Torkild Berglund, civilekonom och egenföretagare, specialiserad på affärsutveckling, PR och marknadsföring. Han har tidigare bott i Sverige och Norge, men är nu bosatt i Costa Rica (
Sverige ligger fortsatt i toppen i ”World Happiness Report 2026”, men tappar placering samtidigt som Costa Rica har gått om både Sverige och Norge. Hur är det möjligt?
Sverige anses vara ett av världens lyckligaste länder. Ändå har vi i den senaste globala rankingen blivit passerade av ett land med en tredjedel av vår ekonomiska nivå. När Costa Rica nu placerar sig i toppskiktet samtidigt som Sverige tappar mark, väcks en obekväm fråga: mäter vi verkligen lycka – eller bara välstånd och fungerande system?
När välstånd inte räcker
Sverige lyfts ofta fram som ett globalt ideal. Hög levnadsstandard, stark välfärd och stabila institutioner gör att vi konsekvent placerar oss i toppen i internationella jämförelser. I World Happiness Report 2026 ligger Sverige fortfarande högt – men har tappat något i placering, från omkring plats 4 till runt plats 5. Samtidigt har Costa Rica etablerat sig i absoluta toppskiktet – och har nu passerat både Sverige och Norge i rankingen.
Detta trots att Costa Rica, ur ett traditionellt ekonomiskt perspektiv, är ett betydligt “fattigare” land, med en BNP per capita som är mindre än en tredjedel av Sveriges.
En stor del av Sveriges topplacering kan förklaras av just detta – vår höga BNP per capita. Ekonomiskt välstånd ger ett starkt utgångsläge i modellen, eftersom det påverkar levnadsstandard, trygghet och tillgång till resurser, men här uppstår en avgörande paradox.
Hur kan ett land med betydligt lägre ekonomiska resurser inte bara konkurrera med, utan också gå om, några av världens rikaste länder?
Om pengar vore lika med lycka borde detta inte vara möjligt.
Förklaringen ligger i det som rapporten själv lyfter fram, men som ofta hamnar i skymundan: sociala relationer, gemenskap, tillit och upplevd livskvalitet i vardagen.
Det tyder på att BNP kan förklara varför länder når en viss nivå av välbefinnande – men inte varför vissa samhällen upplevs som mer levande än andra.
Ensamhetens pris i den svenska modellen
Samtidigt som Sverige rankas som ett av världens lyckligaste länder lever vi också mer socialt isolerat än i de flesta andra samhällen. Enligt Eurostat består omkring 40–50 procent av alla hushåll av en ensam person – en av de högsta nivåerna globalt.
Detta är en aspekt som sällan lyfts i diskussionen om lycka.
I Costa Rica är det betydligt vanligare att leva i familjer eller i nära sociala sammanhang. Socialt umgänge sker mer spontant och integrerat i vardagen, snarare än planerat och schemalagt.
I Sverige bokar vi varandra. I Costa Rica möts man ändå.
Den svenska modellens styrka är samtidigt dess svaghet. Staten har under lång tid tagit över ansvar för allt fler delar av livet – från barnomsorg och utbildning till sjukvård och äldreomsorg. Det har skapat ett av världens mest stabila samhällen, men det har också förändrat oss.
När systemet tar hand om oss, behöver vi varandra mindre. Och när vi inte längre är beroende av varandra i samma utsträckning, försvagas de sociala banden.
Vi har gradvis blivit ett samhälle där trygghet inte bara är en fördel, utan en livsstrategi. Ett samhälle av det man skulle kunna kalla trygghetsnarkomaner.
Inte i betydelsen att trygghet är fel – utan att vi blivit så vana vid den att många tvekar inför att leva utanför systemets ramar. Friheten finns, men används inte fullt ut.
Ett liv som levs – inte planeras
Svenskar lyfter ofta fram naturen som en central del av livskvaliteten. Och visst, vi har tillgång till skogar, sjöar och fjäll i världsklass.
Men i praktiken är naturen för många något man besöker – inte något man lever i.
Under stora delar av året begränsar klimatet både rörelse och social interaktion. Livet flyttar in, blir mer stillasittande och mer planerat.
I Costa Rica ser vardagen annorlunda ut. Klimatet möjliggör ett liv där människor i högre grad vistas utomhus och möts naturligt i sin närmiljö. Det skapar fler spontana sociala kontakter och en annan rytm i livet.
