Hedi Bel Habib, fristående debattör, filosofie doktor, forskare med lång erfarenhet av analysarbete inom statsförvaltning, varav 15 år på regeringskansliet.
Hedi Bel Habib, som ä en forskare med lång erfarenhet av analysarbete inom statsförvaltning, varav 15 år på regeringskansliet visar i denna analys att EU kan göra erfarenheterna från Sverige och andra framgångsrika länder till en grundbult i en ny och bättre modell för en policylärande klimatomställning på EU-nivå.
EU- kommissionen har triumfatoriskt flaggat ett lågt medelvärde på 31,7 procent av elproduktion från fossila bränslen för hela EU. Andelen elproduktion från fossila bränslen varierar dock mellan 87 och 1,3 procent.
Sveriges elsystem är idag fossilfritt till 99 procent och Sveriges låga siffror pressar ner medelvärdet. Landet fungerar i praktiken som ett gömställe för många EU-länder där andelen elproduktion från fossila bränslen fortfarande ligger på mellan 87 och 40 procent.
Därför behövs en accelerationsstrategi, där Sverige kan fungera som en accelerator för klimatomställning i hela EU. På så sätt kan den policyvilseledande strävan efter låga medelvärden för hela unionen ersättas med en princip om lägsta möjliga fossilberoende i varje enskilt land.
EU:s klimatomställning ser bra ut på aggregerad nivå
EU är på god väg att nå klimatmålet för 2030, konstaterar en ny rapport från EU-kommissionen. Utsläppen minskade med 2,5 procent under 2024. EU fortsätter att minska sina utsläpp av växthusgaser och är i linje med målet om en nettominskning på minst 55 procent till 2030 jämfört med 1990 års nivåer. Det är huvudbudskapet i den årliga lägesrapport för energiunionen och klimatarbetet från EU-kommissionen.
Enligt rapportens siffror minskade EU:s nettoutsläpp med 8,5 procent under 2018 -2024. Det innebär en total minskning på 37,2 procent sedan 1990. Samtidigt har unionens ekonomi vuxit med 71 procent under samma period, vilket enligt kommissionen visar att ekonomisk tillväxt kan frikopplas från utsläpp. Kommissionen konstaterar att unionens klimatarbete är på väg att nå vårt klimatmål för 2030.
En brist i Kommissionens bedömning är att man flaggar upp en genomsnittssiffra för minskning av utsläpp i hela hela EU utan att ange från vilka nivåer minskningen sker för enskilda länder. Ovanstående siffra för EU är därför vilseledande och ger ingen korrekt policyledning för EU:s fortsatta arbete med klimatomställning.
Att utsläppen minskar på genomsnittlig nivå i hela EU betyder inte att hela unionen kan betraktas som framgångsrik. Den viktigaste indikatorn för ett framgångsrikt klimatarbete är inte den genomsnittliga procentuella minskningen för hela EU, utan från vilken nivå utsläppen minskar i varje enskilt land.
Sverige har låga utsläpp av koldioxidutsläpp per capita jämfört med Polen och Tyskland. Dessa länder har utsläpp per capita som är 2 gånger så höga som Sverige. År 2023 hade Sverige en utsläppsnivå på 3,5 ton per capita medan Tyskland hade 7,1 ton per capita och Polen 7,5. Polens och Tysklands utsläpp per capita är högre än genomsnittet för världen.
Genomsnittliga utsläpp minskar i EU, men Tyskland tillhör fortfarande de största globala förorenarna
Sedan 1990 har EU minskat sina koldioxidutsläpp med cirka 30 i genomsnitt. År 2023 släppte Tyskland ut 673 miljoner ton växthusgaser, vilket är 73 miljoner ton mindre än 2022. Detta framgår av en studie från den tyska energitankesmedjan Agora Energiewende.
Tankesmedjan slår fast att de tyska utsläppen av växthusgaser därmed var på den lägsta nivån på 70 år och att bakgrunden bland annat är att landet lyckats minska sitt beroende av fossila bränslen snabbare än förväntat, men den tyska energitankesmedjan förbiser det faktum att Tyskland idag ligger långt över genomsnittet för EU och landet är fortfarande bland de 10 länder med största utsläpp av koldioxid på global nivå.
Sveriges extremt låga elproduktion från fossila bränslen döljer EU:s stora klimatförorenare
EU:s medlemsländer tar betydande steg mot att nå klimat- och energimålen för 2030 enligt EU-kommissionen. Kommissionen bedömer att medlemsländerna visar prov på sin politiska vilja att minska beroendet av importerade fossila bränslen.
