Christer Nilsson (1941-) är historiker och författare (6 böcker), ledarskribent och recensent av facklitteratur. Han har skrivit för Läkartidningen, Axess, Ale - Historisk tidskrift, Finsk tidskrift, Expressen, Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad, Östgötacorren, Borås tidning och 
Det är enfaldigt att tro att Sverige ska kunna hantera radikaliserade jihadister som har varit en del av världens mest brutala terrorgrupper, skriver Christer Nilsson.
Enligt polisens hemsida åtalas nu en svensk kvinna för folkmord, brott mot mänskligheten och grov krigsförbrytelse i Raqqa, Syrien:
”Den 52-åriga kvinnan dömdes i januari till sex års fängelse för att ha använt sin son som barnsoldat, ett straff som hon nu avtjänar. Sonen dog 16 år gammal, i strid, som IS-soldat.
Enligt åtalet misstänks kvinnan för att ha köpt, utnyttjat och sålt yazidiska slavar, däribland också barn. Bevisning och utredningar kommer från FN:s International, Impartial and Independent Mechanism, IIIM”.
Det är första gången åtal väcks i Sverige för brott mot mänskligheten. Men detta är bara toppen på ett isberg. Nu går 150 återvända IS-krigare fortfarande lösa utan att ännu ha blivit åtalade för samma brott. Med betydligt mer blod på sina händer än den åtalade kvinnan. Med betydligt mer blod på sig än sammantaget de 14 000 av polisen utpekade aktivt gängkriminella.
Säpo har dålig kontroll på dessa 150 IS-krigare. I stället för att lagföra och låsa in alla har mer än var fjärde återvändare fått jobb med barn, unga och utsatta – som barnskötare, ungdomsledare, lärare och socialsekreterare. ”Det finns alltid jobb att få i förskolan”, säger i en intervju änkan till en högt uppsatt IS-terrorist; hon blev själv barnskötare vid hemkomsten.
Detta är fullständigt bisarrt, och kusligt häpnadsväckande. Varför ringer inte alla varningsklockor, varför lyser inte alla varningsljus, varför är inte all radar fullt påslagen – hela tiden?
Därför är det dags att friska upp minnet av den avskyvärda terrorgruppen IS och särskilt då hos den yngsta generationen: År 2014 utropades kalifatet Islamiska Staten, IS, med rötter i al-Qaida. I Sinjar, mellan Mosul och Raqqa i Syrien bodde då den yazidiska minoriteten.
I augusti attackerade IS staden med målet att utrota yaziderna. 5000 civila mördades vilkas skelett länge låg i öppna massgravar; kvinnor och barn togs till fånga för att användas till bland annat sexslavar. Man fortsatte sedan konsekvent på samma sätt att mörda IS alla fiender – man brände folk levande eller halshögg dem och unga barnsoldater spelade fotboll med deras huvuden.
IS förstörde också konsekvent omistliga kulturarv som i Palmyra och antikens Nineve (i dag Mosul) där stadsportar och monument fullständigt utplånades.
När dessa resande ”svenskar” anslöt sig till IS fick de svära en trohetsed som gällde för livet. Det är en stenhård ed. Och de har kvar sin tro i Sverige, de är inte besegrade; det är vilande celler som kommer att återuppstå, kanske de bara byter namn.
Det är ”omöjligt” att integrera dessa precis som de ”IS-fruar” som nu också har kommit tillbaka. Även dessa har svurit en ed och är ibland ännu mer fanatiska än männen.
Den socialdemokratiska – och Mp-regeringens hantering av dessa IS-resor, under Stefan Löfvens ledning, var så tafatt och handlingsförlamad att motstycke saknas. Först i april 2016 (två år för sent) kom en ny lag som kriminaliserade IS-resor, ett slag i luften.
Det är mer än enfaldigt att tro att Sverige, som inte ens kan hålla reda på sina egna förorter med dödsskjutningar och eskalerande gängkrig, ska kunna hantera radikaliserade jihadister som har varit en del av världens mest brutala terrorgrupper.
Det finns betydande risk att dessa IS-krigare ökar på radikaliseringen bland vissa muslimska grupper och allt detta med hjälp av svenska skattebetalare. Risken är också stor att man kommer ”att tacka för hjälpen” genom att utföra fler terrordåd i norra Europa.