Costa Rica är dessutom ett relativt homogent land, utan större etniska konflikter, där en gemensam kulturell grund bidrar till stabilitet och social sammanhållning. Omkring 70–75 procent av befolkningen identifierar sig som kristna, främst katoliker, vilket historiskt har bidragit till gemensamma värderingar.
Landet rymmer också en av världens så kallade “Blue Zones”, Nicoya-halvön, där människor lever ovanligt länge. Forskning kopplar detta till starka sociala band, daglig rörelse, naturlig
kost och låg stress. Costa Rica har dessutom ingen militär sedan 1948 och har istället prioriterat investeringar i hälsa och utbildning.
Trots betydligt lägre ekonomiskt välstånd rankas Costa Rica nu högre än både Sverige och Norge – vilket innebär att landet, enligt rapporten, faktiskt erbjuder en högre upplevd livskvalitet.
Två sätt att leva och en obekväm fråga
Kontrasten mellan Sverige och Costa Rica handlar i grunden om två olika sätt att organisera livet.
- I Sverige behöver du inte andra – systemet tar hand om dig. I Costa Rica behöver du andra – och det gör livet rikare.
- I Sverige är vi fria från varandra. I Costa Rica är man fri genom varandra.
2026 års rapport gör denna kontrast tydligare än tidigare. Norden fortsätter att leverera stabil lycka, men Latinamerika klättrar snabbt, trots lägre ekonomiska resurser.
Sverige når toppen tack vare sin ekonomi. Costa Rica når toppen trots sin ekonomi. Det säger något viktigt om vad lycka egentligen är.
Den kanske viktigaste frågan är därför denna: om lycka i så hög grad handlar om relationer, gemenskap och vardaglig glädje – varför lever då ett av världens lyckligaste folk så ofta ensamt?
Kanske är Sverige ett av världens bästa länder att leva i – om prioriteringen är trygghet och minimal risk.
Men om prioriteringen är frihet, gemenskap och ett mer levande liv, är det inte lika självklart att vi ligger i toppen.
Jag som skriver har bott i Costa Rica i flera år och ser både för- och nackdelar med båda länderna. Självklart är inte allt perfekt i Costa Rica. Landet passar inte alla – särskilt inte de som prioriterar trygghet i betydelsen att staten löser det mesta.
Men för den som söker frihet, ett rikt socialt liv och en mer levande vardag finns här en annan modell. Ett liv i symbios med naturen, i ett hälsosamt klimat året runt, i ett homogent samhälle utan militär, med fungerande sjukvård och en relativt låg kriminalitet i vardagen. Här är det inte ovanligt att se unga människor lifta längs vägarna utan större rädsla. Livet kretsar inte kring konsumtion och status, utan kring aktivitet, gemenskap och närvaro.
Frågan är inte vilket land som är bäst på papper.
Frågan är vilket liv vi egentligen vill leva.
Fakta: Costa Rica (jämförelse med Sverige)
- Befolkning: ca 5,2 miljoner (Sverige: ca 10,5 miljoner)
- Yta: ca 51 100 km2 (Sverige: ca 450 000 km2 – ca 9 gånger större; motsvarar ungefär Småland + Blekinge)
- Klimat: ca 11 klimatzoner – från regnskog till bergsklimat (Sverige: tempererat/kallt klimat)
- Religion: ca 70–75 % kristna, främst katoliker (Sverige: ca 50–60 % formellt kristna)
- Läskunnighet: ca 97–98 % (Sverige: ~99 %)
- Livslängd: ca 80 år (Sverige: ca 83 år)
- Blue Zone: Nicoya-halvön – en av världens få områden med ovanligt hög livslängd
- Militär: Ingen armé sedan 1948 (Sverige: återuppbyggd militär)
- Export: Kaffe, bananer, ananas, medicinteknik (Sverige: industri, teknik, tjänster)
- Natur: Kust mot både Karibiska havet och Stilla havet (Sverige: Östersjön och Nordsjön)
- Biologisk mångfald: ca 5 % av världens arter finns här trots liten yta
- Skyddad natur: ca 25–30 % av landets yta utgörs av nationalparker och naturreservat (Sverige: ca 15 %)
- Livsstil: starkt fokus på utomhusliv, social gemenskap och “pura vida”-filosofi
Läs mer av Torkild Berglund
Källor och relaterat
- World Happiness Report 2026
- Eurostat – Household composition statistics
- Blue Zones Research (Nicoya, Costa Rica)
- OECD: Life expectancy data
- World Bank: GDP per capita data
- Visitcostarica.com
- Presidencia.go.cr
