NewsVoice är en nättidning för oberoende nyheter, debatt och analys. 
När Sverige med tiden återupprättar fredliga och diplomatiska förbindelser med Öst, möjliggör en ny fredsinfrastruktur nya kontakter och handel med många länder i Asien och även Nordamerika över Arktis via Nya Sidenvägar.
Text: Torbjörn Sassersson | Denna artikel har tidigare publicerats i China Daily, 2 april 2026
I en tid då Sverige diskuterar stora investeringar i militär kapacitet publicerade civilekonomen Ulf Sandmark den 20 mars 2026 en tankeväckande artikel på Substack med titeln ”Byt bort nya dyra fregatter till förmån för upprustning av Malmbanan”.
Sandmark riktar i texten en skarp kritik mot planerna i Sverige på att anskaffa fyra nya fregatter till marinen för 60 miljarder kronor, en summa som ska lånas upp och som enligt Sandmark inte genererar några produktiva avkastningar överhuvudtaget.
Istället föreslår han att samma belopp omdirigeras till att bygga ut Malmbanan med dubbelspår från Luleå i Norrbotten till Narvik i Norge. Detta skulle inte bara stärka svensk gruvnäring och export av järnmalm utan också skapa förutsättningar för bredare regional utveckling, ökad persontrafik och till och med familjeåterförening i norra Sverige.
Sandmarks analys går dock djupare än bara att föreslå en budgetprioritering. Han pekar på att de nya fregatterna främst är tänkta att möjliggöra svenska insatser i NATO-operationer i Mellanöstern, Indiska oceanen och Stilla havet kring Kina. Detta riskerar att dra Sverige in i konflikter som han beskriver som folkrättsvidriga.
Han lyfter fram en NATO-klausul som tillåter upp till 5 procent av försvarsbudgeten till öst-västliga infrastrukturprojekt och ser här en chans att vända skutan mot en fredlig utveckling.
Ulf Sandmark nämner dock inte ett globalt projekt där Sverige ännu inte är med, BRI, den Nya Sidenvägen, även om hans tänkande rör sig nära detta jätteprojekt.
En ny fredsinfrastruktur
Genom att investera i järnväg, isbrytare och nordiska förbindelser (som Blå vägen, Jämtlandsbanan och till och med en tunnel via Åland) kan Sverige knyta an till globala handelsrutter – inklusive Belt and Road-initiativet (BRI) som i praktiken utgör en redan realiserad fredsinfrastruktur.
Det är mot denna horisont som vi bör analysera möjligheterna. Istället för att se BRI som en geopolitisk utmaning bör vi betrakta det som en inspirerande modell för hur infrastruktur kan bli en motor för kulturutbyte, välfärdsutveckling, fred och internationell handel.
BRI, som lanserades 2013, bygger på den antika Sidenvägens anda av fredligt samarbete och ömsesidig nytta. Det handlar inte om militära allianser eller maktspel, utan om att bygga broar – bokstavligt och bildligt – mellan kontinenter.
Kulturutbyten som broar mellan folk
BRI:s femte pelare, ”people-to-people bonds”, betonar just kulturella och mänskliga utbyten. Genom stipendier, universitetssamarbeten, kulturutbytes- och turistprogram samt gemensamma forskningsprojekt skapas plattformar där människor från olika kulturer möts. Återigen ekar begreppet fredsinfrastruktur som en lovande framtid. Låt oss även utveckla fredsjournalistiken som lever en tynande tillvaro i dagens krigiska retorik i Väst.
För Sverige skulle en uppgraderad Malmbana, enligt Sandmarks förslag, och arktiska förbindelser öppna dörren till liknande utbyten. Svenska studenter och företagare kan enklare resa till Asien via nya nordliga rutter, medan kinesiska och indiska investerare kan bidra med kunskap om grön teknik och hållbar gruvdrift.
Detta är inte abstrakt idealism utan konkret verklighet. BRI har redan lett till hundratals kulturella evenemang, mediautbyten och think tank-samarbeten som bryter barriärer och bygger förtroende.
Istället för att svenska soldater patrullerar Stilla havet kunde svenska ingenjörer och kulturarbetare delta i gemensamma projekt längs de nya sidenvägarna, en välfärdsutveckling genom produktiva investeringar
Sandmark kontrasterar de ”icke-produktiva” militärinvesteringarna med Malmbanans långsiktiga avkastning: snabbare malmtransporter, fler jobb i norra Sverige och stärkt lokal ekonomi. Detta ekar BRI:s kärna, nämligen infrastruktur som driver tillväxt.
BRI har investerat i vägar, järnvägar, hamnar och energiprojekt som har lyft hundratals miljoner ur fattigdom och skapat miljontals arbetstillfällen.
I Afrika och Asien har det byggts många järnvägar, hamnar, motorvägar och industriparker som förbättrar människors vardag under BRI-flagg. För Sverige skulle ett BRI-inspirerat tänkande betyda att lån inte går till ubåtar och fregatter utan till dubbelspår, höghastighetståg och arktiska korridorer som kopplar ihop Norden med Asien via Ryssland och Arktis. Resultatet blir högre välfärd, lägre arbetslöshet i glesbygd och en ekonomi som inte är beroende av vapenexport utan av hållbar handel.
En fredsinfrastruktur genom vinnande samarbeten
BRI avvisar nollsumme-tänkandet och det kalla krigets logik. Det bygger på respekt för suveränitet, ömsesidig nytta och dialog istället för konfrontation. De svenska fregatterna kan involvera Sverige i konflikter med länder vi istället borde samarbeta med: Kina, Ryssland och andra.
Ett BRI-tänkande vänder på detta: genom att koppla Malmbanan till Nya Sidenvägen skapar vi ekonomiska intressen som gör krig orimligt. Historiskt har handel längs Sidenvägen främjat fredliga relationer mellan civilisationer.
Idag visar BRI samma potential. Det har bidragit till stabilisering i regioner som tidigare präglats av instabilitet genom gemensamma utvecklingsprojekt. För Sverige och Norden skulle detta innebära säkrare gränser mot Ryssland genom ökad handel, inte militär närvaro.
Internationell handel som global motor
BRI har redan omformat världshandeln genom att minska logistiska flaskhalsar och skapa nya korridorer. Malmbanan som del av ett nordligt BRI-nätverk skulle ge Sverige en strategisk position som exportnav för malm, stål och grön teknik till Asien och Europa.
Tänk Arktiska rutten som en modern sidenväg med kortare, billigare och miljövänligare transporter. Detta skulle inte bara gynna svensk industri utan också stärka EU:s och Nordens roll i en multipolär värld där handel ersätter sanktioner och blockader.
Detta tänkande är en inbjudan att tänka annorlunda. Genom att välja infrastruktur framför militär eskalering kan Sverige bli en föregångare för ett BRI-inspirerat Europa: ett Europa där fred inte upprätthålls med vapen utan med järnvägar, där välfärd byggs genom samarbete och där kulturutbyte ersätter misstro.