Referens: Nationella planer visar att EU närmar sig klimat- och energimålen för 2030
Enligt Europeiska rådets sammanställning sjönk andelen el som produceras i EU från fossila bränslen till 31,7 procent år 2023. Europeiska rådet och EU-kommissionen konstaterar därmed att elektriciteten i EU blir miljövänligare för varje år.
EU:s elförsörjning lider av en allvarlig klimatmässig systemdissonans
Bakom den relativt låga aggregerade EU-siffran för fossila bränslen döljer sig dock en annan verklighet. Tittar vi på utvecklingen i enskilda medlemsländer kan vi konstatera en enorm spridning mellan länder av data angående andelen el från fossila bränslen.
Andelen el från fossila bränslen utgjorde 1,3 procent i Sverige år 2024 jämfört med 87 procent i Malta, 79 procent i Cypern och 71 procent i Polen. Att flagga upp en genomsnittssiffra på 31,7 procent för EU som helhet ger således en missvisande bild av den europeiska unionens framgång i arbetet med klimatomställning. De länder som har lägst andel elproduktion från fossila bränslen är idag utanför EU. Island med 0 procent jämfört med 1,6 för Norge och 2,3 för Schweiz. Sverige ligger på genomsnittet för dessa länder.
Elmixen inom EU skiljer sig avsevärt mellan medlemsländerna, och andelen el som produceras från fossila bränslen varierar mellan drygt 87 procent i Malta och 1,3 procent i Sverige. När EU: kommissionen använder sig av genomsnittssiffran på 31,7 procent för att hävda att andelen el från fossila bränslen reellt har sjunkit i EU blir detta policymässigt vilseledande.
En vilseledande genomsnittssiffra uppstår när ett medelvärde (genomsnitt) används på ett sätt som förvränger verkligheten, ofta genom att extremt låga värden ( Sverige i tabellen ovan) drar ner medelvärdet.
I flera EU-länder varierar andelen elproduktion från fossila bränslen mellan 40 och 83 procent. Genom ett systematiskt siffertrixande har EU- kommissionen regelbundet flaggat upp en mycket lägre genomsnittssiffra för hela EU, som i huvudsak är nedpressad av Sveriges elsystem som är fossilfritt till 99 procent.
På så sätt har Sverige använts som ett gömställe för EU:s misslyckande med klimatomställning. Figuren nedan visar att vissa EU- länder ligger på samma nivå som USA eller ännu högre, vilket försvårar EU:s arbete med klimatomställning.
EU:s systemdissonans när det gäller klimatanpassad elförsörjning syns mest i Tysklands elmix, där ungefär 160 terawattimmar producerades med fossila bränslen, brunkol, stenkol och fossilgas. Därutöver tillkommer en betydande mängd biomassa, som också förknippas med utsläpp.
Källa: Tysk energipolitik kan sänka svensk industri – ”Driver klimatarbetet mot stupet”, Tidningen Näringslivet
Vilseledd av en genomsnittssiffra angående fossila bränslen fortsätter EU att producera vackra skrivbordsprodukter angående klimatomställning som inte ger någon praktisk policymässig vägledning för unionens fortsatta klimatarbete. Därför behövs en accelerationsstrategi, där Sveriges och framgångsrika länders erfarenheter och framgångar används för att ta fram en accelerationsstrategi för ett fossilfritt elsystem för hela EU.
Sveriges elsystem är nästan fossilfritt och kan fungera som accelerator för hela EU
Sverige är det enda EU:land som har systemkapacitet för att initiera en accelerationsstrategi för ett fossilfritt elsystem för hela EU. Sveriges energipolitiska mål är 100 procent fossilfri elproduktion år 2040.
År 2024 var Sverige mycket nära att uppfylla detta mål. Hela 99 procent av elen genererades utan fossilbränslen. Mot denna bakgrund bör Sverige ta initiativ till att initiera en accelerationsstrategi för ett fossilfritt elsystem för hela den europeiska unionen.
Ett fossilfritt elsystem innebär att elektricitet produceras utan utsläpp av koldioxid från fossila bränslen, vilket Sverige redan är nära med nästan 99 % fossilfri produktion genom vatten-, kärn-, sol- och vindkraft, men det kräver fortsatt utveckling för att möta ökad efterfrågan, integrera nya tekniker, där balansen mellan stabil planerbar kraft (kärn-, vattenkraft) och variabla förnybara källor (sol, vind) är central för att ge en mix som på ett systemintelligent sätt kan reglera balansen mellan produktion och förbrukning.
