdykare intresserade av gamla vrak Estlands utrikesminister Urmas Reinsalo oroar sig över?
Newsvoice fortsätter att bevaka frågan.
Text: Kristoffer Hell
Referenser och relaterat
- ERR News: Estonian foreign ministry wants to extend controlled maritime area
- UN Treaty Collection: Convention on the Territorial Sea and the Contiguous Zone
- UN: Contiguous Zone of the United States – Proclamation by the President of the United States of America, 2 September 1999
- Sveriges Riksdag: Lag (2017:1273) om Sveriges angränsande zon
