Erik Forsman kommenterar Magnus Stenlunds artikel: ”Kan ett medie överleva som kritiserar kulturyttringen sionism?” Forsman efterlyser kraften i begreppet ”Nation before party” som fått många amerikaner att ställa frågan om varför Israel alltid kommer först. Vi borde ställa samma fråga.
Text: Erik Forsman
Konflikter oss Youtubers emellan är tämligen vanlig förekommande. Jag behöver inte påminna om alla de konflikter som funnits inom vad vi kallar alt-medias altright-rörelse, alltså kritik från en alternativhöger mot etablissemanget.
Vi känner alla till konflikten mellan Christer Bigander från Swexit TV och Frukostklubben med Denny, som formligen detonerade i en kakofoni av röster där många lade sig i: SHA 70, Håkan Bergmark, Öystein Rönne med flera, för att inte tala om alla konflikter inom Knapptryckarna, möjligen då endast överröstade av konflikter rörande etablissemangets mediefenomen Joakim Lundell, men vi lämnar detta nu.
Varför ser vi inte dessa interna konflikter inom Socialdemokratin, där så mycket mer står på spel än några futtiga donationer, och varför ser vi inte konflikterna inom sionismen?
Jo, för vi ska inte tro att man är enig om sionismen, men det finns en överlappande skillnad som börjar ta fart i USA i kritiken mot den sionistiska lobbyn, nämligen ”Nation before party”, alltså den där extremvänstern som inte har något gemensamt med den extrema högerkanten förutom just nationens bästa, att se sig själv som en civilisation, som ett folk, som en kultur.
‘Israel: The ANTI-JEWISH state’
Orthodox Jews in New York protested outside the Israeli consulate
Demanding Netanyahu end conscription of Yeshiva students
Netanyahu does not represent the Jewish people or the Torah. pic.twitter.com/grEfcakpLd
— Voice of Rabbis (@voiceofrabbis) March 26, 2026
Så länge ”Nation before party” råder spelar alla andra motsättningar ingen som helst roll.
Det finns många lobbygrupper som är oerhört starka i USA, som t.ex. vapenlobbyn. Går du ut offentligt och öppet kritiserar vapenlobbyn, finns det alltid någon organisation som kan backa upp dig. Det gäller alla starka lobbygrupper som kan kritiseras utan just den sionistiska. Här kommer du att stå ensam. Varför är det så och hur har den andra sidan, den som stöttar och sympatiserar med sionismen, lyckats med det, där alla andra har misslyckats?
Alltså är Willgert och Stenlund överens om att nationen kommer före åsikter eller motsättningar. Därmed borde motsättningarna, ironiskt nog, stärka oss, men det sker inte.
Alla som inte sympatiserar med den svenska nationen borde då stämplas som sverigefientliga. Alla åsikter är välkomna, utan när dessa bryter mot ”Nation before party”, för det är nämligen så man byggt upp den sionistiska kraften och därför är också detta rent logiskt det allra största hotet mot denna strömming.
Det kan tyckas omöjligt att starta härifrån, men det finns ingen annan väg att gå framåt. Gör som i USA och ställ frågan: Varför kommer alltid Israel först?
