Vilka personer utgör ett hot mot samhället? Beträffande personer, som ska anses vara hot och därför bör övervakas utan hänsyn till personlig integritet, kommer antalet sådana troligen öka betydligt i framtiden. Det gäller kanske då inte bara terrorister (främst islamister), nazister mm.
Det kan finnas en politisk vilja att – om möjligt – även beteckna aktiva motståndare (som de till gårdagens Covidpolitik) som extremister och hot istället för att bara beteckna dem som okunniga, bråkmakare eller ansvarslösa människor.
Sannolikt är valet av beskrivning såsom ett hot delvis flytande och inte en konsekvens av en objektiv analys av faran. Istället är den avgörande frågan hur inflytelserika de aktuella aktörerna är.
Och motståndare till globalistisk politik allmänt inkl planerna att omforma EU till en federal statsorganisation, kan – ifall dessa motståndare når någon framgång – därför komma att beskrivas som extrema.
Inte bara kulturmarxister utan även mera konventionella politiker kan exempelvis börja beteckna vanlig nationalism såsom högerextremism, men det gäller då faktiskt åsikter, som var naturliga och helt accepterade i Sverige fram till början av seklet.
Myndigheterna kommer då kanske att använda ordet nationalister på sådant sätt, att man ger allmänheten intrycket av en förbindelse mellan det ordet och gårdagens fascister och nazister i Europa.
I vårt land är idag antalet riktiga nazister helt obetydligt och utan någon politisk vikt. Svenska nationalister av betydelse är främst personer och organisationer, som håller fast vid Sveriges oberoende dvs vår nationella suveränitet.
Att förbinda dessa personer med hundra år gamla totalitära ideologier skulle vara ett direkt angrepp på deras integritet i meningen heder och anständighet. Och detta utförs av skälet att minska motståndet mot globalistisk politik!
Att inkludera aktiva nationalister i gruppen, som ska övervakas i framtiden, ökar nog denna väsentligt. Ifall minst halva befolkningen ser med sympati på suveränitet, kommer troligen finnas många aktiva förespråkare, men elektronisk avlyssning och kartläggning, som enligt ovan är förbjuden avseende vanliga privatpersoner, kommer då att sättas in.
Genom att myndigheterna därvid även kartlägger ”misstänkta” individers hela personliga nätverk, vidgas kartläggningen.
Att påverka eller hindra befolkningars åsikter
Socialdemokratiska regeringar har i Sverige sedan 50-talet massivt försökt indoktrinera medborgarna. Det har skett genom alla de medel, över vilka den moderna staten förfogar utöver genomförandet av sin politik: offentliga media samt delvis även privata; skolan; vissa från påverkanssynpunkt viktiga fakulteter i den högre undervisningen, den offentliga förvaltningen med dess otaliga möjligheter at påverka, indirekt påverkan genom offentlig finansiering av olika privata aktiviteter osv.
En mera detaljerad bestämning av de många komponenterna återfinns här (1). Sverige har länge varit västdemokratiernas Östtyskland, där medborgarna påverkats av staten på ett osedvanligt sätt.
Massiv och långvarig indoktrinering genom statens försorg och på många sätt har inneburit – även om Sverige också har eller har haft många fria sektorer utan inflytande från det offentliga – en bred socialdemokratisk prägel på människors tänkande och formande av åsikter.
Staten har därmed orättfärdigt, systematiskt och långsiktigt ingripit i medborgarnas själsliv, vilket i sig är en kränkning av människors integritet.
Efter murens fall och socialdemokratins utnyttjande av postmodernismens samhälleliga yttringar (kulturmarxismen) som ersättning för de traditionella marxistiska delarna av sin ideologi, har därför nya moment ersatt gamla där.
Särskilt uppfinningen Politisk Korrekthet (PK) och Åsiktskorridoren (ÅK) kunde även förstärka den tidigare åsiktskontrollen. Den svenska statsideologins kärna idag har beskrivits som en brygd av multikulturalism, statsfeminism och klimatalarmism (2). Det finns väsentliga inslag av kulturmarxism i denna, och ideologin har fått genomslag på många offentliga områden (3).
Nya sätt för indoktrinering öppnades genom att exempelvis kräva deltagande av anställda inom den offentliga sektorn gällande påstått objektiva (egentligen kulturmarxistiska) kurser avseende feminism/genus, rasism mm.
Under täckmanteln av Jämställdhetsintegrering omskapas exempelvis högre utbildning och forskningsrådens verksamhet i enlighet med s k genusteori, som innehåller rent politiska, ovetenskapliga och kulturmarxistiska moment (3).
Forskning, som inte tar hänsyn till de politiska teser gällande genus, som introducerats, kommer inte att stödjas eller forskarna befordras. Klimatet är ett annat område för indoktrinering men har en annan bas än postmodernism.
Enbart på ett område som kulturpolitiken och gällande stödet till kulturella projekt såsom böcker, filmer, teaterföreställningar etc favoriseras projekt på politiska grunder.
Förhoppningsvis ändras detta offentliga åsiktsförtryck samt indoktrinering genom den s k borgerliga regeringen – men troligen inte.
