Människans integritet är en ytterst viktig faktor i samhället, och den har genom företeelser som terrorism, globalism och teknisk utveckling blivit ett politiskt hett ämne under 2000-talet. Begreppet har ett bredare innehåll än privatlivets okränkbarhet.
Det gäller även statens åtgärder mot individen eller krav på dennes beteende, som kan uppfattas som kränkande. Innebörden kan också allmänt gälla en persons uppförande, heder, ärlighet under vissa omständigheter.
Eftersom detta dock gäller dennes eget beteende, berörs det inte nedan, och inte heller tas integritetskränkningar utförda av privatpersoner upp. Uppmärksamheten fästs istället vid det offentligas – och främst statens – ingrepp i den personliga integriteten.
Det är då lätt att observera, att offentliga myndigheter inte sällan önskar ha möjlighet att just utföra kränkningar av individers rättigheter och integritet. EUs förslag om Chat Control 2.0 är ett aktuellt exempel (1), och där utgången ännu inte är klar.
En stats sätt att kränka medborgarnas privata och skyddade sfär och därmed deras integritet är åtskilliga. Det kan gälla många typer av offentliga ageranden men där användning av avancerad teknik blivit vanligare. Genom den elektroniska och kommunikationsmässiga revolutionen av vår vardag genom internet och nya elektroniska system och produkter har nya och ytterst betydande möjligheter öppnat sig för otillåten övervakning och kontroll av medborgarna. Nedan berörs vissa av dessa.
Kroppsinvasiva metoder
Utvecklingen av metoder och apparater/instrument, som till skillnad från vad som tidigare förekommit kan placeras inne i vår kropp, går nu snabbt. Inledningsvis avser dessa olika medicinska problem och gäller kontroll av sjukdomsförlopp och dylikt. Det elektroniska kroppsinvasiva sortimentet kommer dock att breddas, och en rad andra syften är då potentiellt möjliga.
Särskilt kritiska från integritetssynpunkt är användningar, som gäller kontroll av människans hjärna. Att på så sätt kunna få veta vad hon tänker är ytterst oroande. Att via ny teknologi därigenom även kunna påverka människors beteende är en explosivt allvarlig företeelse, vilken också varje land av människorättsliga och etiska skäl måste minutiöst övervaka och reglera. Berörda människors godkännanden är här alltid nödvändiga, men även de räcker inte för vissa syften.
Detta område är troligen också av stort intresse för organisationer (även EU), som arbetar för att inrätta helt nya statssystem, där länder förlorar sin självständighet. Eftersom motståndet inom nationalstaterna mot en sådan politik kan antas bli hårt och mycket långvarigt, behövs nya metoder att övervaka och påverka befolkningar.
Vid sidan av andra teknologier kan antas, att kretsar inom den globalistiska sfären även har ett intresse för den kontroll av människor, som teknologier gällande hjärnan kan erbjuda. Man kan här också förutse, att området teknologiskt kommer ha en särskilt snabb utveckling. Samtidigt är det medicinskt–tekniskt ytterst komplext och dessutom fyllt av etiska problem.
Det gäller ju implanterbara teknologier, som avser att påverka människans mentala funktioner. World Economic Forum (WEF) – en ledande organisation för globalistisk politik – är också en säljorganisation där bland annat ingår elektroniska och biotekniska teknikföretag inriktade på stater/offentliga kunder. Neuro- och bioteknologi är här ett högaktuellt område, och att omvandla människan med dessa syns vara ett mål för WEF.
Man önskar uppenbarligen ha människor på olika sätt ständigt uppkopplade till olika centrala elektroniska produkter, vilkas påverkan kan ”förbättra” människan. Man syns ha en transhumanistisk människosyn, där man hyllar en teknisk invasion av människans kropp och hjärna, vilket uppenbarligen lett till WEF-chefens egna tvivel på vad som i framtiden ä r en människa (2).
Så kallad smart teknologi och invasiva mikrochips kommer att alltmera integreras med våra kroppar för identifiering, information om kroppstillstånd och visst beteende samt lokalisering. Ingen vet när man på sådant vis enligt ovan blir förmögen att tolka människors tankar och i värsta fall påverka deras beteende.
Även om västdemokratierna kan på ett tillfredsställande sätt reglera ett så kritiskt område för forskning och utveckling som att inverka på mentala funktioner, är möjligheterna för mänsklig kontroll så uppenbara, att världens diktaturer kan förväntas att satsa nämnvärda belopp på denna typ av forskning. Anden har sluppit ur flaskan och kan aldrig mera tvingas tillbaka i den!
