Dan Ahlmark: EU och Trump – Del 2

På vilket sätt har EU agerat fel?

De viktigaste misstagen Europa begått gäller:

• En misslyckad monetär union; nationernas försvarspolitik sedan murens fall
• Massinvandringen
• Försöken att driva fram en ökad central styrning av EU
• Acceptans av den FN-drivna klimatideologin. Godtagandet av dennas följs av en: en ändrad energipolitik, som leder till Europas avindustrialisering och en stagnerande standardutveckling för europeer
• En sedan hösten 2023 helt orealistisk Ukrainapolitik, som leder till landets förstörelse och därmed mycket sämre fredsvillkor med Ryssland och därmed ett ökat hot mot Europa från öster med mera.

Genom finansiering av NGOs har också en kulturmarxistisk agenda gällande tex könsideologi stöttats i medlemsstaterna. Skälet torde vara att EU ser en nedbrytning av nationella normer som önskvärd.

Om man summerar effekterna av dessa felaktiga policys, av vilka de flesta beslutats kollektivt av EU, blir resultatet förödande. EU har klart skadat de europeiska nationernas utveckling. Genom massinvandringen har man även fört in ett religiöst existentiellt hot mot unionen.

Till detta kommer en annan del av Trumps kritik: de pågående försöken att undergräva den digitala integriteten hos Europas användare av internet (Chat Control 2), att minska yttrandefriheten genom kontroll av sociala medieplattformar, samt regeringarnas, dvs globalisternas, förkastliga försök att genom användning av lawfare och – ofta – ett pressmonopol förtala sina nationalistiska motståndarpartier eller skada dem på andra sätt.

Det gäller exempelvis Tysklands enligt opinionsundersökningar största politiska parti (AfD), som hotas på flera sätt. Användningen av lawfare innebärande ett förbud 2024 mot den i det rumänska valet klart ledande nationelle presidentkandidaten var exempelvis förkastlig.

Denne förbjöds dessutom att ställa upp i kommande val. Ökad användning av sådana metoder kan förväntas när medlemsstaternas regeringar kommer under ökat nationalistiskt tryck.

Ungern är ett exempel, där en medlemssstats regering mobbas av centrala EU för sina åsikter, när den tar beslut till nytta för sitt land. EU-ledningen använder även konstitutionellt och legalt diskutabla sätt för att beröva Ungern dess rätt att påverka EU-beslut. EU försökte t ex på ett klart diskutabelt vis kringgå författningens regel, att alla stater ska instämma, vilket man visste Ungern inte skulle göra, beträffande ett beslut i frågan om att ryska finansiella centralbanksreserver i Belgien.

Dessa önskade man använda för att betala Ukrainas kostnader i försvaret mot Ryssland. Det sätt man utnyttjade innebar ett förslag att utnyttja en särskild krisregel, så att för godkännande krävdes bara kvalificerad majoritet och inte enighet.  Vid följande förslag om hantering av hur reserverna konkret skulle användas, kunde ett veto då inte heller användas av Ungern.

Förutom att belgiska regeringen ställde krav på att alla medlemsstater måste delta i den finansiella risken av ett sådant beslut, ansåg andra regeringar, att det föreslagna sättet hade en otillräcklig legal bas.

Så försöket misslyckades. För att få sin vilja igenom är alltså EU berett att kringgå de formella konstitutionella reglerna för beslut inom EU. I detta fall var det dessutom inte bara formerna som brast i legalitet. Själva beslutet var i sig illegalt, eftersom Rysslands rätt till sina reserver högst sannolikt senare skulle ha godkänts av internationella domstolar. Detta hade då inneburit ryska krav på ersättning.

Hur drabbas medborgarna?

Omfattningen av den negativa inverkan, som genomförda policies har på de enskilda medborgarna i EU, är chockerande stor. Effekterna av energi/industripolitiken medför, att nästa generation europeer – även om de har arbete – inte kan räkna med att ha en högre standard än sina föräldrar – utan kanske en fallande.

Det innebär att för dem möjligheten att köpa ett eget hus minskar och av flera skäl kommer en växande del av befolkningen inte ha råd med bil. Sänkt matstandard är mycket trolig. På en rad områden kommer yngre att ha ökade svårigheter att få anställning eller nå och upprätthålla den standard de önskar.

Till dessa primära följder av den statliga politiken tillkommer konsekvenser av tex massinvandringen, vilka kommer att fortvara länge. Att socialt hjälpa utlänningar istället för att stödja fattiga medborgare och fattigpensionärer anses nödvändigt, men det är mycket tragiskt. Tillväxten i kriminella klaner från utlandet, gängbrottslighet och liknande innebär en större frekvens av stölder, inbrott, fysiskt våld, personrån, våldtäkter och mord.

Detta ger dessutom indirekta effekter som tex ökning av försäkringspremier avseende bil, bostad etc. Att inte våga gå till vissa delar av sitt samhälle, eller inte våga gå ut efter ett visst klockslag osv. p.g.a. fruktan för överfall av invandrare innebär en sänkning av livskvaliteten för främst kvinnor.

