NewsVoice är en nättidning för oberoende nyheter, analyser, reportage och debatt. 
Andrew Korybko analyserar hur NATO-banken (DSRB) ska hjälpa EU-stater att bygga upp militär kapacitet. NATO kallar detta för försvarsstrategi, men Ryssland befarar att NATO planerar för en militär attack mot Ryssland, utifrån samma tankesätt som när USA attackerar Iran så att Iran inte ska kunna attackera USA eller Israel. Rubriken ovan är satt av NewsVoice.
Analys: Andrew Korybko, ”The Planned “NATO Bank” Is Expected To Finance Europe’s Impending Arms Race With Russia”, Korybko.substack.com | Översättning: NewsVoice
Det rysk-polska säkerhetsdilemmat kommer sannolikt att fungera som en drivkraft för att fullt ut frigöra och på ett korrekt sätt förvalta kapaciteten hos det europeiska NATO som helhet, i enlighet med USA:s nationella försvarsstrategi.
RT uppmärksammade [i artikeln ”NATO creating bank to prepare for war with Russia”] i slutet av januari en rapport från Izvestia om västvärldens påstådda planer på att inrätta en ”försvars-, säkerhets- och resiliensbank” (DSRB) senast 2027. Artikeln bygger på en djupgående undersökning av Atlantic Council, som kom med idén om vad som först kallades ”NATO-banken”.
Syftet är att tillhandahålla ”lågräntelån för modernisering av försvaret” och därmed underlätta målet för NATO-medlemmarna att spendera 5 % av BNP på försvar utan att avsevärt minska utgifterna för sociala samhällstjänster och infrastruktur.
I stället för att skära ned på sådana program för att omdirigera medel till försvaret, med risken att hjälpa populistiska nationalister under nästa val och/eller provocera fram oroligheter, skulle de bara spendera en bråkdel av kapitalbeloppet varje år på att betala av sitt DSRB-lån i stället för att betala kostnaden i förskott som om det var en del av deras årliga utgifter.
I sammanfattningen av Atlantic Councils djupgående forskning, som länkas till ovan, noteras också att ”en ytterligare viktig funktion för DSR-banken skulle vara att garantera risken för kommersiella banker”. Detta skulle då ”göra det möjligt för dem att utvidga finansieringen till försvarsföretag i hela leveranskedjan”.
Det kompletterande syftet är att finansiera storskaliga order som dessa företag själva inte har råd med och som de flesta medlemsstater inte heller kan finansiera utan risk för populistiskt motstånd.
Försvarsföretagen kan då utöka produktionen, pumpa ut den efterfrågade militärtekniska utrustningen i stor skala och sedan sälja den till ett mycket mer överkomligt pris för att påskynda NATO:s planerade militarisering.
Blockets östra flank, som till stor del överlappar det polskledda ”Three Seas Initiative”, förväntas gynnas mest. Polen är redan redo att ta emot 44 miljarder euro i lån från EU:s 150 miljarder euro stora program ”Security Action For Europe” (SAFE, som är en del av den 800 miljarder euro stora ”ReArm Europe Plan”).
Detta bör bidra till att modernisera dess pinsamt underutvecklade militärindustriella komplex och därmed göra det möjligt för Polen att fungera som regional kärna för associerade processer i resten av den östra flanken.
Den ovannämnda rollen skulle bli mycket mer sannolik om Polen och Litauen lyckas skapa en försvarscentrerad gränsöverskridande ekonomisk zon över Suwalki-korridoren/gapet, som Litauen just har föreslagit.
I USA:s nationella försvarsstrategi konstateras att ”det europeiska NATO överträffar Ryssland i ekonomisk storlek, befolkning och därmed latent militär styrka”. Denna potential behöver bara släppas fri och hanteras på rätt sätt. Polen skulle kunna gå i bräschen om landet tillåter USA att ge råd om optimal användning av SAFE- och DSRB-lån.
Det har redan bedömts att ”Polen kommer att spela en central roll i främjandet av USA:s nationella säkerhetsstrategi i Europa”, så det är naturligt att landet också kommer att spela en central roll i den nationella försvarsstrategin.
Polen spenderar redan mer av sin BNP på försvar än något annat NATO-medlem, nämligen 4,8 %, så allt som överstiger detta skulle kunna leda till nedskärningar i sociala utgifter och infrastruktur, men där ligger vikten av DSRB för att Polen ska kunna undvika denna avvägning, som förklarats.
Polens skuld i förhållande till BNP är 55,1 %, vilket är långt under EU:s 80,7 %, så landet skulle kunna ta på sig mer skuld på detta sätt utan alltför stora sociopolitiska problem. Detta är genomförbart efter att Polen just har blivit en 1 biljon dollar-ekonomi.
Alla ytterligare militärutgifter som finansieras av DSRB skulle ytterligare påskynda Polens oöverträffade militarisering, som har lett till att landet har EU:s största armé med över 215.000 soldater, med planer på att nå 300.000 år 2030 och en halv miljon år 2039 (varav 200.000 skulle vara reservister).
Ur Rysslands perspektiv utgör detta ett allvarligt hot mot Kaliningrad och allierade Vitryssland [Belarus], varför man förväntar sig att Ryssland kommer att förstärka sina styrkor där som svar. Det kan också innebära att man placerar ut fler strategiska vapen i Vitryssland, såsom taktiska kärnvapen, hypersoniska Oreshniks och/eller vad man än kan ha utvecklat vid den tidpunkten.
Sådana åtgärder förväntas i sin tur framställas av Polen som skälet till dess oöverträffade militarisering, som beslutsfattare då kan kräva att påskyndas ytterligare.
Det rysk-polska säkerhetsdilemmat, som beror på deras tusenåriga rivalitet och USA:s stärkande av Polen som en anti-rysk proxy, kommer sannolikt att fungera som drivkraft för att fullt ut frigöra och korrekt hantera kapaciteten hos det europeiska NATO som helhet enligt USA:s nationella försvarsstrategi.
Varje framsteg i denna riktning skulle tvinga Ryssland att hålla jämna steg med denna fientliga blocks polskledda militarisering, vilket skulle resultera i dess egen fortsatta militarisering och därmed kapprustning.
Till skillnad från de europeiska NATO-medlemmarna, som kommer att behöva ta lån för att finansiera detta, därav syftet med DSRB, kan Ryssland finansiera allt på egen hand. Det ger Ryssland en mycket bättre finansiell ställning än dess motståndare, av vilka vissa förväntas få svårt att balansera sina upplevda militära prioriteringar med sina objektiva socioekonomiska prioriteringar.
Följaktligen har Ryssland övertaget i detta förestående kapprustningslopp med Europa, men EU:s potentiella federalisering skulle kunna minska klyftan om den någonsin blir verklighet.
Analys: Andrew Korybko
Relaterat
- NATO-banken: dsrb.org, Defence, Security, and Resilience Bank Development Group
