NewsVoice är en nättidning för oberoende nyheter, debatt och analys. 
”När Jeffrey Sachs säger att USA och Israel massmördar civila i Iran är det inte främst ett retoriskt utspel. Det är ett moraliskt nödlarm”, skriver Leif Elinder. Nu har massmord normaliserats, inte bara i Gaza och Libanon. Nu står Iran på tur och den nya tystnaden om Iran gör oss medskyldiga, menar Elinder.
På mindre än två veckor har FN:s flyktingorgan varnat för att 3,2 miljoner iranier har tvingats lämna sina hem. Samtidigt rapporteras omfattande bombningar av urbana områden, civil infrastruktur och snabbt stigande civila dödstal. Reuters rapporterade dessutom att Schweiz försvarsminister har kallat attackerna för ett brott mot folkrätten.
Det är just detta som gör vår tids politiska språk så farligt. När bostadsområden bombas, skolor träffas och miljoner människor drivs på flykt, men detta ändå paketeras som “säkerhet”, “avskräckning” eller “självförsvar”, då har inte bara kriget brutaliserats. Även språket har korrumperats.
Jeffrey Sachs har i flera aktuella framträdanden beskrivit angreppet som ett olagligt krig och som ett angrepp på själva FN-stadgan. I hans öppna kritik är kärnfrågan inte bara Iran, utan om vissa stater anser sig stå över den rättsordning som andra förväntas följa. Om mäktiga stater kan bomba ett land utan tydligt mandat och sedan kräva att världen accepterar detta som normalt, då är det inte längre internationell rätt som gäller, utan internationell makt.
Det är här den verkligt obekväma frågan börjar. Hur många civila måste dö innan västvärlden slutar tala som pressavdelningar åt militärmakter? Hur många barn måste begravas innan medier, regeringar och “experter” vågar kalla massdöd för vad den är?
Den moraliska kollapsen består inte bara av bombningarna. Den består också av selektivt seende. När fienden dödar kallas det barbari. När våra allierade dödar, kallas det strategi. Men döda barn blir inte mindre döda av att de dödas av “rätt sida”.
Detta är inte bara en fråga om Iran. Det handlar om vilken civilisation vi tror oss försvara. Om vi accepterar att geopolitik ursäktar massdöd, då har vi redan övergett de principer vi säger oss stå för: rättsstat, mänskliga rättigheter och civilisation.
Hannah Arendt varnade för tanklösheten som ondskans grogrund. Vår tids variant är inte alltid fanatisk. Ofta är den respektabel, slipsklädd och full av teknokratiska omskrivningar. Den säger inte “massmord”. Den säger “eskalationshantering”, men verkligheten bryr sig inte om omskrivningar. Den räknas i kroppar, ruiner och traumatiserade barn.
Den som fortfarande vill kalla detta “ordning” eller “stabilitet” bör först våga säga det rakt ut till de miljoner människor som nu flyr.
Text: dr Leif Elinder