Och många andra effekter av invandringen drabbar vanliga medborgare. Sämre tillgång till/längre kötid till hälsovård är  en  allvarlig effekt. Sämre skolundervisning för inhemska barn; att yngre men även andra får på många orter uppleva en kraftigt förlängd väntetid på bostad osv.

Vilka faror skapas för framtiden genom att tillåta människor, vars bakgrund inte granskats ordentligt, att etablera sig i Europa? När medborgarna alltmer börjar få en uppfattning om hela vidden av hur samhället förändras genom massinvandring, kan deras politiska åsikter förändras.

Hur ser Trumpadministrationen på Europa i dag och i morgon?

I sin nya nationella säkerhetsstrategi (1) redovisar USA hur man idag uppfattar Europa och vilka förväntningar man har. EU och andra transnationella organisationer uppfattas som att de underminerar medlemsstaternas nationella självständighet och medborgarnas frihet i vissa – ovan nämnda – avseenden.

Nationella och transnationella regleringar av olika slag, tex Parisavtalet, sägs underminera företagande och kreativitet. Man noterar att regeringarna i de största medlemsstaterna nu har en svagare ställning, vilket har medfört olycksbådande ingrepp i demokratin och medborgarnas rättigheter. Situationen innebär kriser som förlamar den politiska utvecklingen och hindrar reformer.

Administrationen ser mycket negativt på massinvandringens effekter gällande folkutbytet och fruktar effekten av att vissa NATO-medlemmar inom några decennier kan domineras av invandrare. För att hindra det avser man att själv stå för genuin demokrati, yttrandefrihet och vill se nationer som obehindrat hyllar sin egen unika karaktär och historia.

Dagens ekonomiskt tryckta situation och låg tillväxt vill man se övergå till stabil tillväxt. Man önskar hjälpa till så att Europa får en stabil strategisk relation till Ryssland. Beträffande NATO önskar man ändra på medlemsstaternas uppfattning att försvarssamarbetet kontinuerligt kommer att utvidgas till nya medlemmar. Ett skäl kan vara USA:s negativa syn på att acceptera Ukraina som en kommande medlemsstat.

Man önskar se att sina politiska allierade i Europa åstadkommer en ny anda och skapar en tendens till nationell återfödelse i Europa. USA vill hjälpa till att ändra den inriktning som det europeiska samarbetet har idag: ”Our goal should be to help Europe correct its current trajectory” (2).

Man syns vilja hjälpa ett antal ”healthy nations”  i centrala/östra och södra Europa genom utbyggnad av kommersiella kontakter samt politiskt och kulturellt samarbete. Man önskar uppenbarligen arbeta för att hindra att EU blir en federal stat.

Trumpadministrationen uttalar klart att Europa är av vitalt strategiskt och kulturellt intresse för USA. Man beundrar dess historia och vill återuppväcka dess tendens att leda och nå framgång. Man nämner speciellt dess forskning och (tidigare?) kultur.

USA önskar arbeta tillsammans med kreativa, dugliga och demokratiska allierade för att skapa en situation av stabilitet och säkerhet. Man vill att Europas nationer återfår sitt självförtroende och överger sin nuvarande tendens till regleringar och kontroll: ”We want to work with aligned countries that want to restore their former greatness” (3).

Med den utgångspunkten och en vilja att arbeta tillsammans som en grupp av självständiga nationer med liknande mål, kan Europa ta det primära ansvaret för sitt eget försvar och inte domineras av någon fientlig makt.

Vad kommer att hända?

Med tanke på Europas tidigare misslyckanden och växande problem med avindustrialisering pga klimatideologins destruktiva inverkan på energipolitiken, samt det allt tydligare misslyckandet av Ukrainapolitiken kan vissa medlemsstaters regeringar bli nämnvärt influerade av USAs kritik.

Att en majoritet av dagens regeringar kan se raden av misslyckade policyer som skäl att stoppa invandringen, förändra energipolitiken och stoppa utvecklingen mot ett federalt Europa är dock mindre sannolikt. Men utvecklingen för de nationalistiskt inriktade partierna i Europa har nu dock gått så långt att visst hopp finns för framtiden.

Med oppositionspartierna redan som de största partierna i Frankrike, Tyskland och England finns förhoppningsvis förutsättningar för en ändrad politik och för att nationella krafter kan återta makten i viktiga länder. Dessa val, med troligt undantag för Frankrike, ligger långt i framtiden.

Text: Dan Ahlmark, ekon lic och jur kand (Vaknaupp.dinstudio.se). Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han publicerade tidigare boken ”Vakna upp dags att dö! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”. 

Relaterat

1. NewsVoice: Ahlmark: EU och Trump – Del 1
2. Whitehouse.gov: National Security Strategy of the United States of America, November 2025
3. Se 2