Sverige har ett av världens bästa elsystem som till 99 procent är fossilfritt samtidigt som det fortsatt är billigast i EU. Sverige har en oslagbar systemkombination av vattenkraft, kärnkraft, vindkraft, el från biobränslebaserad kraftvärmeproduktion (som även producerar fjärrvärme) och solel.
Det har skapat förutsättningar för ett elsystem med EU:s lägsta utsläpp och lägsta priser. Det är tydligt att elproducenterna i Sverige svarar upp mot samhällets krav på fossilfrihet och är bäst i klassen i EU.
I EU-länderna ligger andelen el som produceras från fossila bränslen på runt 32 procent. När man man tittar på enskilda länder varierar dock denna andel mellan 83 och 1,3 procent. EU:s medelvärde på 32 procent är i huvudsak nedpressat av Sveriges elsystem som idag är fossilfritt till 99 procent.
På så sätt ger inte medelvärden en korrekt och policyvägledande bild av resultatet av unionens arbete med klimatomställning. Sveriges har låga siffror, men det finns många länder där andelen elproduktion från fossila bränslen fortfarande ligger på mellan 83 och 40 procent.
Därför behövs en accelerationsstrategi för ett fossilfritt elsystem för hela EU, där strävan efter låga medelvärden för hela unionen ersätts med en princip om lägsta möjliga fossilberoende i elproduktion i varje enskilt land.
Elen är nyckeln för såväl klimatomställning som tillväxt och de länder som lyckas med att ersätta fossila energibärare med konkurrenskraftiga fossilfria alternativ förväntas bli vinnare i klimatomställningen. Länder som dessutom har möjlighet att öka fossilfri elproduktion har goda chanser att stärka sina ekonomier.
Kombinationen av konkurrenskraftiga elpriser, fossilfrihet tillsammans med goda möjligheter att expandera elsystemet gör att Sverige har unika förutsättningar att policymässigt fungera som en accelerator för ett fossilfritt elsystem i hela EU.
Sverige är också bäst i världen på vindkraft och bör därför lyftas fram som ett föredöme för EU. Sverige producerar stora mängder vindkraftsel. År 2024 var Sverige det land i världen som producerade mest vindkraft per capita, med 3,8 MWh per person.
Effektiva tillståndsprocesser är dock avgörande för att Sverige ska kunna nå sina klimatmål. I en lagrådsremiss daterad den 11 december 2025 föreslog regeringen lagändringar som krävs för att påskynda tillståndsprocesser och genomföra bestämmelserna om tillståndsförfaranden i EU:s direktiv om förnybar energi.
Ändringarna görs i miljöbalken, plan- och bygglagen och ett antal sektorslagar, bl.a. ellagen. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2026.
Det behövs en EU- princip om lägsta möjliga fossilberoende i varje enskilt land
Klimatomställningsarbetet inom EU styrs, följs upp och utvärderas idag utifrån en strävan efter genomsnittligt medelvärde för hela unionen. Spridningen mellan EU-ländernas fossilberoende är dock för stor för att en genomsnittlig bild ska kunna användas som policyvägledande indikator för klimatomställning inom hela unionen.
Det krävs därför ett benchmarkingsmål för policylärande inom den europeiska unionen. Benchmarkingens mål är att varje land minskar sitt fossilberoende genom att utifrån sina egna förutsättningar systematiskt mäta och jämföra sig med de mest framgångsrika medlemsländerna för att identifiera best practice, sätta realistiska mål, och finna konkreta strategier för effektivisering och kostnadseffektivitet för att ökad fossilfriheten i hela ekonomin.
Ett sätt för unionen att säkra en effektiv klimatomställning är därför att införa ett systematiskt mellan-nationellt lärande genom benchmarking av olika länders erfarenheter, där framgångsrika länder används som förebilder.
Här kan EU göra erfarenheterna från Sverige och andra framgångsrika länder till grundbulten i en ny modell för en policylärande klimatomställning på EU-nivå. För detta behöver Sverige ta fram en accelerationsstrategi som kan ligga till grund för införande av en EU- klimatprincip om lägsta möjliga fossilberoende i varje enskilt land.
Text och analys: Hedi Bel Habib, Fristående debattör. Filosofie doktor, forskare med lång erfarenhet av analysarbete inom statsförvaltning, varav 15 år på regeringskansliet