De mest avancerade forskningsrönen och utvecklingsprojekten kommer därför kanske inte att utföras i Väst. Lockelsen att eventuellt kunna styra vissa eller många människors beteende på detta vis är något, som världens auktoritära eller totalitära stater och diktaturer inte kan stå emot, och frestelsen att utforska områdets alla möjligheter torde vara enorm.
Att kartlägga befolkningars åsikter och agerande
Länder har idag de tekniska möjligheterna att kartlägga det allra mesta i personers privata liv. En mera utförlig bestämning av gränserna för människans integritet är därför önskvärd. Den första och viktigaste betydelsen gäller att individen har ett fullt legalt skydd för viktiga delar av sitt privatliv.
En annan innebörd gäller rätten att vara oberoende – att inte tvingas uppge sin självständighet och följa andras order. För många samhällsideologier är ett nämnvärt tvång under vissa omständigheter troligen helt acceptabelt och för några även eftersträvansvärt.
En person har rätten att i förhållande till offentliga myndigheter hemlighålla all personlig information/data om privatlivet eller annat i fysisk form eller uttryckt främst genom brev, mail, telefon, privata videos, chatter o dyl. Om vi tänker på dennes hem ska alla åsikter yppade där, vem man kommunicerar med samt annat innehåll i sådana utbyten vara – och är i många länder – skyddade från offentlig övervakning.
Detsamma gäller information man själv överlämnar till organisationer för exklusiv användning av dessa för vissa angivna syften. Även mycket information, som individen är tvungen att ge staten, är hemlig för andra, medan viss offentliggörs (exempelvis årlig inkomst).
Kärnan i försvaret av människans privata liv är just förbudet att på något sätt övervaka och kontrollera legalt agerande i hemmet samt personens där uttryckta erfarenheter och kunskap, hans värderingar, religion, åsikter, syn på och kommunikation med familj och andra.
Detta gäller till en del människans själ, i vilken finns moment och delar så känsliga och så heliga, att offentliganställdas kladdiga fingrar aldrig någonsin bör beröra dem.
I övrigt ska ingen övervakning ske beträffande vem medborgaren umgås och kommunicerar med och om vad, vad hon läser och ser, vilken information hon söker och tar del av, hur hon tänker och vad hon köper och konsumerar. Staten får heller inte ta del av sådan information från eller ge uppdrag åt en privat organisation att genomföra sådan kontroll av personer.
Något krav på åldersverifiering av personer (och därmed uppgivande av identitet) för tillgång till meddelandeappar till nätet ska inte finnas. Samtal på torget mellan individer har sin motsvarighet på det elektroniska torget. Man bör inte kräva identifiering för dessa vardagliga möten. Anonyma konton ska vara tillåtna, men privata aktörer på nätet kan ha sina regler.
Övervakningen av riktiga brottslingar leder till en anpassning i deras beteende, vilket delvis eliminerar effekten av vanlig övervakning. De övergår till andra kommunikationskanaler, vilka de nu är Darknet etc.
Att i detalj övervaka det staten kan – alla vanliga medborgare – får inte bli omvägen och alternativet till det svårare uppdraget: att utforma framgångsrika åtgärder och specifik övervakning av särskilda kriminella individer och grupper. Detta var ett grundfel gällande EUs Chat Control 2.0.
Sociala Värderingssystem
Att sammanställa information om en medborgare, som man kan insamla från många källor: kreditinstitut/banker, sjukvården, stat och kommun, andra företag samt organisationer, sociala media osv i syfte att producera någon form av personlig och social värdering av denne bör också vara helt otillåtet för offentliga organisationer.
Sociala värderingssystem såsom Kinas (3) ska vara otillåtna i västdemokratierna. Stat och kommun är medborgarnas tjänare och ska inte vara tillåtna att värdera den bestämmande allmänheten. Bara rättsväsendet och socialvården kan göra det avseende individer i viss snäv och bestämd utsträckning. Privata organisationers rätt att göra sådana allomfattande värderingar bör vara snävt begränsade.
Text: Dan Ahlmark, ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han publicerade tidigare boken ”Vakna upp dags att dö! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”. Han arbetar idag som medborgarjournalist.
Referenser
- Nya Dagbladet: EU visar vägen mot den digitala diktaturen
- Klaus Schwab sade år 2019: ”Ytterst kommer den fjärde industriella revolutionen att leda till en sammansmältning av våra fysiska, digitala och biologiska identiteter”. Se även hans bok: Schwab, Klaus (2016).The Fourth Industrial Revolution. World Economic Forum, Geneva.
- Nya Dagbladet: Kinas sociala värderingssystem – ett varnande exempel