Så den socialdemokratiska staten har påverkat svenskarna på otaliga sätt. Genom sitt inflytande i media och styrkan i PK och ÅK har oppositionella röster till stor del försvunnit i media, och borgerliga chefer har successivt minskat i den offentliga sektorn. Trohet mot socialdemokratin går före meritokrati.
Genom den akademiska utbildningen av unga sprids kulturmarxistiska åsikter alltmera in även i den privata sektorn och därmed i de stora företagen. Det har till exempel fått ett nämnvärt genomslag i dagens reklam och marknadsföring, vilket också har viss påverkan på medborgarna.
Som ett exempel på beteende- och ofta integritetspåverkande offentliga krav kan regler i Europa i samband med Covid-pandemin nämnas. I exempelvis Frankrike fanns i vissa områden begränsningar avseende hur man under pandemin fick gå ut, hur ofta, hur långt och hur länge man fick vara ute. Gifta fick inte gå ut såsom ett par.
Syftet för utevaron skulle vara godtagbart såsom att köpa mat, och man skulle gå till närmaste mataffär, och vissa gator var förbjudna. Personer, som var ute, skulle ha med sig ett skrivet dokument, vilket skulle innehålla namn, adress, klockslag, skäl för utevaron samt namnteckning. Missbruk beivrades genom i första hand ordentliga böter (4).
Att tvingas följa regler t ex masktvång, för vilka inget rationellt medicinskt underlag finns, kan ses som förödmjukande och en attack på individens rätt till självbestämmande ( självständighet). Sådant kränker klart medborgarens integritet.
Det är uppenbart, att världens regeringar i samband med pandemin upptäckte den oväntat djupgående psykologiska effekten på allmänheten av medicinska hot. Dessa påverkade omedelbart människors villighet att åtlyda även radikala statliga beslut om beteende (som ovan) inklusive sådana, för vilka inga sakliga underlag fanns.
Beteendet öppnar för möjligheten att passivisera och manipulera människor, och sådant kan locka politiker att fortsätta med en auktoritär politik. Frågan är om vi i framtiden därför kommer att få möta andra ”överhängande” hot, som leder till liknande effekter och ingrepp i människors handlingsfrihet. WHO utmålar naturligtvis också riskerna för nya pandemihot.
Att kontrollera människors rörelser
Ett mål, som alltid varit av intresse för staten, gäller att kunna fånga individer, som uppfattas såsom hot eller är farliga. Medan det tidigare vanligen gällt kríminella, har idag hoten ökat genom terrorismen, och sedan kan nya kategorier tillkomma (se ovan).
Denna typ av personkontroll har ofta hög prioritet. Inopererade chips, som har möjligheten att på något sätt ange närvaro vid elektronisk sökning av ett område, kan komma att användas i framtiden.
Att spåra individers geografiska förflyttningar kan ske på ett flertal sätt idag, och utnyttjar vanligen elektronisk utrustning. Det vanligaste är spaning avseende mobilen (eller andra bärbara elektroniska apparater med möjlighet att kommunicera).
Ett annat sätt är kamerasystem på välbesökta platser inkl tågstationer och flygplatser. Åtgärden är kraftfull, särskilt om dessa är kopplade till utrustning för biometrisk identifiering. En vidgad användning av sådana offentliga system utgör dock en fara för medborgarnas integritet och särskilt i det senare fallet.
Privata system, som i fall av brott på ett visst ställe, kan ge information till polisen, medför inte sådana risker.
Att för olika tjänster – och särskilt sådana som avser resande – kräva elektronisk identifiering kan möjliggöra lokalisering av aktuella personer.
Ett annat sätt bygger på kreditkortets karaktär att vid användning ange platser för inköp i realtid. Eftersom länder försöker att eliminera kontanter också i syfte att få kontroll över människors alla betalningar, kan en total övergång till elektroniska betalningsmedel bli ett effektivt medel att spåra människors rörelser.
Förlust av kontanter öppnar i övrigt möjlighet för klart integritetskränkande studier av utomstående av personers konsumtion, resande, intressen mm.
Ett flertal av sätten ovan att lokalisera personer är troligen av lägre värde för information om professionella dvs terrorister och kriminella. Sådana personer använder förberedda och okända mobiltelefoner och kreditkort, vilka dessutom ofta byts, och de undviker all avslöjande kommunikation med anhöriga och vänner.
Att undvika platser med kameror eller dölja sitt utseende torde också vara möjligt. Åtgärderna träffar istället främst amatörer såsom politiska opponenter, vilka de makthavande av något skäl vill kartlägga eller omhänderta. Huruvida detta bryter mot dessas integritet beror på skälet till övervakningen.
Regler som att beträffande vissa personer bara tillåta boende inom en viss region och inte tillåta resor utanför denna tillämpas i auktoritära länder och blir förhoppningsvis inte aktuella inom EU för medborgare.
Text: Dan Ahlmark, ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han publicerade tidigare boken ”Vakna upp dags att dö! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”. Han arbetar idag som medborgarjournalist.
Referenser
- Contra: Massindoktrineringen i Sverige
- Erixell, Leif V (2022). Den svenska statsideologin. Nordberghs förlag, Stockholm.
- Fritanke.se: Se t ex: Arpi, Ivar & Wyndhamn (2020). Genusdoktrinen.
- Information från svensk boende i Frankrike under Coronaepidemin.
