Barn är under uppväxten formbara och sårbara. De söker trygghet, struktur och förebilder för att förstå sin omvärld och bygga sin identitet. I denna process spelar könstillhörigheten en viktig roll – inte som något som begränsar, utan som en grundläggande del av personligheten.
Att förstå sig själv som flicka eller pojke är ett naturligt steg i att förstå vem man är. I dag ser vi dock en utveckling där denna självklarhet ifrågasätts på ett sätt som skapar könsförvirring hos våra barn.
I en tidsålder där det extrema och gränsöverskridande hyllas som det ”nya normala” måste vi komma tillbaka till vad som är grundläggande fakta: kön kan inte ändras i grunden. En människas kromosomuppsättning är XX eller XY vilken förblir densamma oavsett hormonbehandlingar eller kirurgi. Det är ett medicinskt faktum.
Trots detta ser vi en ökad närvaro av könsöverskridande uttryck i sammanhang som riktar sig direkt till barn. Sagostunder på bibliotek där vuxna i drag- eller sexualiserade transsexuella iförda överdrivet kvinnliga scenkläder läser sagor för småbarn. Även i barnprogram presenteras könsidentitet som något fritt och valbart vilket väcker frågor hos många föräldrar.
Det senaste exemplet är SVT:s ”Sommarlov” där en dragqueen agerar assisterande programledare och sjunger sånger iförd kvinnliga scenkläder. Ett annat exempel är TV4:s Idol som har en förkärlek för att ta ut killar som uppträder i klänning, målade naglar och lösögonfransar.
Det handlar inte om att förbjuda människor att uttrycka sig själva, utan om att skydda barns rätt till en trygg och stabil omvärld där vuxenvärlden tar ansvar.
När offentliga institutioner – från TV till skolor och bibliotek – börjar lyfta fram transsexualitet som det nya normala sker det ofta utan utrymme för nyansering eller kritik. Det är som om traditionella könsroller plötsligt blivit något skamligt, snarare än något som barn i alla tider identifierat sig med.
Borde inte kärlek mellan man och kvinna hyllas? Det är trots allt den kärleken som ser till att producera kommande generationer.
Det är ytterst politiska beslut som ligger bakom denna inriktning.
- Regeringen och ansvariga ministrar måste fråga sig själva: stärker detta verkligen vårt samhälle?
- Bidrar det till psykisk hälsa, trygg identitet och framtidstro för våra barn – eller sker det motsatta?
- Vi har tyvärr en Statsminister just nu som hyllar och lagstiftar för att barn i allt yngre åldrar själva ska få bestämma sin könstillhörighet. Hjälper detta våra barns utveckling?
- Vad händer med ett samhälle som på alla sätt uppmuntrar avvikande sexuella beteenden. Behöver det verkligen mer uppmuntran, det finns ju både homosexuella och transsexuella i Riksdagen idag och kan man komma ända dit som HBTQ–person så i vad ligger då problemet?
Det är inte fientlighet mot någon grupp att hävda vikten av stabilitet och verklighetsförankring. Det är att stå upp för barns rätt att få växa upp i en värld där fakta fortfarande spelar roll, där vuxna vågar vara vuxna – och där pojkar och flickor får vara just det.
Varför måste vuxna transsexuella män få utlopp för sina böjelser just i barns sällskap? Är det inte dags att sluta upp med att utsätta våra barn för Miss Busty och Shameless Wine Whore?
Avslutningsvis vill jag nämna att Christer Lindarw, den största drag drottningen av dem alla, avslöjat varför han döpte sin show till ”After Dark” -”Det är inget för barn att titta på”
Text: Ulf Gabrielsson
