Under nödåren 1867-1869, en period präglad av omfattande missväxt och svält i Sverige, spelade spannmålsimporten från Ryssland, särskilt den så kallade ryssrågen, en viktig roll för att lindra hungersnöden.
Missväxten i Sverige orsakades av extrem kyla, men även torka, vilket ledde till att många områden stod inför allvarlig matbrist. Importen av råg från Ryssland blev därför en livräddande insats som hjälpte till att förhindra en ännu större katastrof.
Ryssrågen importerades främst till hamnar i Sverige och transporterades därefter vidare, ofta i ”ryssmattor” – grova säckar eller mattor gjorda av lindbast som höll rågen skyddad under transporten.
Rågen från Ryssland blev ett viktigt inslag i nödhjälpsarbetet eftersom den kunde transporteras i stora mängder och var överkomlig i pris jämfört med inhemska varor, som på grund av missväxt blivit dyrare och mindre tillgängliga.
Ryssrågen var oumbärlig för att förhindra massvält
I många utsatta regioner blev det den huvudsakliga källan till bröd, och den ryska spannmålsimporten betraktas som en av de viktigaste insatserna för att lindra svälten under dessa nödår.
Utan denna import skulle konsekvenserna sannolikt ha varit betydligt värre, med ännu högre dödstal och social oro. Det bedöms att överdödligheten under de tre åren var 27 000 personer, pga svält , sjukdomar som drabbade de undernärda och ökad själmordsfrekvens.
Denna period och samhällets bristande förmåga att hantera krisen hade stor betydelse, dels för att driva svenskar att migrera, främst till Nordamerika, och dels för att reformera landet och minska korruptionen.
Sammanställning: Bengt
Källa
- Svälten – Hungeråren som formade Sverige. Magnus Västerbro, Bonniers förlag 2018
