Sveriges försvar har monterats ner sedan kalla kriget. Det som finns kvar följer i stort samma tänkande som då, både strategiskt, taktiskt och materiellt. Samtidigt som det moderna slagfältet har utvecklats i rasande fart, tycks Sverige sitta fast i gårdagens lösningar. Det varnar Göran Reuterdahl, en fd underrättelseofficer och bataljonschef i marinen och de nationella skyddsstyrkorna.
Text: Göran Reuterdahl, tidigare underrättelseofficer och bataljonschef i Marinen, aktiv i partiet Ambition Sverige | Artikeln har tidigare publicerats i Epoch Times, bakom betalvägg och i en nedkortad version | NewsVoice publicerar den kompletta versionen utan betalvägg
Ukrainakriget har visat att den klassiska militärdoktrinen är död. Krig i dag handlar inte längre om stora stridsvagnsformationer, kompanianfall eller dominans i luften med flygstridskrafter. Drönare, UAV:er, missiler/robotar och satellitövervakning har revolutionerat stridens natur.
Både Ryssland och Ukraina nyttjar i dag små, rörliga enheter understödda av drönarteknik. Ett artillerisystem, en stridsvagn eller en soldatsamling upptäcks och bekämpas nästan omedelbart, oavsett väder och tid på dygnet. Traditionella förband är helt enkelt alltför sårbara.
Detta innebär inte bara ett teknologiskt skifte, det kräver en total omläggning av hur vi tänker, organiserar och utbildar våra förband. Kontinuerlig innovation, taktisk anpassningsförmåga och snabb erfarenhetsöverföring måste bli norm.
Sveriges försvar består i dag av två mekaniserade brigader. Som en jämförelse hade Sverige vid kalla krigets slut 1991, 26 stycken brigader. Dagens cirka 10 000 soldater räcker knappt för att försvara halva Gotland.
Den svenska försvarsmakten måste omstruktureras från grunden.
Vår materiel är dessutom föråldrad. Stridsvagn 122 (Leopard), Archer-artilleriet och andra västerländska system som skickats till Ukraina har i stor utsträckning visat sig ineffektiva eller direkt olämpliga på det moderna slagfältet. Den tyske pansarofficer som i Der Spiegel jämförde Leopard 2 med något som passar bättre i en parad än i strid var smärtsamt ärlig.
Samtidigt har Sverige investerat i Patriot-systemet, fyra batterier med cirka 100 missiler. Dessa är inte anpassade för att möta den typ av massiva missil- och drönarattacker vi nu ser i Ukraina (och Israel), där Ryssland under vissa perioder skickar upp till 700 projektiler per dag.
För varje inkommande hot krävs 2-4 Patriotmissiler, ett orimligt förhållande både tekniskt och ekonomiskt. En robot motsvarande Shahed (cirka 50 kg laddning) kostar cirka 20 000 USD medan en patriotmissil kostar uppåt 4 miljoner USD. Patriot är dessutom från början ett system utvecklat för att möta flygplan där systemet har stora svårigheter att hantera missiler som är hypersoniska.
Den svenska försvarsmakten måste omstruktureras från grunden:
- Fokus på UAV/drönare, missiler (inklusive hypersoniska), elektronisk krigföring och informationsöverlägsenhet.
- Nya taktiker med små, rörliga och decentraliserade enheter.
- En kraftigt utvecklad underrättelsetjänst med rätt kompetens.
- En försvarsindustri som premierar innovation framför administration.
- En officerskår som främjar entreprenörskap och innovation, inte bara tradition.
Vi lever i en ny era, men med en försvarsmakt och ett säkerhetspolitiskt tänkande från en annan tid. Det är hög tid att vi ställer de svåra frågorna, ifrågasätter våra antaganden och förnyar Sveriges säkerhetspolitik från grunden, med folkets mandat.
Text: Göran Reuterdahl, tidigare underrättelseofficer och bataljonschef i Marinen, aktiv i partiet Ambition Sverige
Relaterat
- NewsVoice: Ska vi verkligen upprätta ukrainska vapenfabriker i Sverige?
- CNN: Hegseth pushes to remake the military in his preferred image
