Tandläkare har slutat använda ett av de mest effektiva antibakteriella verktygen vi någonsin haft, mikrodoser av formaldehyd. Tandläkare försluter rotkanaler där bakterier fortfarande lever. Det är som att stänga in mögel i en vägg och kalla det renovering.
Endodontin har fastnat i en farlig illusion av modernitet. Vi får höra att dagens rotbehandlingar är ”biokompatibla”, ”avancerade” och ”framtidssäkra”, men bakom marknadsföringen döljer sig en obekväm sanning.
Biokeramiska material låter fint, men de dödar inte bakterier. De kapslar in dem, levande och metaboliskt aktiva, i en miljö där immunförsvaret är helt maktlöst. Det är inte ”framtidens tandvård”. Det är en tidsinställd bomb.
Samtidigt har formaldehyd i minimala mängder demoniserats med argument hämtade från industriexponering — inte från de mikrodoser som använts i tandvården i decennier. Teoretiska risker blåses upp, medan de faktiska riskerna med kvarvarande infektioner sopas under mattan.
Och värst av allt: i många länder är det numera rutin att försluta en infekterad rotkanal mellan behandlingstillfällen utan att använda något som faktiskt dödar bakterier, och det är inte evidens. Det är inte försiktighet. Det är ren och skär vårdslöshet.
När tandläkare påpekar detta möts de av myndigheternas tystnad. Inga förklaringar. Inga sakargument. Inga öppna diskussioner. Bara en mur av passivitet. När ansvariga vägrar prata om patientsäkerhet har problemet lämnat kliniken och blivit systemiskt.
Det är dags att sluta gömma sig bakom ord som ”biokompatibel”. Det är dags att återgå till en enkel princip: infektioner ska elimineras, inte kapslas in.
Text: Nils Norrsell, leg. tandläkare, Linkedin
